Italiensk skräpöl och kroatiskt vin och öl av kvalitet

Buongiorno!

Härifrån ett tokvarmt Florens är det med glädje som jag kan skriva hem till Sverige och publicera veckans inlägg. Florens är känt för att vara varmt men med omkring 40 grader varje dag tycker till och med de luttrade florentinarna att det är varmt. Jag är mycket svag för italienska viner och delvis är det väl därför jag är här. Dock tänker jag vänta en vecka med min första Italien-rapport. Eftersom att jag ska vara här i sex veckor räknar jag med att det framöver kommer att finnas tillfällen att skriva om lokala viner

En sak som slår mig varje gång jag är i Italien är att: över mer eller mindre hela Europa dricker man öl av, visserligen varierande men ändå, hygglig kvalitet. Italien framstår ganska snabbt som ett svart får vad det gäller öltillverkning. Att utbutet mer eller mindre bara består av ljusa och anonyma lageröl må vara en sak, men de är inte ens goda. Italienarna borde titta lite österut, på kroaterna, och lära av dem. Jag vill inte påstå att Kroatiskt öl är exceptionellt på något vis men de är absolut helt ok och borde ha ungefär samma förutsättningar som de Italienska.

Karlovačko [karlavatschko] är ett av de mest frekvent förekommande ölmärkena i Kroatien och den finns faktiskt även i Sverige. I enkel stil med en ganska maltig smak och inte alltför stor beska fungerar den väl som den törstsläckare den oftast är avsedd att fungera som. Jag vill kanske inte ge den en jättestark köprekommenation men om du är nyfiken tycker jag att du ska prova för den är absolut inte dålig.

Om den kroatiska ölen är avsedd att fungera som törstsläckare finns därefter en uppsjö av vin att välja mellan för att stilla sin längtan efter kvalitet. Med väldigt många lokala druvsorter kvar tror jag att det finns goda framtidsutsikter vad det gäller export av vin från de forna Jugoslaviska länderna (se mina inlägg om lokala druvsorter).

För kroatiskt vin finns det tre klasser: bordsvin, vino kvalitetno (kvalitetsvin) och vruhnsko (högsta kvalitet). Merparten är kvalitetsvin och omkring 10 % är av den finaste kvalietsklassen, vruhnska. En av de mer respekterade druvsorterna heter Plavac Mali och den är också förfäder åt den världskända druvan Crljenak Kaštelanski. Jag vågar anta att den inte låter helt bekant men kanske rättar det dock till sig om jag säger att den heter Zinfandel i USA och Primitivo i Italien.

Vad det gäller rött vin finns det två viner som är riktigt välkända och av generellt god klass: Dingač [dingatch] och Postup. Båda vinerna är gjorda på Plavac Mali och kommer från den Kroatiska halvön Peljesac. Generellt präglas dessa viner av hög alkoholhalt, mörk bärfrukt och liten pepprighet. Tillgängligheten för dessa viner är i Sverige högst begränsad men håll utkik bland systembolagets nyheter framöver det borde komma någonting snart. Den som är ytterligare intresserad av Kroatiska viner kan besöka vinimportören NJ Consulting & Imports hemsida som har specialiserat sig på Kroatiska och Slovenska viner.

Ett Dingač-vin som jag drack i Kroatien var 2005 Dingač från producenten Vinarija Dingač. Vinet var förvånansvärt moget med mörkt rubinröd kärna och tegelkant. Doften var varm av lite väl spretig alkohol, mogen och något oxiderad. Smaken var stor, trevlig och mogen i publikfriande stil med dominanta toner av plommon och röda vinbär, där fanns också mer diskreta toner av fat och choklad. Allt som allt var det ganska trevligt men inget superexceptionellt, 7,0 poäng.

