Septembernyheter

Hej igen kära läsare!

Jag hoppas att det är någon som haft glädje av de kräfttips som jag skrev om förra veckan! Själv lyckades jag klara av årets första kräftskiva förra helgen och jag ser fram emot fler, kräftor är ju så himla gott! Den här veckan tänkte jag inte charma er med några provningsnoteringar utan snarare lite kvalificerade tips på septembernyheter. Jag tycker själv att det finns en hel del spännande saker som dyker upp på Systembolagets hyllor.

Pierre Frick Cremant d’Alsace 2004 är ett vin från en spännande producent som jag har förväntningar på. Cremant är ordet som används för franska mousserande viner som inte är kommer från Champagne. Några av de mest frekvent förekommande är Cremant d’Alsace, d’Bourgogne och d’Loire, tre regioner där det faktiskt finns mycket bra mousserande viner. Creamant d’Alsace görs vanligtvis på Pinot Blanc, men ibland även Riesling, Pinot Gris, Chardonnay eller Pinot Noir. Systembolagetklassikern, Dopff som funnits i sortimentet sedan 70-talet är annars den stora dominanten vad det gäller Alsaces mousserande viner.

Pierre Frick som producent håller till i Pfaffenheim och var en av de riktiga pionjärerna vad det gäller biodynamiskt vin i Alsace. Ända sedan 70-talet har han ägnat så åt ekologisk vinodling och har sedan 80-talet tagit det ett steg till och odlar helt biodynamiskt. Det innebär inte bara att själva odlingarna sker helt ekologiskt och med naturliga metoder utan också hela skötseln av gården och att skörd och vinprocess stämmer överens med den biodynamiska kalendern, Maria Thun. Som bevis på sin hängivenhet åt biodynamisk odling är han också stolt bärare av det biodynamiska internationella kontrollsigillet Demeter.

Knappast med större aktualitet skulle Systembolaget kunna lansera ett Georgiskt vin. Jag vågar anta att det är få som har undgått att höra om de stridigheter och bistra tillstånd som råder i Georgien. Det är ett land som har en av världens allra äldsta vinodlartraditioner och det finns vissa som menar att det till och med skulle vara där som vinodling har sin vagga. Däremot var det inte förrän efter andra världskriget som det började byggas upp industrier kring vin. Dock blev de georgiska vinerna snabbt eftertraktade i hela Sovjetunionen. Sedan flera år tillbaka råder det däremot försäljningsförbud på georgiska viner i Ryssland.

Producenten Teliani Valley startade med hjälp av stora summor bidrag från EU för att gynna uppbyggnaden av den inhemska industrin i Georgien och därifrån kommer vinet Teliani Valley Saperavi 2006. Saperavi är egentligen en inhemsk druvsort och skulle kanske passa in i min lilla rapport om modet med perifera druvsorter för något tag sedan. Druvan är landets allra viktigaste röda druva och är spännande eftersom att det är en av få druvor med rött fruktkött. Delvis därför får också vinerna anmärkningsvärt mörk och djup färg. Laboratoriestudier av druvan visar att den borde besitta de egenskaper som krävs för att kunna göra stora och kvalitetsstarka lagringsdugliga viner men generellt är kunskapen inte tillräckligt hög hos producenterna. Enligt producenten har det här vinet tydliga toner av körsbär och mörka plommon med påtagliga inslag av rostat kaffe och det rekommenderas till lammstek med stekta champinjoner.

Jerez i spanska Andalusien är en av världens mest klassiska vinregioner men deras viner har under de senaste decennierna förknippats med något sliskigt sött som farmor serverade i kristallkaraff med matchande glas. Hur som helst önskar jag hjärteligen att jag kan vara med och bidra till Sherryns återtåg för där finns mycket kvalitet att hämta. Sherryn kan som sagt vara sliskigt söt men också fullkomligt knastertorr och anta närapå alla skepnader däremellan. Redan på 1100-talet exporterades viner från Jerez till England på grund av sin popularitet och det är mycket den speciella jorden i området som bidrar till det. Det är närmast förbluffande att se bilder på regionens vinlandskap för jorden är vit. Inte ljusgrå eller nästan vit – kritvit! Jorden kallas albariz och ger med sin extremt höga kalkhalt särpräglade och delikata viner.

