Hej igen!
Hoppas att valborg har varit trevligt och att du haft tid att njuta lite av våren som tycks ha kommit på riktigt. Förra veckan var det en sådan där riktigt härlig vårdag när jag trillade in på Scandic Anglais en eftermiddag. Mackmyra hade smyglansering av sin nya, och första riktiga, whiskey. Jag har vi olika tillfällen smakat på några av de preludium som tidigare släppts och tycker att smakupplevelserna varierat. Några har varit bra, andra mindre. Tyvärr hör den här, Mackmyra Whiskey Svensk Single Malt - Den första utgåvan, till de som inte bjudit på någon vidare förtjusning, 5,5 poäng. Den är enkel och okomplicerad och nästan lite mesig. Med diskreta toner av persika, päron och vanilj glider den ner lätt som apéritif, men det är där någonstans det stannar. För det priset som den faktiskt kostar finns det flera avsevärt bättre whiskey, så om du inte är ett stort Mackmyra-fan rekommenderar jag någonting annat.
Mackmyra är i alla fall ett kapitel svensk dryckeshistoria och startades för ett antal år sedan, efter att ett gammalt grabbgäng från studietiden på KTH spenderat en vecka i fjällen. Det visade sig som av en slump att alla hade tagit med sig en flaska single malt whiskey och under en sen kväll frågade någon varför det inte fanns som kom från Sverige. Killarna gjorde slag i saken och vi har sett hur det har gått. Succén i folkhemmet har varit slående och köerna till Systembolaget i samband med lanseringar har varit hundratals meter långa. Hos kritiker har de fått både ris och ros även om omdömena mestadels har varit positiva. Bland annat utsåg whiskeygurun Jim Murray, Preludium 3 till European Mainland Whiskey of the Year 2007.
Mackmyra är gjort på enbart svenska produkter, kornet kommer från svenska gårdar och i de rökiga varianterna har det fått torka i röken från vitmossa och enris istället för den skotska torven. Allt för att ge den en svensk prägel. Grundarna bestämde sig tidigt för att inte försöka göra en skotsk whiskey och bli kanske 75:e bäst eller 50:e eller ens 20:e, istället skulle de göra den bästa svenska! På ett mycket okonventionellt sätt har sedan whiskeyn fått ligga på små ekfat, ibland så små som trettio liter, i Skottland förekommer inget mindre än hundra liter. Mera massa mot volym ger tydligare prägel och ett snabbare resultat. Något annat ovanligt är att Mackmyra delvis använder sig av ny ek. Något som annars nästan helt är förbehållet amerikansk bourbon som enligt lag måste ha legat på nya ekfat. Ekträt som används är inte heller vilket som helst, det är kungliga ekar från Visingsö som används. Egentligen är ekarna där reserverade för kungens skeppsbyggen, men idag då skeppsbyggen inte ofta använder sig av trä är det väl inte mer än rätt att det används till nyttigare ändamål.
Jag tog mig en sväng förbi Belgobaren häromdagen. Jag kan inte säga att det är det allra trevligaste stället i stan, men det är egentligen inget fel och vad det gäller belsgisk öl så kan de sina grejer. Belgiska ölglas har jag aldrig riktigt förstått mig på, de verkar finna hundratals med små variationer optimerade för varje öl. Fraförallt den typen som ser ut som förstorade champagneskålar förblir en gåta för mig. Dofterna tycks försvinna ut i tomma intet. I vilket fall som helst så var det i precis ett sådant glas som jag fick min De Koninck amber ale. Färgen var rödbrun och doften var ordentligt maltig med liten citruston. Smaken var härligt fruktig och syrlig med mycket bröd och lite bränd eftersmak, små toner av smörkola och choklad som nästan gör den lite söt, beskan är låg till medelstor och helhetsyntrycket är väldigt bra, 8,0 poäng.
Vino Nobile di Montepulciano är namnet på en av de mer välberyktade apellationerna i italienska Toscana. Även om området redan har d.o.c.g status, den finaste apellationsstatusen, tycker många proucenter att det även i folkmun borde klinga lika bra som mer berömda Brunello di Montalcino. Montepulciano är en liten by i Toscana och skall inte förväxlas med vindruvan med samma namn, den odlas huvudsakligen i regionen Abruzzo och är något helt annat. Idag den andra maj lanseras en hel rad med lite finare italienska rödviner, både i beställningssortimentet och i ordinarie sortiment, och jag kan passa på att rekommendera just ett Vino Nobile di Montepulciano som kommer från producenten Carpineto. Vinet är lysande mörkrött och har en elegant doft av mörka körsbär, ek och är aningen blommigt. I smaken är det sametslent och välstrukturerat med typiska sangiovesedrag av körsbär och ek, 8 poäng. Vinet kräver kraftigare mat som en toscansk köttgryta eller varför inte vilt, men bör också fungera med lagrade ostar. Vill du lagra det här vinet så är det inte några som helst problem att låta det ligga de närmaste 10 åren.
Carpineto kommer från Greve en Chianti och var en av de producenter som såg till att vinerna från Chianti fick det uppsving som vi i hänseende på kvalitet har beskådat. Under sent 60-tal gjordes där inget annat än enkla bordsviner men Carpineto var övertygade om att det fanns potential att göra riktigt stora viner. Producenten håller generellt hög klass och har idag fyra vingårdar på olika håll i Toscana. I sin portfölj finns nästan alla olika typer av kvalitetsviner som görs i Toscana, även om de inte odlar alla druvorna själva, bl.a. köper de in druvorna till sin Brunello di Montalcino. Carpenito Vino Nobile de Montepulciano 2001 finns i Systembolagets beställningssortiment från och med idag.