Innan jag åkte hemifrån hann jag dricka ett vitt vin som jag måste rekommendera. Villa Maria Sauvignon Blanc 2006 från Nya Zeeland föll mig perfekt i smaken. Doften är mycket stor och frisk med en tydlig doft av krusbär, vita vinbär, carambole (stjärnfrukt), och svartvinbärsblad. Med en livlig syra och mycket härliga och druvtypsika toner av krusbär och svartvinbärsblad blir det ett frisk vin utmärkt att dricka på sommare. Vinet finns i nuläget bara i beställningssortimentet men det är bara att springa iväg och beställa så finns det på det sstembolag inom en vecka. 8,0 poäng gav jag vinet.

Sauvignon Blanc är den klassiska franska druvan som rest runt världen och skaffat sig ett nytt andra hem på Nya Zeeland. Väder och jordmån har visat sig vara exemplariska och idag produceras där några av världens allra bästa Sauvignon Blanc-viner. Marlborough är regionen framför alla andra och det är där Villa Maria, Nya Zeelands största vinproducent, odlar druvorna till sin Sauvignon Blanc. En rolig anekdot om Villa Maria är att de redan 1990 valde att försluta alla sina viner med skruvkork. Enligt dem själva var de det första stora vinföretaget i världen som helt frångick naturkorkar och det är ett påstående jag finner helt rimligt.

Veckans låt är underbara Tougher than the rest med Bruce Springsteen. En underbar låt av en undbar artist, närmare presentation tror jag knappast behövs. Har du några dagar kvar på jobbet häller du upp ett glas Villa Maria Sauvignon Blanc, ta några djupa andetag och tänk I'm thougher that the rest så jag klarar några dagar till!

Varma sommarhälsningar om en trevlig helg från Florens

//

Lucas Spinnars


Nämnda drycker:

Karlovačko [nr 1510] 13,40 kr, 500 ml

Villa Maria Sauvignon Blanc 2006 [nr 86454] 119 kr i beställningssortimentet

Svensk lager till midsommar

Jag ber om ursäkt för ett missat inlägg förra veckan! Jag var på en veckas semester i Kroatien och hade räknat med lite bättre internettillgång än vad som tillhandahölls på hotellet. Det vore lägligt med ett inlägg om Kroatiska viner, som är en ganska spännande historia, men det får vänta någon vecka. Det är nämligen midsommardags och bortsett från snaps, sill och färskpotatis så är midsommar svensk lageröl. Jag har därför gjort ett minitest av fyra svenska lageröl i medelprisklass och hoppas att jag kan bidra med lite vägledning inför helgshoppingen.

Benämningen lageröl används för huvudsakligen ljusa, men stundom även mörka, öl av kornmalt och underjäst typ. Det finns i stora drag två typer av öl, underjästa (lager) och överjästa (ale). De får två ganska olika karaktärer och skiljer sig lite i slutskedet av deras respektive tillverkning. För all öl gäller dock att kornet bötläggs och får gro i stora groningskistor. När kornet precis börjat gro finns maximalt med stärkelse för att det tilltänkta kornstrået skall ha så mycket näring som det behöver för att växa. Efter groningen följer torkning och rostning av det groddade kornet, därmed är hela den process som kallas mältning är slutförd. Den temperatur som malten rostats vid är mycket avgörande för det blivande ölets karaktär, oavsett om det sedermera skall bli underjäst eller överjäst.

Malten krossas sedan till skrot och blandas med hett vatten för att aktivera enzymer som kan omvandla stärkelsen till jäsbara sockerarter, huvudsakligen i form av maltsocker. Även för den här processen som kallas mäskning är temperaturen central för ölets blivande särdrag. Blandningen kallas inledningsvis för mäsk men när mäskningen är färdig kallas den vört. Vörten kokas sedan generellt tillsammans med humle av önskad typ, även om det finns undantag, t.ex. belgiska fruktöler. Det finns många olika typer av humle som alla har sina egna kännetecken.

