Friday, September 12, 2008

Kräftor igen!

Hej och trevlig helg!

Så var det fredag igen och det känns nästan som att det var igår. Skolan har dragit igång ordentligt och det har inte varit många tillfällen att mer än andas känns det som. Saker tenderar att gå i ett. Nu har jag dock ett helt gäng med vinprovningar att se fram emot och det känns hur kul som helst. Imorgon är det dags för kräftskiva igen och åter en gång tänkte jag reflektera lite vidare över vad man kan tänkas dricka till kräftor. Festens värd frågade mig vad man bör dricka för öl om man inte är jätteförtjust i den mycket bittra öltyp i stil med Hell som jag rekommenderade för några veckor sedan. Lite elakt brukar den kategorien, lite snällare öl, kallas tjejöl och med det nämnt väljer jag att inte lägga några närmare värderingar i det.

Jag känner mig lite busig och tror att jag ska ge mig själv tillfälle att uppmana till lite experimentering. Det är genom att experimentera du kommer att lära dig mest och bäst om hur man själv lyckas välja dryck till mat. Jag har hört om någon som tycker att julöl är oslagbart till kräftor. Själv har jag inte testat och tror att jag avstår från att kommentera, alla har sin smak, men det kanske är en storslagen kombination. Lite mer generellt går det dock att säga att ljusa lager och ljusa ale passar bäst till den salta dillsmaken av kräftor.

En av mig helt oprövad kombination med kräftor, som precis slog mig, är Kronenbourg 1664 Blanc. I vanliga fall är denna aningen besynnerliga öl från Frankrike inte någon personlig favorit men till de röda små skaldjuren tror jag att den skulle passa utmärkt. Det är det anrika bryggeriet Kronenbourg i Strassbourg som ligger bakom det här veteölet på små blåa gasflaskor. 1664 är en liten serie med öl som fått namn efter det år som familjen Hatt, Kronenbourgs skapare, började med kommersiell ölbryggning. På den tiden hette bryggeriet Canon och låg strax utanför Strassbourg men när Frédéric-Guillaume Hatt tröttnade på stadens och platsens återkommande översvämningar flyttade han bryggeriet till den högre belägna stadsdelen Cronenbourg och därav ölets namn. Nu för tiden är dock inte Kronenbourg franskägt utan precis som många andra stora ölmärken ingår det i en större koncern. I det här fallet var
det Scottish and Newcastle som var köpare år 2000, sedan tidigare i år är det dock Carlsberg Group som är huvudägare. 1664 Blanc är ett veteöl som snarare följer den belgiska veteöltraditionen än den tyska och bör därför benämnas som witbier. I Belgien är det nämligen inte alls ovanligt att precis som i den här blanda citron och koriander i ölbryggningsprocessen. Resultatet blir ett friskt syrligt öl, nästan helt utan beska som har en påtaglig smak och doft av citronkaramell. Det är ett udda öl som jag tror måste upplevas för att man ska kunna ha en uppfattning om. En sådan följer med mig imorgon.

Ett annat kommersiellt men ganska ok öl är Brooklyn Lager. Det här ölet bidrar inte så mycket till experimenteringen utan är egentligen ett ganska säkert kort på kräftkalaset. Inte särskilt upphetsande för ölfantasten men tillfredsställande för de flesta. Brooklyn är ett amerikanskt bryggeri som med ett brett sortiment lyckats slå sig fast ganska väl på den europeiska marknaden. Deras lager är ett ganska mångsidigt öl som passar till många
rätter och bryggs i en stil som ölkännaren skulle kalla för en något moderniserad wienerstil. Det är ett gyllengult öl med bra balanserad beska som med lite blommiga humletoner aldrig tar överhanden och ackompanjeras av lite fylliga carameltoner.