För den som tycker om Toscanska viner av Sangiovese men tycker att ett Vino Nobile verkar lite dyrt så finns det alternativ. Hösten 2006 besökte jag den Italienska vinproducenten Zonin och hjälpte under några sensommarveckor till med vinskörden, la vendemma. Druvorna från en gård i Gavorrano, inte så långt från Grosetto i vindistiktet Maremma, var jag med och plockade och finns idag i Rocca di Montemassi Le Focaie Sangiovese 2006. Vinet är kraftigt i en ganska enkel men god stil, kryddigt och smakrikt med en dominerande smak av mörka körsbär och eftertoner av choklad och örter. Jag tycker egentligen inte om att skriva om priser eftersom jag tycker att viner bör bedömmas för hur de smakar. Sedan är det upp till köparen att avgöra om de är värda priset. Hur som helst tycker jag att det här vinet ger ganska bra kvalitet för pengarna. I vanliga fall skulle jag aldrig rekommendera ett vin på box, vin på plastpåse kan under nästan inga omständigheter vara av någon vidare kvalitet, men Rocca di Montemassi finns faktiskt även på box. Flaskan finns i beställningssortimentet - välj den!
I helgen tycker jag att du ska unna dig lite extra fint vin och ha grillningspremiär, om du inte redan haft det. SMHI talar om ganska soligt väder under i alla fall lördagen och med de temperaturer vi har haft nu finns det ingen anledning att vara inne mer än man måste. Ett gott glas vin i kvällsolen, känn doften av grillos och lyssna på den nya artisten Duffys skiva Rockferry, hela skivan håller härlig kvalitet och hiten Mercy är strålande.
Trevlig helg!
//
Lucas
Nämnda drycker:
Klicka på länken för att komma till Systembolagets infosida
Mackmyra Whiskey Svensk Single Malt - Den första utgåvan [lanseras den 2 juni] 543 kr
De Koninck Amber Ale [nr11531] 15,30 kr 330 ml
Carpineto Vino Nobile de Montalcino 2001 [nr 74240] 199 kr - Beställningssortimentet
Zonin Rocca di Montemassi Le Focaie Sangiovese 2006 [nr 82942] 89 kr - Beställningssortimentet
Tuesday, April 29, 2008
Friday, April 25, 2008
Vin vin och mera vin och öl från Sigtuna
Oj oj oj, hela torsdagen har jag sprungit runt på Vinordic i Stockholm och fascinerats av viner och andra trevliga drycker från jordens alla hörn. Som ett litet barn i en godisbutik vill man aldrig gå därifrån, men när man smällt i sig hela godispåsen så känner man ändå att det kan få räcka för ett tag.
Det är svårt att sätta fingret på vad som var mest fantastiskt och det känns nästan som att det kommer ta ett par dagar innan man fått en ärlig chans att smälta allt. En årgångsprovning av det libanesiska kultvinet Chateau Musar var givetvis någonting alldeles extra men även den tyska vinprovningen med mat som leddes av regerande världsmästarsommilier Andreas Larsson var mäkta imponerande.
Tyska viner har i över hela världen fått oförtjänt dåligt rykte av alla gemena vätskor som tappats på flaskor i märkliga färger, jag vet inte om jag vågar kalla dem för vin. Liebfraumilch och andra halvtorra viner har gått i täten och lett den utveckling som är långt ifrån rättvis mot många av Tysklands kvalitétsproducenter. Det finns ett område i Tyskland som heter Franken och producenterna där har fått dras med ytterligare oförtjänta sammankopplingar. Området har i nästan trehundra års tid konsekvent använt sig av flasktypen Bocksbeutel. Flaskan är inte så hög, den är platt platt och cirkulär till formen, med andra ord har den slående likheter med flaskan för den portugisiska storsäljaren Matteus Rosé. Matteus Rosé må vara en storsäljare, men det är allt annat än ett bra vin och att de Frankiska, utsökta, vinerna tappade på Bocksbeutel har tvingats bli förknippade med den har garanterat inverkat negativt på deras försäljning.
Ett vin från Franken som visserligen inte var med på den specifika provningen på Vinordic men som jag ändå vill rekommendera heter rätt och slätt Franken Silvaner 2006 och kommer från producenten Eschendrorf. Silvaner och Müller-Thurgau är druvorna som tillsammans dominerar den frankiska vinproduktionen och i området producerar de mestadels torra och eleganta vita viner även om man kan träffa på även dessertviner. Silvaner är en druva som ibland beskylls för att vara utan karaktär, men och andra sidan vara utmärkt för att uttrycka sin växtplats och sin terroir. Generellt blir vinerna milda och aningen jordiga och ibland aningen syrafattiga och de har på sista tiden vunnit mark efter några års impopularitet. Eschendorf Franken Silvaner 2006 är ljust gult med en antydan till grön ton och doften som är något återhållen domineras av fläder, äpple och lime. Smaken går mot päron, melon och äpple och har druvtypsikt låg syra. Vinet är inte helt druvrent utan innehåller också 10 % av den enklare druvsorten Müller-Thurgau. 7,0 poäng har jag gett vinet och jag rekommenderar det till stekt vit fisk eller till säsongens färska vita sparris.
På vinfronten vill jag passa på att nämna att i maj kommer en hel massa med riktigt fina viner, framförallt röda italienska så glöm inte att hålla ögonen öppna. Även rosévinerna för sommaren släpps i början på maj så ni kan räkna med en liten rosévinsguide snart.
Jag kommer från Sigtuna från början och därför ligger det mig lite varmt om hjärtat att Sigtuna har startat ett eget brygghus. De har funnits i något år nu men det är först senaste veckorna som jag haft möjlighet att prova deras öl. Håkan Lundgren är en av de riktigt stora inom svensk ölbryggning och han är en av delägarna i Sigtuna Brygghus. Deras öl säljs dels i deras egna pub men också till andra restauranger och i viss mån till Systembolaget. Deras öl har alltid någon spännande historia och ölen kännetäcknas alltid av underfundiga namn och charmiga flaskor. Den mahognyfärgade Humle Hildas Altbier är nog min favorit ur sortimentet och jag gav den 7,5 poäng. Den är fyllig med medelstor beska och har härliga foffeetoner och små inslag av vanilj. Den har en lite bränd ton som inte är speciellt typiskt för ölsorten men ack angenämt. Humle Hildas Altbier, Gas-Jannes Golden Ale och Jäst-Hasses Export Lager går alla att beställa via systembolaget i lådor om 12 flaskor. Tyvärr gäller det bara personer i ABC-län.
