Thursday, March 27, 2008

Ripasso och Svenskt öl från Indien

Det finns en riktigt bra sak med att plugga på högskola eller universitet. Minns ni hur man kände sig precis när man hade fått ett lov när man gick i skolan? Sådär härligt upprymd blandat med frihet och nästan lite tomhet. Det känner man varje gång man är klar med en tentaperiod! Jag blev klar med en alldeles för lång tentaperiod idag och jag känner mig som om jag kunde gå på moln.

I nordöstra Italien ligger Veneto, ett landskap som ensamma producerar lika mycket vin som hela Sydafrika varje år. Produktionen domineras av enkla bordsviner men i Bardolino, Valpolicella och Soave görs viner av stundom riktigt hög klass. Soaves vita viner på Garganega i all ära men det är nog för de röda vinerna från Valpolicella som regionen har skapat sitt största rykte.

Vinterminologin kan lätt bli rörig så jag ska försöka förklara sambandet mellan Valpolicellas viner så strukturerat och kortfattat som möjligt. Man skulle kunna säga att det finns sex stycken* godkända typer av vin som i området alla görs på samma druvor, Corvina, Rondinella och Molinara. Enklast att förklara är det som rätt och slätt kallas Valpolicella, det är helt enkelt "vanligt" rött vin med Valpolicella som ursprung. Vidare får viner som har minst 11 % alkohol och lagrats minst ett år sedan skörd kallas Valpolicella Superiore.

När druvorna skördats sparar man stora mängder druvor, vilka man lägger i trälådor för att torka i omkring tre månader. Druvorna som vid det laget är nästan russinlika innehåller en mycket sockerrik koncentrerad must som består av så mycket socker att jäsprocessen kan ta veckor eller till och med månader. Musten får i vilket fall jäsa klart tills den slutar av sig själv och vinet har då oftast en alkoholhalt på över 15 %. Det kraftfulla rustika vin som man då gjort kallas Amarone och eftersom att varje druva ger väldigt lite saft är dessa oftast ganska dyra.

När producenterna har gjort dels sitt "vanliga" Valpolicella-vin och dels sitt Amarone tar de skalresterna från Amaroneproduktionerna och låter de jäsa en andra gång tillsammans med det vanliga vinet. På så vis blir vinet förstärkt, aningen alkoholstarkare och kraftigare i sin struktur. I Sverige har dessa viner ibland kommit att kallas för Amarone-light eller mini-Amarone. Metoden kallas Ripasso och det är en vinifikationsmetod som till mångt och mycket är utvecklad av producenten Masi, den var faktiskt även länge namnskyddad av dem.

Tenuta Sant' Antonio heter en riktig kvalitetsproducent i området som drivs av tre bröder. Flera gånger har de belönats med de tre glasen, en av de mest presitgefyllda italienska vinutmärkelserna, Gambero Rosso Editore. På den svenska marknaden finns dels deras Amarone, Selezione Antonio Castagnedi, men det är för deras Ripasso, Monti Garbi, som jag vill slå ett hårt slag.

Monti Garbi är mörkt rubinröd till färgen och doften är stor i sötfruktig stil. Den är påtagligt fatdoftande med inslag av vanilj och något som jag förnimmer som kåda. Smaken är komplex med tydlig fatkrydda och stor smak av moreller och mörka plommon, toner av svarta vinbär gör sig också påminda. Jag dricker det här vinet ofta och gärna till en krämig pasta eller en köttbit, senast jag provade det gav jag det 8 poäng.

Jag måste också skriva en eller två rader om Stockholms allra trevligaste öl-och whisky-bar. Glenfiddich Warehouse no. 68 på Västerlånggatan i Stockholm. Det ligger bara runt hörnet för mig och jag har varit där hur många gånger som helst. Det var dock ett tag sedan nu, tills jag var där häromdagen. Plötsligt kom jag ihåg varför jag var där så ofta. För det första har de Sveriges största utbud av öl på fat från svenska microbryggerier. För de andra har de ett av Stockholms största utbud av skotska single malt whiskeys. Sist men inte minst så är det en enormt trevlig atmosfär blandat med kompetent och trevlig personal.