Bodegas Barbadillo är den största sherryproducenten i regionen Sanlúcar men mycket av försäljningen går till andra vinhus som säljer vinet under egna märken. Tillexempel är det Barbadillo som ligger bakom vinet till Hervey Bristol Cream. Obispo Gascòn Palo Cortado är dock en torr sherry och av ett helt annat slag än Bristol Cream. All sherry har lagrats på spanska ekfat med en typ av luftburen jäst som går under namnet flor. Den lägger sig på ytan av sherryn inne i faten och bildar en typ av mögelhinna som skyddar vinet från att oxideras och bidrar med en särskild karaktär. Vid framställning av typen Palo Cortado förloras dock floret vid ett tidigt stadium och det ger ett kraftigt oxiderat vin i egenartad stil. Just det här vinet är enligt producenten ett vin med fina inslag av torkad frukt som gör sig utmärkt till vilt eller kraftiga ostar.

En spännande och minst sagt karaktäristik öl lanseras nu också i september. Ett öl från Belgien av typen kriek som kryddas med körsbär. Namnet kriek kommer från det holländska ordet för körsbär och ölet har en stark tradition i Belgien och Holland. Från början uppkom det som ett sätt att dryga ut de lokala pubarnas öllistor när möjligheten att transportera öl var begränsade. Man kryddade helt enkelt de öl man redan gjorde med frukt och kryddor och framför allt körsbär och hallon har fått starka traditioner. För att göra kriek utgår man från spontanjästa öltypen Lambic som redan har en snarare sur än bitter smak. När lambicen är klar och har jäst färdigt tillsätter man stora mängder syrliga arter av ourkärnade körsbär. Sockret i körbären generar då en andra jäsning som tar upp emot tre månader. Ölet får då en röd färg och en torr, mycket syrlig smak med givetvis stor körbärsarom.

Cantillion Kriek från Brasserie Cantillion är en typisk kriek som levereras i 375 milliliters flaska, annars 750 milliliters flaska snarare sed än undantag för typen. Flaskorna går att lagra några år men vilket som föredras är närmast en smakfråga. Brasserie Cantillon rekommenderar dock att dricka ölet inom ett år efter buteljering för att det ska behålla sin frukiga ton. Den som dricker det här ölet och tänker på att de dricker öl kommer troligtvis spotta och fräsa och undra vad det är för egendomligt de har fått i glaset. Tänk istället kriek som en egen dryck, en ny erfarenhet, och drick det för vad det är, som aperitif eller varför inte till skaldjur eller en inte alltför söt dessert med körsbär.

Nu har jag leverat lite information och tips bland de nyheter som släpps på måndag. Förhoppningsvis tycker ni som jag att det är roligare att handla drycker som man vet någonting om och här har du något för alla smaker. Ett mousserande vin av mycket bra kvalitet, ett lite enklare rött, en torr sherry och en belgisk fruktöl. Det låter nästan som drycker som man skulle kunna bygga en middag kring. Då skulle du definitivt överraska dina gäster.

Eftersom att nyheterna inte kommer förrän på måndag rekommenderar jag till helgen en gammal klassiker som jag skrivit om förut: den torra sherryn Lustau Solera Riserva Amontillado Los Arcos. Väl kyld tillsammans med lite cashew- och pistagenötter och den härliga låten från 1970: Did you give the world some love today med Doris. Det kan inte bli bättre!

Vänlig hälsning och trevlig helg!

//

Lucas

Nämnda drycker:
(Klicka på länken för att komma till systembolagets infosida)

Pierre Frick Cremant d'Alsace [nr 97400] - 151 kr
Teliani Valley Saperavi 2006 [nr. 99944] - 77 kr
Obispo Gascón Palo Cortado [nr. 97850] - 79 kr (375 ml)
Cantillion Kriek [nr. 11574] - 58,30 kr (375 ml)
Lustau Solera Riserva Amontillado Los Arcos [nr. 8227] 69 kr (375 ml)

Kräftskivor

Så var det fredag igen och det är inte utan att man saknar aperetivo i Florens. Det är dock ingen idé att misströsta nu när det är kräfttider i Sverige. Kräftor och svensk kräftskiva hör väl till det svenskaste som finns och det är väl inte fy skam.