Det blev ett kort nyhetsbrev idag men jag lovar att återkomma nästa vecka. Den här helgen tycker jag att det är dags att slänga Fleetwodd Macs gamla låt Tusk i skivspelaren, sen tar man sitt glas med väl kyld silvaner och går ut och njuter av solen!
Ha en trevlig helg och njut av vädret!
Nämnda drycker:
Följ länken för att komma till Systemblagets infosia
Eschendorf Franken Silvaner [nr 5818] 79 kr
Humle Hildas Altbier [nr 83178] 296,50 kr - 12 flaskor á 50 cl
Gas Jannes Golden Ale [nr 77021] 295,50 kr - 12 flaskor á 50 cl
Jäst Hasses Export Lager [nr 81867] 294 kr - 12 flaskor á 50 cl (7,0 poäng)
Guldgul med uppenbart ofiltrerad och grumlig. Härligt fyllig lager med inslag av smörkola och jäst.
(7,0 poräng)
Det är svårt att sätta fingret på vad som var mest fantastiskt och det känns nästan som att det kommer ta ett par dagar innan man fått en ärlig chans att smälta allt. En årgångsprovning av det libanesiska kultvinet Chateau Musar var givetvis någonting alldeles extra men även den tyska vinprovningen med mat som leddes av regerande världsmästarsommilier Andreas Larsson var mäkta imponerande.
Tyska viner har i över hela världen fått oförtjänt dåligt rykte av alla gemena vätskor som tappats på flaskor i märkliga färger, jag vet inte om jag vågar kalla dem för vin. Liebfraumilch och andra halvtorra viner har gått i täten och lett den utveckling som är långt ifrån rättvis mot många av Tysklands kvalitétsproducenter. Det finns ett område i Tyskland som heter Franken och producenterna där har fått dras med ytterligare oförtjänta sammankopplingar. Området har i nästan trehundra års tid konsekvent använt sig av flasktypen Bocksbeutel. Flaskan är inte så hög, den är platt platt och cirkulär till formen, med andra ord har den slående likheter med flaskan för den portugisiska storsäljaren Matteus Rosé. Matteus Rosé må vara en storsäljare, men det är allt annat än ett bra vin och att de Frankiska, utsökta, vinerna tappade på Bocksbeutel har tvingats bli förknippade med den har garanterat inverkat negativt på deras försäljning.
Ett vin från Franken som visserligen inte var med på den specifika provningen på Vinordic men som jag ändå vill rekommendera heter rätt och slätt Franken Silvaner 2006 och kommer från producenten Eschendrorf. Silvaner och Müller-Thurgau är druvorna som tillsammans dominerar den frankiska vinproduktionen och i området producerar de mestadels torra och eleganta vita viner även om man kan träffa på även dessertviner. Silvaner är en druva som ibland beskylls för att vara utan karaktär, men och andra sidan vara utmärkt för att uttrycka sin växtplats och sin terroir. Generellt blir vinerna milda och aningen jordiga och ibland aningen syrafattiga och de har på sista tiden vunnit mark efter några års impopularitet. Eschendorf Franken Silvaner 2006 är ljust gult med en antydan till grön ton och doften som är något återhållen domineras av fläder, äpple och lime. Smaken går mot päron, melon och äpple och har druvtypsikt låg syra. Vinet är inte helt druvrent utan innehåller också 10 % av den enklare druvsorten Müller-Thurgau. 7,0 poäng har jag gett vinet och jag rekommenderar det till stekt vit fisk eller till säsongens färska vita sparris.
På vinfronten vill jag passa på att nämna att i maj kommer en hel massa med riktigt fina viner, framförallt röda italienska så glöm inte att hålla ögonen öppna. Även rosévinerna för sommaren släpps i början på maj så ni kan räkna med en liten rosévinsguide snart.
Jag kommer från Sigtuna från början och därför ligger det mig lite varmt om hjärtat att Sigtuna har startat ett eget brygghus. De har funnits i något år nu men det är först senaste veckorna som jag haft möjlighet att prova deras öl. Håkan Lundgren är en av de riktigt stora inom svensk ölbryggning och han är en av delägarna i Sigtuna Brygghus. Deras öl säljs dels i deras egna pub men också till andra restauranger och i viss mån till Systembolaget. Deras öl har alltid någon spännande historia och ölen kännetäcknas alltid av underfundiga namn och charmiga flaskor. Den mahognyfärgade Humle Hildas Altbier är nog min favorit ur sortimentet och jag gav den 7,5 poäng. Den är fyllig med medelstor beska och har härliga foffeetoner och små inslag av vanilj. Den har en lite bränd ton som inte är speciellt typiskt för ölsorten men ack angenämt. Humle Hildas Altbier, Gas-Jannes Golden Ale och Jäst-Hasses Export Lager går alla att beställa via systembolaget i lådor om 12 flaskor. Tyvärr gäller det bara personer i ABC-län.
Det blev ett kort nyhetsbrev idag men jag lovar att återkomma nästa vecka. Den här helgen tycker jag att det är dags att slänga Fleetwodd Macs gamla låt Tusk i skivspelaren, sen tar man sitt glas med väl kyld silvaner och går ut och njuter av solen!
Ha en trevlig helg och njut av vädret!
Nämnda drycker:
Följ länken för att komma till Systemblagets infosia
Eschendorf Franken Silvaner [nr 5818] 79 kr
Humle Hildas Altbier [nr 83178] 296,50 kr - 12 flaskor á 50 cl
Gas Jannes Golden Ale [nr 77021] 295,50 kr - 12 flaskor á 50 cl
Jäst Hasses Export Lager [nr 81867] 294 kr - 12 flaskor á 50 cl (7,0 poäng)
Guldgul med uppenbart ofiltrerad och grumlig. Härligt fyllig lager med inslag av smörkola och jäst.