Jag vet inte hur många gånger jag suttit och tittat på folk som går till baren och beställer en öl. Efter en minut börjar de stampa frustrerat och undrar varför de inte fått sin öl. Givetvis har det inget att göra med dålig service, tvärtom så skall en öl hällas upp i två steg, med en ordentlig skumkrona redan från början. Med andra ord så skall den vila några minuter mellan första upptappningen och andra. Alltså inte alls dålig service utan snarare kunnigt och välvillig, och den som väntar på något gott...

... och då hade jag kunnat vänta länge. Från Hantverksbryggeriet kom min öl som döpts till Bödeln. Jag hade aldrig hört talas om bryggeriet som visade sig ligga utanför Västerås och har funnits sedan 2003. Merparten av deras ölsorter har fått namn efter medeltida yrken av tvivelaktig karaktär. Bödeln, Narren och Munken är bara några...

Bödeln är av typen India Pale Ale och Hantverksbryggeriet säger själva att det krävs mod att dricka den då den har ordentligt markerad beska. Jag föll i alla fall för ölen såsom huvudet under bödelns yxa!

8,0 poäng ger jag till det mörkt mockafärgade ölet. Grumligt och för ögat ogenomträngligt är ölet som vare sig är pastöriserat eller filtrerat, precis som på klassiskt "hantverks"-manér. Doften är frisk och fruktig i typisk stil med inslag av citronkaramell och rök. Smaken är fruktig så det svänger om det med inslag av aprikos men där finns också en tyligt blommig humlesmak som ger stor, lång, härlig efterbeska.

India Pale Ale har jag en känsla av att jag kommer att skriva om många gånger framöver och det är en öltyp med en lite spännande historia. Pale Ale skrev jag om häromveckan men det här är en karaktäristisk underkategori. Precis som Pale Ale kan det ha ganska varierande färg men är alltid överjäst. När Indien var en engelsk koloni var det många engelsmän som i den indiska hettan saknade riktig engelsk öl. Det indiska klimatet lämpade sig inte för ölbryggning och man var tvungen att komma på en annan lösning. Genom att göra ett öl med tilltagen alkoholstyrka och att tillsätta ovanligt mycket humle fick man ett öl som klarade den långa båtresan från England till Indien och en ny ölsort hade uppfunnits, India Pale Ale eller IPA som det ofta kallas.

Hantverksbryggeriet har tyvärr inget öl tillgängligt på systemet men om du tittar på deras hemsida http://www.hantverksbryggeriet.se/ kan du se på vilka pubar deras öl erbjuds. Om du ändå blir nyfiken på India Pale Ale tycker jag att du ska gå och köpa Brewdog Punk IPA från ett skotskt bryggeri som släpps den 1 april, det tänker jag göra!

Ella Fitzgeralds Let's Fall in Love svänger ut ur mina högtalare i helgen, inte Cole Porters Let's Do it, Lets fall in Love utan bara Let's fall in Love. En underbar låt som över femtio år från att den gjordes fortfarande får en att vilja svänga sina lurviga.

Trevlig Helg!

//

Lucas Spinnars

Nämnda drycker:
Tenuta Sant' Antonio Monti Garbi [nr 5328] 97 kr
Tenuta Sant' Antonio Selezione Antonio Castagnedi [nr 28002] 289 kr
Brewdog Punk IPA [nr 1515] 18,90 kr (330 ml)
Hantverksbryggeriet Bödeln Ej tillgänglig på Systembolaget


*)
Valpolicella
Valpolicella Superiore
Valpolicella Superiore Ripasso
Amarone della Valpolicella
Recioto della Valpolicella
Recioto della Valpolicella Spumanti