Under det tidiga 1900-talet växte sig nykterhetsrörelsen stark i Sverige och det till följd av stora problem som såväl samhället som enskilda individer led av. I augusti 1922 utfärdades en vägledande folkomröstning rörande införandet om ett totalt rusdrycksförbud. En av svensk historias mest berömda propagandaaffischer kom att vara en av anledningarna till att förslaget avslogs med 51 % mot 49 %. Affischen målad av Albert Engström är ett självporträtt prytt med kräftor och en snapsflaska med tillhörande glas och den sedemera klassiska texten Kräftor kräva dessa drycker, du måste avstå från kräftor om du röstar nej den 27 augusti. Må det vara sant eller falskt så är det definitivt svensk tradition med snaps till kräftor och jag tänkte mig på en liten guide till drycker som passar till kräftor.

Om vi ska ta och börja med snaps så tycker jag att Gammal Norrlands Akvavit utgör ett strålande alternativ. I Europeiska Rådets Förordning nr 1576/89 regleras namnskyddet av europeiska spritdrycker och där återfinner vi begreppet Akvavit (Aquavit är även tillåtet). Av paragrafen framgår att namnet är reserverat för jordbruksalkohol kryddad med övervägande del kummin- eller dillfrön. Snaps kryddad med andra örter eller kryddor får rätt och slätt kallas för brännvin.

Gammal Norrlands Akvavit har funnits sedan 1929 och hade då den lanserades OP Andersson som tydlig förebild. Den är kryddad med huvudsakligen kummin, fänkål och anis tillsammans med en liten russinsmak från sherryfat är det de smakerna som tydligt går att urskilja.

Ett annat alternativ är en annan akvavit, Läckö Slottsaquavit. Med fina dill och kummintoner ger den utmärkt sällskap till kräftorna. Det här var också den första KRAV-märkta snapsen och idag har den fått välkommet sällskap av några till. Läckö slott ligger strax utanför Lidköping och säden till aquaviten kommer från dess omnejd. En krona per flaska går också till en stiftelse som förvaltar slottets frukt och blomsterträdgårdar.

Till kräftorna vill vi kanske också gärna släcka törsten. Det vore tråkigt om någon missförstod det som att jag uppmuntrar till att släcka törsten med akvavit. Öl har en nästan lika stark koppling till kräftskivor som snaps, även om den inte bär samma kulturhistoriska länk som snapsen.

Vad det gäller öl är det lageröl som brukar anses som det givna alternativet men för dig som gillar ale finns det strålande alternativ. Oppigårds Late Summer Ale är ett utmärkt öl, från det mycket pålitliga ölbryggeriet utanför Hedemora i Dalarna, som utgör trevligt sällskap till kräftorna.

Late Summer Ale är ordentligt grumlig och matt bärnstensfärgad. Doften är fruktig med framträdande ton av passionsfrukt. Smaken är torr och fyllig med en fruktig humlebeska som präglas av passionsfrukt och lite mango, en ton som påminner om pinnglassen Solero. Bra maltig kropp - Ett rejält öl. 8,0 poäng.

Skulle du vara vintypen så finns det självklart alternativ. Det viktiga är att det är ett vin med hög syra och lite finess. Tänk på viner i stil med Chablis, Sancerre eller varför inte Champagne. Nej jag är inte knäpp! Varför skulle inte vin fungera? Vitt vin och räkor är en klassisk kombination och att inte tro att det skulle fungera med räkor är bara smått envist traditionalistiskt.

Trimbach Riesling är ett utmärkt torrt friskt vin från en förstklassig producent i Alsace som jag gladeligen vågar rekommendera till kräftkalaset. Det är påtagligt syrligt med en druvren, mineralkrispig smak som präglas av grape och citrus med små inslag av aprikos. Trimbach hör till en av de mest kända producenterna i Alsace och har blivit kända för sin utpräglat torra stil. 7,5 poäng gav jag vinet sist jag drack det.