Sedan är det dags för jäsning och lageröl jäses vid kall temperatur under relativt lång tid, upp emot två veckor, med en jästsort som när den är förbrukad sjunker till ölets botten, därav underjäsning. Ale å andra sidan jäser vid varmare temperatur under bara några dagar med en jästsort som när jäsprocessen är klar flyter upp till ölets yta. Ordet lager kommer av tyskans ord för att lagra i och med att ölet lagrades och jäste under längre tid i kalla källare.

Det är ölbryggning i korta drag; en förenklad beskrivning av ett hantverk smockfullt av små avgörande detaljer och mycket känsligt för bryggarens skicklighet. Svensk lagertillverkning har tradition sedan 1800-talet och idag finns en uppsjö av alternativ av varierande kvalitet, de sämsta ganska dåliga och de bästa riktigt bra. I min miniprovning ingick fyra öl på 33 cl flaskor som med sin smidighet passar utmärkt till midsommarfesten. Jag provade ölen halvblint och visste alltså inte vilken som var vilken.

Först ut var Zeunerts Werde, som bryggs av Kopparbergs / Sofiero bryggeri, gyllengul i färgen med en lätt maltig doft med små inslag av humlig blommighet. Ölet är i mycket okomplicerad stil med bra humleton och någon antydan till dovare toner av smörkola. Allt som allt fick det 6,0 poäng. Zeunterts bryggeri är ett över hundra år gammalt bryggeri från Sollefteå i Ångermanland. Kring år 2000 rönte man betydande framgångar på ölfestivaler runt om i både Skandinavien och resten av Världen men hamnade i ekonomiska svårigheter och blev sedermera uppköpt av Kopparbergs bryggeri. Zeunerts producerar, för den lokala marknaden, även några läskedrycker där den ekfatslagrade julmusten varje år är en höjdpunkt.

Nästa öl blev testets bottennapp, Spendrups Old Gold. Ölet är ljust gult och har en syrlig och lätt doft som känns lite spretig med liten citruston. I smaken finns en liten brödighet och medelstor till stor beska i ett annars lätt öl som tidigt i munnen känns väl syrligt. Humlen som använts är av Saaz-typ, precis samma sort som används i Tjeckien för att göra tjeckisk pilsner. Sammanfattat blev det 4,5 poäng. Old Gold är Spendrups ansats att göra ett pilsneröl av lite bättre kvalitet och den trevliga flaskan lockar visserligen ögat men mycket mer än så blir det inte. Ölet lanserades 1985 och har sedan dess gjorts efter mer eller mindre oförändrat recept. Kanske stod Old Gold bättre pall konkurrensen då det för 20 år sedan kom ut på marknaden med efterföljande braksuccé. Idag är utbudet bättre och jag tror inte att Old Gold hängt med. Det låter som en totalsågning men riktigt så illa är det inte. De 4,5 poäng jag delat ut är inte dåligt, men i prissegmentet finns betydligt bättre alternativ.

Mariestad, också den producerat av Spendrups, visar tillsammans med en gyllengul färg en lätt sötaktig doft, maltig och med inslag av mjölkchoklad. Det är medelfylligt och välbalanserat med en initialt låg beska som tilltar eftersom. Där finns antydan till brödighet men också en lätt metallisk eftersmak som drar ner betyget ett halvt betygsteg till 6,5. Mariestads är en lager av så kallad Dortmundertyp och tog i kategorien hem silvermedaljen i World Beer Cup tidigare i år.