Thursday, March 20, 2008

Ekologiskt öl i påsk

Så var det dags för påsk! Det var ju nyss jul! Utbudet på julöl var nog större än någonsin i julas och nu till påsk vill flera av bryggerierna inte vara sämre. Fenomenet med säsongsöl har snabbt blivit populärt i Sverige och utan någon vidare historisk anknytning har det blivit ett lika självklart tillbehör till påsk som som ägg, sill och snaps. Påskölen har däremot lång historia i Danmark där man har gjort speciell Paaske-Brygd sedan början på 1900-talet. Jag hade tänkt prova igenom ett gäng påsköl men jag har åkt på en kanonförkylning och vet inte om jag skulle kunna känna skillnaden på mellanmjölk och whiskey så det har inte blivit av.

Förra veckan skrev jag ett längre stycke om Slottskällans bryggeri och deras påsköl Blåkulla var den enda jag hann prova. Den har vackert mörkt kopparröd färg med aningen gulaktig skumkrona. Doften är mycket brödig med lätt fruktiga inslag, den påminner om grovt lingonbröd. Där finns också en aningen bränd ton som påminner om sot. Smaken är mycket maltig men helt torr, det brända och det sotiga kommer igen i smaken och drar åt Vikarby knäckebröd , en viss träighet gör sig också påmind. Smaken är intressant och annorlunda men tyvärr är det ingen fullträff och jag ger den 6,0 poäng. Den är dock ganska låg i alkohol, bara 4,8 % vilket i jämförelse med många andra påsköl är ganska lite, och kan vara ett bra alternativ till den som inte vill dricka så starkt.

Ekologiskt vin har fått ett rejält uppsving det senaste året och det är med glädje som jag ser den utvecklingen fortsätta. Precis som många kvalitetsproducenter tror jag att det bästa vinet görs av plantor som får växa på naturlig väg genom att endast hjälpa naturen med dess egna medel. Ett beprövat knep är t.ex. att odla blom- och gräsväxter, framförallt klöver, mellan vinrankorna. Det binder kväve som plantorna kan utnyttja för att växa. Den här typen av växelbruk hjälper jorden att hålla sig frisk och behålla sin karaktär, något som många menar att kemiska gödnings- och bekämpningsmedel precis motverkar genom att bryta ner jordmånens särdrag, dess terroir.

Ekologiskt öl har tyvärr inte alls sett samma succé. I systembolagets ordinarie sortiment finns endast sex öl som är uttalat ekologiska. Dock vill jag framhålla att flera av dessa är riktigt bra! Oxford Gold från det brittiska bryggeriet Brakspear är en bra blonde ale med tydligt knäckig doft med inslag av citrus och aprikos. Smaken är fyllig med knäckiga toner som kombineras med en fruktighet som drar åt äpple. Beskan är bra och balanserad och den sitter kvar länge i en smak som annars är aningen kort. Totalt blir det 7,0 poäng. Brakspear gör även en mycket bra folköl som finns att få tag på i en del mataffärer. I typisk engelsk stil är Brakspear Bitter naturligt brygd till endast 3,4 % alkohol. Tummen upp för fler kvalitetsmärken i dagligvaruhandeln.

För att fira den lite längre ledigheten över påsk kan det väl passa utmärkt med en flaska Champagne, vilket de flesta dricker alldeles för sällan. I filmen Sideways, om några vinfantaster i Kalifornien, säger de att man måste inte spara en fin flaska vin till ett speciellt tillfälle. När man dricker en fin flaska vin så blir det ett speciellt tillfälle i sig. Det ligger en hel del i det för den som ger sig tid att njuta blir rikligt belönad. Nicolas Feuillatte Blanc de Blancs 2000 är en härligt fräsch champagne med blommig doft med inslag av äpplen. Smaken är fylld med gröna äpplen och nektariner och är en perfekt aperitif. 8,5 poäng får den av mig och är ett bra köp för sina knappt 300 kr.