Champagne då? Jo Champagne är för det första den perfekta drycken till nästan allt som du inte vet vad du annars skulle dricka till; sött, surt, salt, bittert spelar ingen större roll. Så får gärna fransmännen det att låta i alla fall och det är väl om inte fullkomligt så i alla fall nästan sant. Till kräftor besitter dock champagnen flera önskvärda egenskaper, den har syran och finessen. Ayala Zéro dosage är med sinn snastertorra stil ett alternativ som inte alls är fel, eller varför inte en Heidscheck & Co Monopole Blue Top. Den är aningen utvecklad med doft av röda äpplen och citrus. Smaken är livlig och fruktig med äpple och grapefrukttoner med liten brödighet. 8,5 poäng.

Ha ett riktigt trevligt kräftkalas och lyssna på den härliga Roxettelåten A thing about you. Jag vet att det kanske inte är den mest moderiktiga låten men den är riktigt bra, och jag står för det.

Trevlig helg

//

Lucas

Öl från Jämtlands bryggeri

En av fördelarna med att vara hemma i Sverige är att få dricka riktigt god öl igen. Den svenska ölen är kanske inte världsberömd men det är snarare märkligt än självklart. När folk från andra länder frågat mig om vi har bra öl i Sverige har jag självklart svarat ja. När de vidare undrat vilka öl som är svenska blir det en lite pikär situation att försöka förklara varför de danska ölerna är världskända och de svenska knappt nämnts vid namn utanför Skandinavien. Det är väl så att de stora jättarna i Sverige inte gör de allra mest enastående ölerna utan det är mindre bryggerier som står för kvaliteten.

En svensk modern klassiker är den alldeles utmärkta ölen Hell. Den har tillverkats sedan 1997 och har varit en nästan given succé från början. Den togs fram som ett samarbete mellan de ölspecialiserade stockholmskrogarna Akkurat och Oliver Twist och Jämtlands Bryggeri från den lilla byn Pilgrimstad någon timme utanför Östersund. Bara ett år senare blev dem framtagen som Bästa lager vid Stockholm Beer Festival. Ytterligare två öl har samarbetet, genererat Heaven och Fallen Angel. Totalt har ölen sedan 1997 genererat inte mindre än 19 guldmedaljer vi Stockholm Beer Festival och är därmed Jämtlands Bryggeris egna guldmaskin.

Hell är en välhumlad lager men faller också under kategorien färsköl. Färsköl är ett ofiltrerat och opastöriserat öl som inte sällan är lätt grumligt och har genom den minimerade tillverkningsprocessen bibehållit extra mycket smak. Precis som namnet färsköl antyder är den också tänkt att drickas upp ganska snart. I och med att den inte är pastöriserad blir den dålig snabbt och bör drickas upp inom ett par månader.

Till färgen är Hell ljust bärnstensfärgad med drag åt koppar och orange. Doften är tydligt humlekraftig med toner av annanas och grapefrukt, men också mer subtila bända inslag av kaffe. Smaken är medelfyllig, med medelstor kolsyrehalt. Beskan är stor och välbalanserad och mycket torr. I stort är det här ett mycket gott svenskt öl som jag ger 8,0 poäng och gärna rekommenderar till en härligt somrig svensk silltallrik.

Jämtlands Bryggeri har en bred portfölj med flera bra öl och de producerar notoriskt mycket bra jul- och påsköl, som varje år brukar höra till de allra bästa på marknaden. I portföljen finns dock flera bra lageröl. Ett av dem är President som är en mörkt gyllengul lager med en riktigt maltig doft med vissa inslag av tropisk frukt och lite toffee. Smaken präglad av malt i medelfyllig stil och lite återhållen beska. President är ett bra öl men som inte riktigt når upp till Hells standard och samlar ihop 7,0 poäng.

Helgens tips blir tidig lunch imorgon lördag till svensk OS tennisdubbelfinal imorgon förmiddag. Knäckebrödmacka med färskpotatis, inlagd sill, kokt ägg, knipplök och västerbottenost ackompanjerat av en välkyld Hell - det är sverige när det är som bäst!