Kanske föga förvånande, sett till pris, så blev Nils Osars God Lager minitestets vinnare. örvånande var dock att det i en blindprovning skulle visa sig så mycket bättre. Färgen är mörkt gyllengul och doften är stor och komplex med tilltagen och välstämd brödighet. Jag finner en dov ton som jag uppskattar men har svårt att placera, jag kan närmast referera till blött sågspån som jag tycker ligger ganska nära. Smakmässigt är det ett fylligt lageröl med stor smak som är aningen fruktigt. Där finns de dova, visserligen små men, väluppskattade tonerna av toffee och mjölkchoklad och en välbalansera beska som aldrig tar överhanden. I avslutningen finns en liten bränd bitterhet som påminner om vikarbröd. Nils Oscars bryggeri kan nog med rättvisa, tillsammans med några aktörer till, hållas ansvariga för att svensk ölproduktion under de senaste tio åren sett ett så stort uppsving. Det är också mig veterligen det enda bryggeri i Sverige som mältar sin egen malt från svenskodlade åkrar. Tärnö Säteri strax utanför Nyköping är enligt dem själva det som utgör navet i Nils Oscars produktion, åkrarna odlas helt i linje med naturens villkor och mälteriet är KRAV-märkt.

Sammanfattningsvis kan man säga att dyrast var bäst men billigast var inte sämst. Nils Oscar blir mitt självklara val till midsommarsillen men framemot kvällen kan jag dock tänka mig att byta ut den mot Zeunerts Werde som är riktigt bra.

Låten som strömmar ur högtalarna imorgon blir helt underbara Sommar i Stockholm av Mauro Scocco. Nu åker jag visserligen till Florens på söndag för att spendera resten av sommaren där men några dagar till lyssnar jag så gärna!

Ha en jättetrevlig midsommar!

//

Lucas

Nämnda drycker:
Följ länken för att komma till Systemblagets infosida:
Zeunerts Werde [nr. 1469] 11,90 kr, 330 ml
Spendrups Old Gold [nr .1441] 13,90 kr, 330 ml
Mariestads [nr. 1200] 12,90, 330 ml
Nils Oscar God Lager [nr. 1305] 17,70, 330 ml

Kalifornisk målarfärg

Hej alla, nu har sommaren kommit ordentligt och nationaldagen till ära är det fest på riktigt. Jag har en tenta kvar för terminen men snart blir det ordentligt sommarledigt.

Förra helgen var jag hemma på middag hos mina föräldrar och vi öppnade en flaska av mammas favoritvin. Ett vin som bara måste uppskattas, vare sig man gillar stilen eller inte! Kaliforniska zinfandelvinet Turley Juvenile 2004 från Napa Valley är som en fet käftsmäll. Jag uppmuntrar till att ta en titt på Turleys hemsida som visar tydligt att producenten vill att vinet ska snacka för sig självt, något som det med bravur klarar av.

Vinet är intensivt färgat med en aningen åldrad blålila färg som går mot brunt. Doften är enormt stor, komplex och portvinsliknande med dominanta dofter av katrinplommon, mörka körsbär, gummi och en liten ton av läder. Smaken är stor och mycket fyllig med komplexa toner av plommon, körsbär, björnbär och mörk choklad. Den höga alkoholen på 16 % gör att vinet känns varmt och fylligt men alls inte kokt eller spretigt. Vinet som börjar visa vissa drag av ålder är otroligt välstämt och bjuder på en helt underbar smakresa. Totalt lyckas det skrapa ihop 9,5 poäng i mitt tycke och hade jag råd skulle jag dricka det bra nära varje vecka.

Turley Wine Cellars är den mytomspunne kungen av kalifornisk zinfandel. När debörjade göra viner under början av 1990-talet kom de att förändra enhel vinvärld. Att Robert Parker, som väl får anses vara världens mest berömda vinrecensent, älskade vinerna är nog en del av förklaringen. Vinmakaren hos Turley lär vid något tillfälle ha sagt att "om du inte tycker om det kan du alltid måla huset med det" och åsyftat vinets intensiva färg. Utöver flera viner på zinfandel gör Turley också några viner på Petite Sirah som jag tyvärr aldrig kommit över men som lär vara helt fantastiska. I Sverige hittar du tre viner på zinfandel i Systembolagets beställningssortiment (observera att det är en annan årgång än den som ovan finns beskriven). Först och främst de två ej vingårdsbetecknade vinerna Juvenile och Old Vine där det kan vara svårt att säga vilket som är bäst, det är nog mest en fråga om smak. Juvenile är gjort på druvor från relativt unga stockar och har en lite yngre friskare smak än Old Vine som med mera fruktintensitet kommer från äldre stockar. Utöver de två finns även Duarte som kommer från vingården med samma namn vilken återfinns på lite nordligare breddgrader strax innanför San Fransisco.