I Champagne tillåts de tre druvorna Pinot Noir, Chardonnay och Pinot Meunier. Pinot Noir och Chardonnay är spridda runt hela jordklotet och odlas med framgång på många ställen medan Pinot Meunier inte odlas med nämnbar framgång någonstans utanför i Champagne. De har alla sina särdrag som bidrar till uppbyggnaden av en typisk Champagne. Chardonnay bidrar med blommighet och livlig syra. Pinot Noir står för frukten och och fylligheten medan Pinot Meunier ger en mer rustik stil med nästan jordiga toner. Dessa druvor får blandas helt fritt efter egen smak för att skapa önskad stil och de flesta standardchampagner innehåller alla tre sorterna. Blanc de Blancs däremot som rakt översatt betyder "vitt från vita" är gjord på enbart Chardonnay eftersom att det är den enda vita av de tre druvorna. Någon kanske undrar hur man kan göra vitt vin av röda druvor men det är inte så märkligt som det kanske kan låta. Färgen sitter i skalen och om skalen inte får ligga och dra, eller macerera som det heter på vinspråk, med druvmusten får det heller ingen färg.

När du hällt upp ett glas Nicolas Feuillatte Blanc de Blancs tycker jag att du ska sätta dig i en skön fåtölj och sätta på I'm looking through you från den gamla Beatlesskivan Rubber Soul. Mycket bättre blir det inte. Själv ska jag ta lite kvalitetstid med lite managementlitteratur inför en tenta nästa vecka.

Ha en jätteglad påsk och kom ihåg att ägg och vin kan vara svårkombinerat, välj öl! Systemet har öppet imorgon Påskafton om du glömt att handla.

Med vänlig hälsning
Lucas Spinnars

Omnämnda drycker:

Slottskällans Blåkulla Påsköl, [1293] 22,50 kr (500 ml)
Brakspear Oxford Gold, [nr 1533] 13,80 kr (330 ml)
Nicolas Feuillatte Blanc de Blancs 2000, [nr 7592] 295 kr (750 ml)

Intresserar du dig för fler ekologiska produkter? Läs om Tärnö Ekologiska Gin! Läs om Gripsholms Ekologiska Vodka! Eller kanske om ett vitt italenskt biodynamiskt vin, La Raja Gavi Pisé.

Friday, March 14, 2008

Jubileumsöl och Alsacevin

Då var det dags för veckobrev igen. En gång är ingen gång men två är tradition så nu räknar jag med att fortsätta med det här intervallet. Jag tar givetvis gladeligen uppehåll i tentaplugget för att dela med mig av tips och kunskap!

Slottkällans Bryggeri ligger utanför Uppsala och startades 1997 av fyra eldsjälar som efter en tids resande i USA inspirerades av den mikrobryggerikultur som finns därborta. Slottskällan är en av anledningarna till det uppsving av svenska mikrobryggerier som faktiskt har skett på senare tid. Nils Oscar är en annan stor aktör men också min personliga favorit Nynäshamns Ångbryggeri tillsammans med Jämtlands Bryggeri och många andra, alla har de placerat sig bra i tävlingar och är goda representanter för att svensk öl kan stå för kvalitet och finess. Hur som helst så var det Slottskällan jag tänkte säga några ytterligare ord om. De första ölerna som släpptes såldes på nationerna i Uppsala och på någon lokal krog men efterfrågan var stor och det tog inte lång tid innan de två första ölerna fanns i Systembolagets sortiment. Det har sedan gått lite upp och ner och nya varianter har tagits fram för att sedan försvinna och några för att stanna. De är minst sagt värt att uppmuntra deras experimentslusta och fantasi, i Systembolagets sortiment finns inte mindre än 11 olika öltyper från Slottskällan. En personlig åsikt är dock att de skulle kunna vara lite mer vågade i sina smakprofiler. Ibland känns det som att de faller lite för lockelsen att sälja till de stora massorna genom att göra ölen lite mer lättdrucken, på så vis avviker de lite ifrån många av de andra svenska mikrobryggerierna.