(7,0 poräng)
Wednesday, April 16, 2008
Fölköl och gråa vindruvor
Folköl - det kan väl knappast vara något speciellt säger säkert en del. Jag håller inte riktigt med, för det finns riktigt bra folköl, om än inte allt. Framförallt är det några tjeckiska öl som håller riktigt bra klass men jag skulle gärna också efterlysa fler brittiska öl som ofta helt naturligt har tillräckligt låg alkoholhalt. Krušovice Černé är en tjeckisk svart lager som håller riktigt hög nivå och jag har betygsatt den till 8,0 poäng. Det är ett brunsvart öl med en liten men angenäm doft av kaffe, choklad och bränt bröd. Smaken är stor och mycket god, också den med drag åt choklad, kaffe och bränt bröd med fina humletoner. I Tjeckien säljs det här ölet med 3,8% alkohol men det som säljs i Sverige är specialgjort för den svenska marknaden för att passa våra regler. Vad man än gör får man inte blanda ihop den här typen av öl med porter eller stout bara för att den är svart, det finns nämligen bortsett från färgen inga vesäntliga likheter.
Černé betyder svart på tjeckiska och öl av den här typen är egentligen snarare i stil med tysk schwartzbier än det som kallas tjeckisk mörk lager. Tjeckisk ölkultur går många gånger ihop med den sydtyska och det är ofta svårt att precisera exakta skillnader i typer och ursprung. Jag pratar inte ett ord tjeckiska men det räcker med att titta på stavningen för att ge upp på en gång och jag tror att det är därför de tyska benämningarna är aningen populärare, i alla fall utanför Tjeckien. Puritaner skulle här säga att jag har fel, att det visst är skillnad, och jag vet att det är små skillnader men de är väldigt svåra att urskilja idag eftersom att stilerna internationaliserats och att varje märke skiljer sig från andra. Om man ändå ska försöka peka ut någon skillnad kan man säga att de tjeckiska varianterna är lite mindre alkoholstarka och har en aningen mer bitter, bränd ton.
Vill du prova en annan svart tjeckisk svart lager så kan jag rekommendera Primátor Premium Dark som finns på Systembolaget. Det är ett mörkbrunt nästan svart öl med en mycket brödig aningen bränd doft med diskreta inslag av kola. Smaken är stor och fyllig med inslag av viss sötma, toner av syrlig mörk choklad, kaffe och en antydan till rök i eftersmaken. Den har visat sig mycket populärt i Sverige och på Stockholm Beer and Whiskey Festival tog den guld i kategorin mörk lager både 2005 och 2006. Själv ger jag ölet betyget 6,5 poäng. Jag tycker att ölerna av den här typen är strålande matöl, inte alltför beska och dominerande, men ändå med en mycket egen karaktär.
I april lanserades också Primátors Premium Lager i standardsortimentet. I en smidig 33 centilitersflaska och till ett mycket överkomligt pris tror jag att den blir populär på sommarens grillfester. Generellt ska öl inte drickas i direkt i flaska, men på vissa tillställningar är det smidigast och då är 33 centilitersflaskor enda alternativet. Den här är ljust guldgul till färgen och har en ganska diskret doft av humle med inslag av citrus. Där finns också aningen djupare spår av smörkola. Smaken är torr och enkel med ordentlig beska, också den får 6,5 poäng.
Häromdagen tänkte jag besöka relativt nyöppnade Prime Winebar på Östermalmstorg med en god vän. När vi kom fram till dörren insåg vi att det var så fullt av folk att vi troligtvis inte skulle ta oss fram till baren. Visst var det tråkigt för oss att det var fullt, men det gläder mig verkligen att se att en vinbar i Stockholm är så populär och att den förhoppningsvis kan visa vägen för fler liknande projekt. Vi letade oss istället in i Östermalmshallen, som oftast är väldigt trevligt på fredagseftermiddagar. På Tysta Mari har de alltid några bra viner på glas och en liten osttallrik som man kan få till.
Jag beställde ett Alsacevin med det tveksamma namnet Black Tie 2005 från producenten Les Vignerons de Pfaffenheim. Halvseriöst namn men helseriös slutprodukt! Med 60 % Pinot Gris och 40 % Riesling bjöd det här blekgula, klart skinande, vinet på en frisk doft av grapefrukt med inslag av päron. Smaken är fyllig och full av grapefrukt och kiwi med en utmärkt avvägd syra och en aningen kryddig eftersmak med inslag av granny smith-äpple. Jag ger vinet 7,5 poäng.
Pinot Gris är en av de ädla druvsorterna i Alsace och det är nog just där som den visar upp sig från sin bästa sida. Egentligen är det samma druva som den italienska Pinot Grigio, men eftersom de brukar behandlas ganska olika blir också resultaten avservärt olika. Från t.ex. Australien kan du hitta både viner med antingen Pinot Grigio eller Pinot Gris på etiketten, producenterna väljer helt enkelt beroende på vilken stil vinet har. Druvan är en mutation av Pinot Noir men heter istället för noir, gris (franska) eller grigio (italienska) som båda betyder grå och syftar till druvans färg. Om man tittar på druvorna ser de faktiskt snarare blå än gröna ut och vinerna kan ibland ha riktigt djupa färger. I Tyskland kallas druvan Grauburgunder och det är kanske det allra tydligaste namnet. Då reder vi nämligen ut både ursprung och färg på samma gång, grå från Bourgogne helt enkelt.