Turley importeras till Sverige av den utmärkta importören Divine som i sitt sortiment erbjuder huvudsakligen kvalitétsviner från USA. Nordic Light Hotel på Vasagatan i Stockholm har ett nära samarbete tillsammans med Divine och kan idag fresta vilken vinälskare som helst med Sveriges troligtvis största vinkällare med Amerikanska viner. Blir du sugen på Turley är jag tämligen övertygad om att du kan hitta deras viner från betydligt fler årgångar och vingårdar där.

Zinfandel är en druva som hittat hem i Kaliforinen. Ursprungligen kommer den från Jugoslavien men har länge odlats under namnet Primitivo i Apulien (Puglia på Italienska) som lätt känns igen som klacken på det stövelformade Italien. Idag är det utan tvekan den röda druva som väcker starkast associationer till Kalifornien. Under många år var druvan inte värd några större upphetsning utan användes mest som bas i starkviner av sämre kvalitet känd för att ge stora skördar. På 70-talet kom dock ett enormt uppsving. Någon kom på blush wine ett vitt vin gjort på den blåa druvan som egentligen var ljust rosa, aningen sött och okomplicerat. Emellertid föll det de amerikanska vinkonsumenterna i smaken och försäljningssiffrorna rusade mot skyarna. Med en allt kräsnare vinpublik säljer vinerna inte lika bra idag även om de återfinns i affärerna. På 80-talet började det göras röda kvalitetsviner av Zinfandel och under 2000-talet har odlingarealen ökat anmärkningsvärt.

Druvan Zinfandel är känd för sina bäriga smaker som för tankarna till jordgubbar, körsbär och inte minst björnbär. Ofta blir vinerna fruktiga och kan visa upp smaker av mörka plommon och katrinplommon. Druvans naturligt höga sockerhalt gör att vinerna kan bli mycket alkoholstarka med procenthalter upp mot 17 %. När druvan får växa i alltför varmt klimat kan den dock få en lite platt smak och kännas aningen kokt.

Det var inte många veckor sedan jag skrev en massa bra saker om mörk lager, en ölkategori som jag i allra högsta grad uppskattar. I veckan drack jag Black Forest från bryggeriet Saranac som visserligen var bra men inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Det är en svart lager av aningen annan karaktär än de tjeckiska öl av Čérne-typ som jag skrev om häromveckan. Färgen är brunsvart men inte helt ogenomtränglig och den mörkt beiga skumkronan är fin. Doften är vass och lite stickig med en påtaglig stor doft av tjära och malt. Smaken är stor, mäktigt rostad och aningen söt. Ölet är nästan helt utan kolsyra och bjuder på smak av bränt bröd, mörkrostat kaffe och riktigt mörk choklad. 7,0 poäng gav jag ölet som jag hade hoppats lite mer på då producenten med jämna mellanrum släpper mycket bra öl.

Den här veckan är Janne Schaffers egna tolkning av Jag vill ha en egen måne som är veckans låt. Låten spelades in till en hyllningsskiva till Ted Gärdestad och Jannes gitarrspelande går inte av för hackor.

Ha en mycket trevlig helg!
//
Lucas

Nämnda viner:
Klicka på länken nedan för att komma till systembolagets infosida:

Turley Juvenile 2005 [nr. 89140] 329 kr, beställningssortimentet

Turley Old Vine 2005 [nr. 89368] 349 kr, beställningssortimentet

Turley Duarte Zinfandel [nr. 81468] 429 kr, beställningssortimentet

Saranac Black Forest [nr. 1328] 14,40 kr, 355 cl