Lagom till att det var 10 år sedan de släppte sin första öl har man släppt Slottskällan Decennium. Det är en riktig kanonträff som inte sparar på krutet. Med 6,7 % alkohol har man producerat ett öl som är i typisk tysk bock-stil. Namnet bocköl är lite tvåtydigt då det dels betyder just getabock på tyska (buck) men det lär också härstamma från den sydtyska staden Einbeck vilket har kortats ned till bock. Bocköl kanske många förknippar med det gamla ölet Starkbock, och just att det bara är starkt. Att det är starkt, oftast över 6,4 %, är visserligen inte att skjuta under mattan med men det är ett fint balanserat öl med stark kultur som tål att njutas. Generellt sett är de inte så starkt humlade utan ger bra utrymme för maltsötman att komma igenom och de återfinns i flera färgnyanser men är oftast koppartonade.

Slottskällan Decennium har en färg av ljus bärnsten med en nästan lite orange ton och doftar härligt maltigt. Där finns också en frisk citruston och jag finner även aromer av mogen banan. Smaken är återigen ordentligt maltig och mycket fyllig med karamelltoner, dadlar, och aningen mjölkchoklad. Den är mycket brödig med en lätt men len och mycket angenäm efterbäska som ackompangeras av en sötaktig fruktighet som dröjer kvar i munnen. Jag ger ölet 8,5 poäng. Slottskällan framhåller att det är tänkt att passa till mat, t.ex. kraftiga vilträtter, jag säger inte emot men dricker det gärna i egen majestät

Ni som inte är överförtjusta i öl ska inte behöva gå törstiga utan jag vill rekommendera ett gott vitt vin som passar till många tillfällen. Gustave Lorentz Gewürztraminer Reserve 2005 är ett vin från franska Alsace som med fördel avnjutes till en kryddig thai-wook eller en god kittost. Vinet är blekgult med en starkt sötfruktig mycket aromatisk doft med fruktiga toner av fläder, mandarin, päron och banan men också sommarblommor. Smaken är fyllig med tydlig smak av päron och papaya det är lite restsötma och tyvärr lite väl låg syra. Vinet fick av mig, då jag provade det för någon månad sedan, 7,0 poäng.

Gewürztraminer anses i Alsace, tillsammans med Riesling, Pinot Gris och Muscat, vara extra ädla, och de är också vanligaste förekommande sorterna. Ursprungligen kommer druvan från Italien där den känns igen som Traminer Arimatico vilket rätt och slätt betyder "Smakfull från Tramin". Tramin är en liten tvåspråkig, tysk och italiensk, stad i norra Italien som idag lever på att ha gett namn åt en världsomspridd druva. Gewürz är tyska och betyder krydda och det är precis så den känns igen. Många vinprovare menar att det är den mest lättigenkänneliga av alla världens druvor då den har så starka aromatiska, nästan precis kryddiga, toner av blommor och tropiska frukter. I Alsace görs de finaste exemplen som druvan kan erbjuda och de är oftast inte helt torra och generösa i alkoholstyrka. Det finns dock helt torra varianter liksom riktigt söta dessertviner.

Jag vill önska dig en trevlig helg samtidigt som jag passar på att nominera My hometown med Bruce Springsteen till helgens låt.

//

Lucas

Nämnda drycker:

Slottskällans Decennium [1450] 17,10 kr (330 ml)
Gustave Lorentz Gewürztraminer Réserve [nr 5244] 89 kr

Friday, March 7, 2008

Äntligen fredag!

Nu var det verkligen länge sedan jag skrev här och jag har funderat på om det är någon idé att fortsätta. Jag har i alla fall kommit fram till att jag ska försöka få iväg ett inlägg i veckan. Jag tänkte att det skall komma ut fram emot slutet av varje vecka och kunna ge lite tips och inspiration till helgen.