Trevlig Helg

//

Lucas

Spanskt trendigt vin från Montsant

Hej och trevlig helg!

Då var jag tillbaka i fäderneslandet igen. Jag kan inte säga att det är jättetrevligt att komma hem till 12°C och regn när man spenderat 6 veckor i Florens. Att det samtidigt råkar vara dags att skriva lite tentor gör inte saken så värst mycket bättre. En liten tröst i tillvaron är att det som vanligt är dags att skriva blogginlägg, till på köpet så kan jag förnöja mig med att skriva om något annat än italienska viner.

Vad har jag tänkt underhålla er med den här gången då? Jo en riktigt trevlig nyhet på Systembolaget, ett modernt vin från ett trendigt område. Det är omkring 10 år sedan som ett litet undanskymt bergigt område i de Katalanska Pyrinéerna omskrevs av vinjournalister och vars viner snart fanns att tillgå över hela jordklotet, vinerna från Priorat. Mycket att tacka för det är den närmast legendariske vinmakaren René Barbier. 1979 började han göra vin i området och under det tidiga 1990-talet började arbetet bli ordentligt fruktsamt med det idag kult-förklarade vinet Clos Mogador.

Det extremt karga och varma klimatet, gör det egentligen ytterst svårt att odla vin. Druvorna får dock istället en sällan skådad koncentration och tydlig terroir. Terroir är ett begrepp som kanske känns märkligt för vissa men det är inget konstigare än vinets återspegling av sin växtplats. Det finns ett oändligt antal små faktorer som påverkar hur ett vin smakar, valet av druva är bara en liten del. Väder och vindar, jordmån och sluttningar är exempel på de faktorer som påverkar vinets smak och det brukar sammanfattas under begreppet terroir.

Prioratviner får nog klassas som bland de bästa i Spanien men i prisklass kommer de oftast inte riktigt upp i samma nivå som sina franska motsvarigheter. I vilket fall som helst kostar de oftast mer än de flesta vardagskonsumenter vill spendera på en flaska vin. Det allra billigaste på systembolaget kostar 172 kr, sen fortsätter det uppåt. Ingen förmögenhet för den riktigt vinintresserade kanske men aningen järvt för många. Förtrösta icke - det finns alternativ.

Istället kan man bege sig till den lilla alldeles intilliggande appellationen och de än så länge inte lika kostsamma vinerna från Montsant. Allt fler börjar upptäcka att vinerna därifrån ibland är nästan lika bra men kostar betydligt mindre. Montsant hörde tidigare till den större appellationen Tarragona men eftersom att de har en egen terroir som mer påminner om den från Priorat blev den Montsant DO (Denominació d'Origen) år 2002. På de 6 åren sedan dess har antalet bodegor nästan ökat med mer en 50 % från 28 till 43. En av dem är La Cova dels Vins och deras Ombra 2006 hittar vi bland månadens nyheter.

Vinet är klart lillarött och doften är omedelbart hallonfruktig. Snart slås man av tydliga fattoner och körsbär tillsammans med örtiga toner som påminner om enbär. Smaken är djup och generöst fruktig med samtidigt silkeslena tanniner. Frukten är tydligt präglad av svarta vinbär och körsbär med en kryddig avslutning. Ett mycket trevligt vin som får hela 8,0 poäng.

Den som har hört talas om druvan Gamatxa hör nog till de bättre kalenderbitarna jag träffat på. Druvan är dock egentligen ingenting annat än Garnacha (Grenache Noir) men kallas lokalt i Katalonien för Gamatxa. Precis som i Priorat ligger framgångsreceptet i Montsant i en blandning av franska och spanska druvor. I Ombra 2006 är det 33 % Gamatxa, 33 % Carinyena (kanske inte helt oväntat samma druva som franska Carignan och spanska Cariñena), 33 % Cabernet Sauvignon. I många andra viner från Montsant, dock ej detta, finns också druvan Tempranillo som lokalt går under namnet Ull de Llebre. Ull de Llebre är Catalan och betyder Haröga, jag har förgäves försökt leta reda på varför den fått det namnet och den som sitter på svaret får gärna meddela mig.