I Alsace blir vinerna stora och fylliga, nästan lite feta, med en blommig karaktär, inte sällan med viss restsötma. Tropiska frukter och honung är vanliga kännetecken och ofta kan man också hitta en lite kryddig ton som är aningen speciell för området. De är oftast halmgula till färgen och skiljer sig avsevärt från de bleka nästan spritsiga viner som i Italien buteljeras som Pinot Grigio. De italienska varianterna har kanske inte varit någon jättesuccé i Sverige men på många italienska exportmarknader är det de mest sålda italienska vinerna. Tyvärr lockas många producenter till att ta ut allt för stora skördar och resultatet blir enkla, operonsliga, mycket syrarika viner utan nämnvärd finess.
I julas drack jag ett alldeles utsökt vin av Pinot Gris från den biodynamiska producenten Domaine Bott-Geyl. Från en av Alsace 50 grand cru-gårdar kommer vinet Domine Bott-Geyle Furstentum Pinot Gris 2004. Det har en gyllengul färg och en stor generös, komplex doft av äpple, banan, päron, fläder och smörkola. Med en fyllig stor och halvtorr smak av banan, mogna äpplen och tropisk frukt tror jag att det kan charma de allra flesta. Jag föll pladask och gav vinet 9,5 poäng. Spring iväg till någon av vinkällarbutikerna och se om det finns någon flaska kvar.
Veckans låt är utan tvekan I'm feeling like a Monday but someday I'll be Saturday night med Bon Jovi. Det var flera år sedan jag lyssnade på den här låten tills häromdagen och jag kom plötsligt ihåg att den är riktigt bra. Skruva upp volymen ordentligt och skölj ned med en riktigt kall öl efter en bastu!
Ha en trevlig helg!
//
Lucas
Nämnda drycker:
(Använd länkarna för att komma till systembolagets infosidor)
Krušovice Černé [Ej tillgänglig på systembolaget]
Primátor Premium Dark [nr 1615] 13,10 kr - 330 ml
Primátor Premium Lager [nr 11515] 10,30 kr - 330 ml
Black Tie Pinot Gris Riesling 2005 [nr 81637 beställningssortimentet] 119 kr
Furstentum Pinot Gris 2004 [nr 97823] 289 kr
Černé betyder svart på tjeckiska och öl av den här typen är egentligen snarare i stil med tysk schwartzbier än det som kallas tjeckisk mörk lager. Tjeckisk ölkultur går många gånger ihop med den sydtyska och det är ofta svårt att precisera exakta skillnader i typer och ursprung. Jag pratar inte ett ord tjeckiska men det räcker med att titta på stavningen för att ge upp på en gång och jag tror att det är därför de tyska benämningarna är aningen populärare, i alla fall utanför Tjeckien. Puritaner skulle här säga att jag har fel, att det visst är skillnad, och jag vet att det är små skillnader men de är väldigt svåra att urskilja idag eftersom att stilerna internationaliserats och att varje märke skiljer sig från andra. Om man ändå ska försöka peka ut någon skillnad kan man säga att de tjeckiska varianterna är lite mindre alkoholstarka och har en aningen mer bitter, bränd ton.
Vill du prova en annan svart tjeckisk svart lager så kan jag rekommendera Primátor Premium Dark som finns på Systembolaget. Det är ett mörkbrunt nästan svart öl med en mycket brödig aningen bränd doft med diskreta inslag av kola. Smaken är stor och fyllig med inslag av viss sötma, toner av syrlig mörk choklad, kaffe och en antydan till rök i eftersmaken. Den har visat sig mycket populärt i Sverige och på Stockholm Beer and Whiskey Festival tog den guld i kategorin mörk lager både 2005 och 2006. Själv ger jag ölet betyget 6,5 poäng. Jag tycker att ölerna av den här typen är strålande matöl, inte alltför beska och dominerande, men ändå med en mycket egen karaktär.
I april lanserades också Primátors Premium Lager i standardsortimentet. I en smidig 33 centilitersflaska och till ett mycket överkomligt pris tror jag att den blir populär på sommarens grillfester. Generellt ska öl inte drickas i direkt i flaska, men på vissa tillställningar är det smidigast och då är 33 centilitersflaskor enda alternativet. Den här är ljust guldgul till färgen och har en ganska diskret doft av humle med inslag av citrus. Där finns också aningen djupare spår av smörkola. Smaken är torr och enkel med ordentlig beska, också den får 6,5 poäng.
Häromdagen tänkte jag besöka relativt nyöppnade Prime Winebar på Östermalmstorg med en god vän. När vi kom fram till dörren insåg vi att det var så fullt av folk att vi troligtvis inte skulle ta oss fram till baren. Visst var det tråkigt för oss att det var fullt, men det gläder mig verkligen att se att en vinbar i Stockholm är så populär och att den förhoppningsvis kan visa vägen för fler liknande projekt. Vi letade oss istället in i Östermalmshallen, som oftast är väldigt trevligt på fredagseftermiddagar. På Tysta Mari har de alltid några bra viner på glas och en liten osttallrik som man kan få till.
Jag beställde ett Alsacevin med det tveksamma namnet Black Tie 2005 från producenten Les Vignerons de Pfaffenheim. Halvseriöst namn men helseriös slutprodukt! Med 60 % Pinot Gris och 40 % Riesling bjöd det här blekgula, klart skinande, vinet på en frisk doft av grapefrukt med inslag av päron. Smaken är fyllig och full av grapefrukt och kiwi med en utmärkt avvägd syra och en aningen kryddig eftersmak med inslag av granny smith-äpple. Jag ger vinet 7,5 poäng.
Pinot Gris är en av de ädla druvsorterna i Alsace och det är nog just där som den visar upp sig från sin bästa sida. Egentligen är det samma druva som den italienska Pinot Grigio, men eftersom de brukar behandlas ganska olika blir också resultaten avservärt olika. Från t.ex. Australien kan du hitta både viner med antingen Pinot Grigio eller Pinot Gris på etiketten, producenterna väljer helt enkelt beroende på vilken stil vinet har. Druvan är en mutation av Pinot Noir men heter istället för noir, gris (franska) eller grigio (italienska) som båda betyder grå och syftar till druvans färg. Om man tittar på druvorna ser de faktiskt snarare blå än gröna ut och vinerna kan ibland ha riktigt djupa färger. I Tyskland kallas druvan Grauburgunder och det är kanske det allra tydligaste namnet. Då reder vi nämligen ut både ursprung och färg på samma gång, grå från Bourgogne helt enkelt.