Först av allt vill jag börja med att tipsa om en öl. Jag har skrivit om den tidigare men den är så bra att den tål att skrivas om igen. Sierra Nevada Pale Ale är öl när det är som bäst. Jag var på Stockholmskrogen East igår och blev mycket glad när jag till min Pale Ale fick ett stort Bordeaux-glas istället för ett halvtaskigt ölglas. Tummen upp för att fler börjar inse att öl inte bara är en "stor stark" utan att det faktiskt i många fall är ett fullgott alternativ till vin, att njuta av och upplevas, inte bara bälgas som törstsläckare. I stort kan man säga att Pale Ale är ett samlingsnamn för en öltyp som i olika länder går under olika namn. I England kallas det Bitter, i USA kan det ibland kallas American Pale Ale och på sina håll Amber Ale. De här stilarna är inte identiska men är mer eller mindre besläktade med Pale Ale. I Tyskland heter det närmaste man kan komma Altbier. Altbier betyder gammal öl och det syftar på att Pale ale är en överjäst öl. Överjäsning är en äldre metod för att göra öl som i Tyskland, bortsett från några områden runt Dortmund, mer eller mindre helt har blivit ersatt av underjäsning vilken man använder sig av för att göra lager. Den teknisk skillnaden är att det är två olika typer av jästkulturer, den ena stiger under jäsningen till toppen av kruset och den andra sjunker till botten. Rent smakmässigt bidrar överjäsningen till en fruktigare smak och underjäsningen till en torrare mer distinkt smak.

Sierra Nevada Pale Ale har en gul-orange, lätt grumlig, färg som nästan drar åt apelsinskal. Doften är frisk och fylld av exotiska frukter, i munnen återkommer de exotiska frukterna med tydligare toner av mango, passionsfrukt och aprikos. Efterbeskan är balanserad och mycket angenäm. Den här typen av öl är tacksam som matöl för den passar till väldigt mycket, var kanske lite försiktig med allt för stark eller vitlökskryddad mat.

Ett vintips blir det också idag. Sherry är vin från Jerez i spanska Andalucien som inte kunde utalas riktigt av engelsmännen och därför har fått namnet sherry istället för Jerez. Sherry görs på druvan Palomino och får en tydlig karaktär av de nästan kritvita jordar den odlas på som kallas albariza. Sherry görs aldrig med särskilda årgångar utan blandas enligt vad som kallas solera-systemet. Då blandas vinet med hälften av året innans skörd, vilket har blandats med hälften av det innan och så vidare. Jag vill rekommendera Emilio Lustau Solera Reserva Amontillado Los Arcos som är en perfekt aperetif medan man lagar mat i köket tillsammans med några riktigt goda gröna oliver och lite torrostade jordnötter. Torr sherry kan vara speciellt om man inte provat det tidigare eftersom att den är snustorr, det finns inte en gnutta socker och den kan upplevas sur och nästan lite salt. Sherry är dock generellt mycket välgorda viner vilka på senare år har blivit oförtjänt omodernt och förknppat med pensionärer och bridge. Amontillado som är fatlagrad och oxiderad är dock lite snällare för nybörjaren än den sherry av Fino-typ som inte är fatlagrad. Just den här är bärnstensfärgad och har en torr och fräsch doft med inslag av torkad aprikos och nötter. Den har bra syra och nästan tendens till sälta och nötterna kommer tillbaka i smaken tillsammans med en liten ton av citron. Sherry är förövrigt bra eftersom att du inte behöver dricka upp hela flaskan bara för att du öppnat den. Ställ den i kylskåpet så håller den i månader.

Gå nu förbi Systemet på väg hem gör något väl valt inköp, sätt på Rod Stewarts Motown Song och ta fredag med ett glas av ditt nyinköpta vin eller öl.

På återssende!

Lucas

Nämnda drycker

Sierra Nevada Pale Ale [nr 1525] 22,90 kr (355 ml)
Emilio Lustau Solera Reserva Amontillado Los Arcos [nr 8227] 69 kr (375 ml)