Garnacha, eller Gamatxa, är en spännande druva som fram till nyligen inte behandlats med någon vidare respekt, mer än som blanddruva i flertalet spanska och sydfranska vindistrikt, bland annat Châteauneuf-du-Pape. Man har dock insett att med rätt vård kan den, framförallt i kombination med fatlagring, utveckla mycket intressanta och uppskattade smaker som ofta drar åt hallon och jordgubbsfrukt med en säregen kryddighet. Druvan odlas på spridda platser över hela världen med anmärkningsvärt bra resultat, den gör ibland anspråk på att vara världens mest odlade druva och står emot extremt tuffa förhållanden. Tack vare en enorm växtkraft ger den en kopiös avkastning i gynnsamma förhållanden men utvecklar en härlig koncentration på karga växtplatser, som kan resultera i viner på kring 15-16 % alkohol.

Ombra 2006 är ett härligt tydligt exempel på en "druvtypisk" blandning, alla ingredienserna har satt sina fotspår. Hallonfrukt, kraft och kryddighet från Gamatxa, svartvinbär från mogen Cabernet Sauvignon och tannin och syra från Carinyena. Drick vinet i helgen till någon klassisk rätt på lamm. Kanske lammrack med balsamicoglaze och rostade små färskpotatisar med timjan...

Jag är så glad att jag den här sommaren hittat flera hitlåtar som jag faktiskt uppskattar. Ta och lyssna på Sweet about me med den australiensiska 17 åringen Gabriella Cilmi, drick en Negroni (lika delar Campari, röd Vermouth och gin över is med en citronskiva) och njut av helgen

Trevlig helg!

//

Lucas

Nämnda drycker:
Följ länken för att komma till Systemblagets infosida

Ombra 2006 [nr. 99118] - 99 kr

Barbera d'Asti och Vernaccia di San Gimignano

Lagom till förhoppningsvis ljumma augustikvällar släpps idag en del spännande nyheter i Systembolagets sortiment. Min personliga uppfattning är att mousserande viner från Brasilien eller rödviner från Kina inte avgör lejonparten av dem, i motsats till vad Systembolaget själva försöker förmedla. Dessa viner är kanske snarare skojiga inslag än av seriöst intresse.

Spännande viner, som jag här endast nämner utan vidare förklaring, är istället de röda vinerna Big Fish från Australien, Chateau Laquirou från Frankrike, Rio de los Pájaros från Uruguay och Ombra från Spanien. Bland de vita vill jag höja ett finger för Österrikarna Loimer och Riesling Federspiel 1000-Eimer-Berg samt Domaine Chêne från Frankrike. Från Frankrike och närmare bestämt regionen Jura kommer också spännande nyheter i det mousserande vinet Cremant de Jura och det söta starkvinet Macvin de Jura. Observera att detta inte på något sätt är säkra kort, jag vill bara framhäva en viss skillnad i vad som är roliga bidrag och viner som är mer seriöst intressanta.

Om jag då ska ta mig en titt på de Italienska bidragen efter som att jag fortfarande, så att säga, befinner mig på skådeplatsen. Det är dominerande Norditalienska viner från Piemonte som du kan hitta på nyhetshyllan, närmare bestämt 12 stycken. De sex stycken Barolo-vinerna lämnar jag utan vidare kommentarer med ett konstaterande om att de alla är mycket intressanta. Läs gärna mitt tidigare inlägg om Barolo-viner. Druvsorten Barbera står däremot för inte mindre än fyra augustinyheter och förtjänar att omnämnas lite kort.

Barbera är en av Italiens mest odlade druvsorter strax efter Sangiovese och Montepulciano di Abruzzo. Huvudsakligen påträffas den i de norra delarna av Italien där den under lång tid antingen vinifierats till enklare druvrena viner eller kompletterat och färgsatt viner av Nebbiolo i till exempel Barolo och Barbaresco. Just den starka färgen är ett av kännetecknen för druvan och det var inte förrän ganska ”nyligen” som producenter börjat göra mer seriösa druvrena viner av Barbera. Asti och Alba är två av de dominerande ställena där man påträffar seriösa viner av Barbera.