I Alsace blir vinerna stora och fylliga, nästan lite feta, med en blommig karaktär, inte sällan med viss restsötma. Tropiska frukter och honung är vanliga kännetecken och ofta kan man också hitta en lite kryddig ton som är aningen speciell för området. De är oftast halmgula till färgen och skiljer sig avsevärt från de bleka nästan spritsiga viner som i Italien buteljeras som Pinot Grigio. De italienska varianterna har kanske inte varit någon jättesuccé i Sverige men på många italienska exportmarknader är det de mest sålda italienska vinerna. Tyvärr lockas många producenter till att ta ut allt för stora skördar och resultatet blir enkla, operonsliga, mycket syrarika viner utan nämnvärd finess.
I julas drack jag ett alldeles utsökt vin av Pinot Gris från den biodynamiska producenten Domaine Bott-Geyl. Från en av Alsace 50 grand cru-gårdar kommer vinet Domine Bott-Geyle Furstentum Pinot Gris 2004. Det har en gyllengul färg och en stor generös, komplex doft av äpple, banan, päron, fläder och smörkola. Med en fyllig stor och halvtorr smak av banan, mogna äpplen och tropisk frukt tror jag att det kan charma de allra flesta. Jag föll pladask och gav vinet 9,5 poäng. Spring iväg till någon av vinkällarbutikerna och se om det finns någon flaska kvar.
Veckans låt är utan tvekan I'm feeling like a Monday but someday I'll be Saturday night med Bon Jovi. Det var flera år sedan jag lyssnade på den här låten tills häromdagen och jag kom plötsligt ihåg att den är riktigt bra. Skruva upp volymen ordentligt och skölj ned med en riktigt kall öl efter en bastu!
Ha en trevlig helg!
//
Lucas
Nämnda drycker:
(Använd länkarna för att komma till systembolagets infosidor)
Krušovice Černé [Ej tillgänglig på systembolaget]
Primátor Premium Dark [nr 1615] 13,10 kr - 330 ml
Primátor Premium Lager [nr 11515] 10,30 kr - 330 ml
Black Tie Pinot Gris Riesling 2005 [nr 81637 beställningssortimentet] 119 kr
Furstentum Pinot Gris 2004 [nr 97823] 289 kr
Tuesday, April 8, 2008
Italienska lyxviner, men kanske inte till helgen...
Förra veckan råkade jag ut fören liten planeringsmiss och det blev inget inlägg, om det var någon som på grund av det inte lyckades välja något bra vin förra helgen så tar jag på mig skulden för det! Den här veckan blir det desto fler tips, även om några av dem kanske är väl elaka mot plånboken.
För två veckor sedan hade jag möjligheten att prova massor av vin och många som var riktigt bra. Nordic Wine Institute anordnade italiensk vindag på Hotell Sheraton i Stockholm och de flesta större importörer var representerade. Jag lyckades hitta några riktiga delikatesser men lyckades också få i mig flera viner som inte var riktigt mogna. Framför allt gällde det Barolovinerna. De flesta skulle behöva minst fem år till i källaren innan de ska passa min smak. Jag tycker visserligen om vinner med lite tanninstruktur men jag vill helst inte behöva använda kniv och gaffel för att "äta" vinet.
Nåja, det är väl att överdriva en aning, men vare sig till exempel Fontanafredda Barolo Serralunga d’Alba 2003 eller Pio Cesare Barolo Ornato 2003 är några viner som jag skulle öppna till middagen på lördag. Inte ens Fontanafredda Barolo Vigna La Rosa från 1998 är i närheten av att vara värd att öppna än på ett tag, även om den börjar visa tecken på mognad. Är du nyfiken på mer om Baroloviner kan du läsa mitt inlägg Julmust och Norditalienskt vin från december.
Det kanske allra godaste vinet jag drack på hela mässan, var också det mest spännande. Delighthouse är en importör som tidigare var helt okänd för mig men de bjöd på flera riktiga läckerheter, bland annat vinet Picolit Colli Orientali del Friuli 2005 från producenten Ronco Vieri. Det var härligt friskt med en underbar äpplig syra och inslag av både färska och torkade aprikoser.
Picolit är en druva som härstammar från provinsen Friuli i nordöstra Italien. Namnet kan härledas från italienskans ord för liten, piccolo, vilket refererar endera till de små druvorna eller den låga avkastningen. Just de små skördarna har gjort typen impopulär bland odlare under större delen av 1900 talet, men den börjar återigen vinna mark tack vare de kvalitetsviner som den kan producera om den behandlas rätt. Faktum är att redan på 1700 talet var viner från Picolit mycket efterfrågade av hoven runt om i hela Europa och ansågs vara ett värdigt alternativ till de ungerska tokajerna.
De flesta picolit-viner som produceras idag är söta Passito-viner, alltså gjorda på torkade druvor, och är fulla av torkad frukt och aprikos. De lär vara utsökta till foie gras även om många italienare skulle kalla det för ett Vino da Meditazione, ett vin att dricka i egen majestät. Jag frågade en italiensk vän i vinbranschen hur vanligt förekommande vinerna är. Han berättade att inte ens i Italien är de speciellt vanliga men han var också noga med att poängtera att de däremot oftast är mycket bra. Ett enda finns i nuläget tillgängligt på Systembolaget, Livo Felluga Picolit 2003. Det finns några exemplar kvar i vinkällarbutikerna och den 15:e april släpps 2004:an. Tyvärr är det ju så att smakar det så kostar det dock också, närmare 600 kr får man ge för en flaska med 500 ml.