Zonin, som står för en lansering, är en jättestor Italiensk producent, Italiens största familjeägda, som generellt sett producerar ganska bra viner till hyggliga priser. Visst går det att hitta några riktiga trumfkort i portföljen men styrkan sitter nog i en ganska jämn nivå. De har bara funnits representerade på den svenska marknaden i ett knappt år men deras Rocca di Montemassi Sangiovese har sålt riktigt bra på Systemet och jag tolkar lanseringen av deras Barbera d’Asti, Castello del Poggio 2006, som att de avser att stanna kvar här.

Eftersom att det här blir min sista rapportering från Italien måste jag också passa på att skriva lite om Toskanas flaggskepp vad det gäller vitt vin, Vernaccia di San Gimignano. San Gimignano är en otroligt charmig liten stad belägen mitt emellan Florens och Siena. Staden sägs ha fått sitt namn av en biskop i Modena, San Gimignano som lär ha räddat staden från hunnen Attila och hans trupper. Staden är vacker och annorlunda där den ligger uppslängd på en kulle profilerad av 14 höga torn. Tornen, som en gång i tiden uppgick till 72 stycken, markerade de mest inflytelserika familjernas makt och status och staden gick tidigare under namnet San Gimignano de Le Belle Torre (San Gimignano med de vackra tornen).

Vernaccia di San Gimignano var det allra första vinet i Italien som erhöll DOC-status och bara det visar dess betydelse. Att det vidare finns omnämnt redan i Dante Alighieris verk från 1300-talet visar också på dess starka historia. Att druvan Vernaccia är besvärlig att odla gjorde dock att den på många håll fick lämna plats för de mer lättodlade druvorna Malvasia och Trebbiano under början av 1900-talet. I samband med DOC-klassificeringen och lite vändande vintrender återplanterades den dock i många vingårdar.

Ett ständigt återkommande problem vad det gäller Italienska druvsorter är deras namn. Inte sällan går olika druvsorter nämligen under liknande eller helt lika namn och samma druvsorter under olika namn. Likadant är det med Vernaccia. Druvsorten heter Vernaccia men står det något annat än Vernaccia di San Gimignano på flaskan kan du nästan anta att det är en annan druva. Namnet Vernaccia härstammar från ett latinskt ord för ursprung och det är troligtvis därför som det är tillämpbart på många olika platser.

Druvan, och vinernas, särdrag är friskhet och citrusfrukt som kan ha en liten bitter finish. I Teruzzi & Puthod 2006 Vernaccia di San Gimignano är detta tydligt. Vinet har en ljus färg präglat av ett gulgrönt skimmer. Doften är fräsch och syrlig och ger ifrån sig lime, persika äpple och en hint av mynta. Smaken är aningen örtig med toner av persika och citron men har också inslag av vinigummi och en syra som som strukturerar i ett annars medelfylligt vin med viss bitterhet. 7,0 poäng. Vinet är strålande till lite tyngre fiskrätter som till exempel en pasta med lax eller varför inte en skaldjursrisotto.

I Sverige finns just nu bara ett Vernaccia di San Gimignano, om du inte bor i M län för då finns det ett till. Palagetto Santa Chiara Vernaccia San Gimignano 2006 finns dock tillgängligt i hela Sverige och har efter fatjäsning fått en fyllig stil som är en mer modern typ av Vernaccia di San Gimignao. Importör är Spendrups Vin som också menar att det passar bra till kitt- eller hårdostar.

Nu är det dags för mig att säga tack och helg från Italien och nästa vecka återkommer jag med något nytt. Slå på stereon riktigt högt och sätt ABBA-låten The Visitors (Crackin' up) och sippa på lite moussernade vin eller ett glas Barbera d'Asti!

Varma hälsningar från Italien
//
Lucas

Nämnda drycker:
Följ länken för att komma till Systemblagets infosida

Castello del Poggio 2006 [nr. 96316] - 89 kr

Teruzzi & Puthod 2006 Vernaccia di San Gimignano - Ej tillgängligt på systembolaget men ca: 100 kr

Palagetto Santa Chiara Vernaccia San Gimignano 2006 [nr. 89660] - Beställningssortimentet 115 kr