Nu har jag skrivit om en hel rad jätteexklusiva viner som kanske inte kommer att bli några spontanköp för de flesta läsare men om du ändå är intresserad kan du se mina smaknoteringar för några av vinerna längst ned på sidan.
April är en viktig månad eftersom att systembolaget släpper nyheter som kommer att finnas i ordinarie sortimentet under ett helt år. Tyvärr är det just därför inga häpnadsväckande saker men några guldkorn borde man kunna leta reda på. Jag har inte hunnit testa något av vinerna men jag kan tipsa om några pålitliga producenter.
D'Arenberg är en utmärkt Australiensisk producent från McLaren Vale som oftast levererar bra viner. Deras The Hermit Crab 2007 är ett vitt vin på de sydfranska druvorna Marsanne och Viognier. 2006:an har jag provat och den var härligt fyllig med aromatiska toner av päron, nektarin och grapefrukt. Namnet The Hermit Crab ligger helt i stil med alla andra viner från D’Arenberg men det har sin naturliga förklaring. Hermit Crab betyder eremitkräfta och de kalkhaltiga jordarna där vindruvorna för vinet växer lär vara fulla av fossiler från just sådana. Hela Australien drabbades ovanligt hårt av torka under 2007 och till vinmakarnas stora förvåning behöll vinrankorna i McLaren Vale sina blad länge och skyddade druvorna från att brännas av solen. Skörden blev en hel månad tidig och avkastningen låg men många tillverkare är mycket optimistiska och omnämner årgången som utmärkt! Vinet klarar definitivt lite mastigare mat som fågel eller stekt fisk men även inte alltför kryddstark asiatisk mat med soja och ingefära.
Vill du hellre dricka rött vågar jag rekommendera Nederburg Manor House 2006. Nederburg som ligger i regionen Paarl i Syafrika brukar leverera bra viner i överkommliga prisklasser och det här Cabernet Sauvignonvinet borde inte vara något undantag.
Den här veckan blir det inget öltips men för den som föredrar drycker av säd framför druvor vill jag slå ett slag för aprilnyheten Makers Mark Bourbon. Bourbon är benämningen på amerikansk whiskey vilken alltid är gjord på minst 51 % majs, istället för kornmalt som den skotska whiskeyn består av. Vidare måste den alltid lagras på nya ekfat vilket ger den en härlig vanilj-, smörkola- och kokoskaraktär.
Makers Mark dricker jag gärna som den är eller så blandar jag mig en härlig whiskey sour. Ta 3 delar bourbon, 2 delar pressad citron och en nypa florsocker, en skvätt sockerlag eller allra helst lagen från cocktailbär. Skaka med mycket is och häll upp i ett old fashioned-glas och lägg i ett maraschinokörsbär.
Med din whiskey sour i ena handen skruvar du upp Jolene av Dolly Parton på hög volym och tänk en extra gång på att du har en lång skön helg framför dig!
Trevlig helg!
//
Lucas
Nämnda drycker:
Klicka för att komma till systembolagets infosida om drycken
Fontanafredda Barolo La Vigna Rosa 1998 [nr 87266] 2324 kr - 6 flaskor
Blåröd kärna med tydligt åldrad tegelröd kant.
Doft av jordgubbssylt med fin fräschör men där finns också antydan till åldrade toner av stall.
I smaken finns tydliga sekundära toner av mull och stall men också en lätt och trevlig sötfrukt, fortfarande stygga tanniner som behöver lagras aningen ytterligare.
- 7,5 poäng
Fontanafredda Barolo Serralunga d'Alba 2003 [nr 2305] 212 kr
Aningen blåröttvin med liten ton av tegel.
Doften är stor och körsbär och ek dominerar.
Smaken är fylld av syrliga körsbär eller klarbär och plommon. Tanninerna är än så länge väl tilltagna och tydliga.
- 7,0 poäng
Pio Cesare Barolo Ornato 2003 [Ej tillgänglig på systembolaget] ca 500 kr
Ronco Vieri Colli Orientali del Friuli 2005 [Ej tillgänglig på systembolaget] ca 400 kr
Livo Felluga Picolit 2003 [nr 97170] 599 kr - 500 ml
Livo Felluga Picolit 2004 [nr 96014] 598 kr - 500 ml
D'Arenberg The Hermit Crab 2007 [nr 6340] 93 kr
Nederburg Manor House 2006 [nr 6563] 89 kr
Makers Mark [nr 558] 349 kr - 700 ml
För två veckor sedan hade jag möjligheten att prova massor av vin och många som var riktigt bra. Nordic Wine Institute anordnade italiensk vindag på Hotell Sheraton i Stockholm och de flesta större importörer var representerade. Jag lyckades hitta några riktiga delikatesser men lyckades också få i mig flera viner som inte var riktigt mogna. Framför allt gällde det Barolovinerna. De flesta skulle behöva minst fem år till i källaren innan de ska passa min smak. Jag tycker visserligen om vinner med lite tanninstruktur men jag vill helst inte behöva använda kniv och gaffel för att "äta" vinet.
Nåja, det är väl att överdriva en aning, men vare sig till exempel Fontanafredda Barolo Serralunga d’Alba 2003 eller Pio Cesare Barolo Ornato 2003 är några viner som jag skulle öppna till middagen på lördag. Inte ens Fontanafredda Barolo Vigna La Rosa från 1998 är i närheten av att vara värd att öppna än på ett tag, även om den börjar visa tecken på mognad. Är du nyfiken på mer om Baroloviner kan du läsa mitt inlägg Julmust och Norditalienskt vin från december.
Det kanske allra godaste vinet jag drack på hela mässan, var också det mest spännande. Delighthouse är en importör som tidigare var helt okänd för mig men de bjöd på flera riktiga läckerheter, bland annat vinet Picolit Colli Orientali del Friuli 2005 från producenten Ronco Vieri. Det var härligt friskt med en underbar äpplig syra och inslag av både färska och torkade aprikoser.
Picolit är en druva som härstammar från provinsen Friuli i nordöstra Italien. Namnet kan härledas från italienskans ord för liten, piccolo, vilket refererar endera till de små druvorna eller den låga avkastningen. Just de små skördarna har gjort typen impopulär bland odlare under större delen av 1900 talet, men den börjar återigen vinna mark tack vare de kvalitetsviner som den kan producera om den behandlas rätt. Faktum är att redan på 1700 talet var viner från Picolit mycket efterfrågade av hoven runt om i hela Europa och ansågs vara ett värdigt alternativ till de ungerska tokajerna.
De flesta picolit-viner som produceras idag är söta Passito-viner, alltså gjorda på torkade druvor, och är fulla av torkad frukt och aprikos. De lär vara utsökta till foie gras även om många italienare skulle kalla det för ett Vino da Meditazione, ett vin att dricka i egen majestät. Jag frågade en italiensk vän i vinbranschen hur vanligt förekommande vinerna är. Han berättade att inte ens i Italien är de speciellt vanliga men han var också noga med att poängtera att de däremot oftast är mycket bra. Ett enda finns i nuläget tillgängligt på Systembolaget, Livo Felluga Picolit 2003. Det finns några exemplar kvar i vinkällarbutikerna och den 15:e april släpps 2004:an. Tyvärr är det ju så att smakar det så kostar det dock också, närmare 600 kr får man ge för en flaska med 500 ml.
Nu har jag skrivit om en hel rad jätteexklusiva viner som kanske inte kommer att bli några spontanköp för de flesta läsare men om du ändå är intresserad kan du se mina smaknoteringar för några av vinerna längst ned på sidan.
April är en viktig månad eftersom att systembolaget släpper nyheter som kommer att finnas i ordinarie sortimentet under ett helt år. Tyvärr är det just därför inga häpnadsväckande saker men några guldkorn borde man kunna leta reda på. Jag har inte hunnit testa något av vinerna men jag kan tipsa om några pålitliga producenter.
D'Arenberg är en utmärkt Australiensisk producent från McLaren Vale som oftast levererar bra viner. Deras The Hermit Crab 2007 är ett vitt vin på de sydfranska druvorna Marsanne och Viognier. 2006:an har jag provat och den var härligt fyllig med aromatiska toner av päron, nektarin och grapefrukt. Namnet The Hermit Crab ligger helt i stil med alla andra viner från D’Arenberg men det har sin naturliga förklaring. Hermit Crab betyder eremitkräfta och de kalkhaltiga jordarna där vindruvorna för vinet växer lär vara fulla av fossiler från just sådana. Hela Australien drabbades ovanligt hårt av torka under 2007 och till vinmakarnas stora förvåning behöll vinrankorna i McLaren Vale sina blad länge och skyddade druvorna från att brännas av solen. Skörden blev en hel månad tidig och avkastningen låg men många tillverkare är mycket optimistiska och omnämner årgången som utmärkt! Vinet klarar definitivt lite mastigare mat som fågel eller stekt fisk men även inte alltför kryddstark asiatisk mat med soja och ingefära.
Vill du hellre dricka rött vågar jag rekommendera Nederburg Manor House 2006. Nederburg som ligger i regionen Paarl i Syafrika brukar leverera bra viner i överkommliga prisklasser och det här Cabernet Sauvignonvinet borde inte vara något undantag.
Den här veckan blir det inget öltips men för den som föredrar drycker av säd framför druvor vill jag slå ett slag för aprilnyheten Makers Mark Bourbon. Bourbon är benämningen på amerikansk whiskey vilken alltid är gjord på minst 51 % majs, istället för kornmalt som den skotska whiskeyn består av. Vidare måste den alltid lagras på nya ekfat vilket ger den en härlig vanilj-, smörkola- och kokoskaraktär.
Makers Mark dricker jag gärna som den är eller så blandar jag mig en härlig whiskey sour. Ta 3 delar bourbon, 2 delar pressad citron och en nypa florsocker, en skvätt sockerlag eller allra helst lagen från cocktailbär. Skaka med mycket is och häll upp i ett old fashioned-glas och lägg i ett maraschinokörsbär.
Med din whiskey sour i ena handen skruvar du upp Jolene av Dolly Parton på hög volym och tänk en extra gång på att du har en lång skön helg framför dig!
Trevlig helg!
//
Lucas
Nämnda drycker:
Klicka för att komma till systembolagets infosida om drycken
Fontanafredda Barolo La Vigna Rosa 1998 [nr 87266] 2324 kr - 6 flaskor
Blåröd kärna med tydligt åldrad tegelröd kant.
Doft av jordgubbssylt med fin fräschör men där finns också antydan till åldrade toner av stall.
I smaken finns tydliga sekundära toner av mull och stall men också en lätt och trevlig sötfrukt, fortfarande stygga tanniner som behöver lagras aningen ytterligare.
- 7,5 poäng
Fontanafredda Barolo Serralunga d'Alba 2003 [nr 2305] 212 kr
Aningen blåröttvin med liten ton av tegel.
Doften är stor och körsbär och ek dominerar.
Smaken är fylld av syrliga körsbär eller klarbär och plommon. Tanninerna är än så länge väl tilltagna och tydliga.
- 7,0 poäng
Pio Cesare Barolo Ornato 2003 [Ej tillgänglig på systembolaget] ca 500 kr
Ronco Vieri Colli Orientali del Friuli 2005 [Ej tillgänglig på systembolaget] ca 400 kr
Livo Felluga Picolit 2003 [nr 97170] 599 kr - 500 ml
Livo Felluga Picolit 2004 [nr 96014] 598 kr - 500 ml
D'Arenberg The Hermit Crab 2007 [nr 6340] 93 kr
Nederburg Manor House 2006 [nr 6563] 89 kr
Makers Mark [nr 558] 349 kr - 700 ml
Subscribe to:
Posts (Atom)