Precis som jag också ägnat ett tidigare inlägg åt går det utmärkt att dricka vin till kräftorna. En septembernyhet som kan vara lite spännande är vinet Muscadet Sèvre-et-Maine sur lie. Vintypen Muscadet sur lie härstammar från Loire i Frankrike och brukar ses som ett typiskt och klassiskt ostronvin, varför ska det inte också passa till kräftor. Vinet görs av den lite ovanliga druvsorten Melon de Bourgonge som ursprungligen, precis som namnet antyder, kommer från Bourgogne men planterades på grund av sin frosttålighet i Loire efter att nästan alla andra rankor i regionen fryst ihjäl en ovanligt svår vinter 1709. Melon de Bourgogne har sedan inte släppt den starka ställning den har i regionen även om den på sin håll fått ge plats åt andra druvor också. Namnet Muscadet som druvan också ofta kallas kommer troligtvis från de muskliknande toner som druvan ibland kan ge ifrån sig. Sur lie betyder på jäst och innebär att vinet efter vinifiering fått ligga en längre tid med jästresterna kvar i faten. På så vis skapas en aningen jästig komplexitet och det ger också vinet en mycket försiktigt mousserande karaktär som på franska kallas perlant. Det har en medelintensiv gulgrön färg med minimala men syniga bubblor på glaskanten. Doften är medelstor och ungdomligt fruktig och har inslag av annanas, melon och en liten honungston. Smaken är torr och syrlig med pyttesmå subtila bubblor. Jästig smak med äppliga toner och inslag av citron och annanas.

Ett annat experiment som får följa med mig på kräftskiva fortsätter i veteölens tecken men den här gången i form av mer tysk tradition. Närmare bestämt veteöl av typen kristall. Kristall betyder precis som man kan tänka sig att den är kristallklar och till skillnad från stilen Hefe
är den filtrerad och har inte den grumliga karaktär som präglar dessa öler. Med jästresterna bortfiltrerade smakar den heller inte lika jästigt och fylligt som hefeweiss och får istället en aningen citruspräglad karaktär som jag ofta finner dra mot aprikos. Både Erdinger Kristallklar och Paulaner Kristall är goda alternativ.

Det här är bara några alternativ på roliga mer eller mindre experimentartade tips. Våga prova är min uppmaning. Varför inte en imperial stout? En gueuze för den som vill slå på lite? Kanske en torr sherry? Torr cider? Eller kanske vara helt crazy och ge dig på en sake?! Det är helt klart bara du som sätter gränserna och ju mer du vågar prova desto mer lär du dig! Ät lite goda kräftor till helgen och ackompanjera med mer eller mindre våghalsigt alternativ. Sätt på en klassisk Cornelis Vreeswijk skiva och börja med den otroligt fyndiga och tokcharmiga Sonja och Siw. Hade det också varit tio grader varmare ute tror jag inte Sverige blir mycket bättre än så!

Trevlig helg

//

Lucas

Så här lät det förra gången jag reflekterade över kräftor

Nämnda drycker:
Följ länken för att komma till Systemblagets infosida

Kronenbourg 1664 Blanc [nr. 1514] - 13,30 kr (330 ml)

Brooklyn Lager [nr. 1548] - 14,40 kr (335 ml)

Muscadet Sèvre-et-Maine sur lie [nr. 97358] - 69 kr

Erdinger Kristallklar [nr. 1505] - 19,90 kr (500 ml)

Paulaner Weissbier Kristall [nr. 1530] - 16,50 kr (500 ml)

Friday, September 5, 2008

Oktoberfest

Hej

Så var det fredag igen och första riktiga pluggveckan har dragit igång. It's good to be back on track. Hoppas att ni är några som fått nytta av mina tips om septembernyheter på Systembolaget, det är nämligen nästan häpnandsväckande vilka spännande lanseringar som gjorts den här månaden. Vitt, rött, mousserande och öl - spännande saker i alla kategorier!

Det är september och hur märkligt det än må låta så är det månaden för oktoberfest och med den följer flera härliga tyska oktoberfestöl. För att förklara krävs en liten historielektion och få länder har så ölinluerad historia som Tyskland. Det började nämligen i den bayerska staden Ingolstadt den 23 april 1516. Där utfärdades, av Hertig Wilhelm IV, ett dokument som kom att gå under namnet Biersteuergesätz Reinheitsgebot, vilket fritt översatt betyder ungefär renhetsbuden för ölstugor. Långt tidigare hade dock dessa regler implementerats på sina håll men 1516 blev de generella och lagstadgade för hela det bayerska riket. Reglerna sade att öl endast fick göras på korn, vatten och humle. Inga andra ingredienser! Reglerna kontrollerades stenhård och minst sagt stränga sanktioner vidtogs för den som bröt mot dessa. Den som dömdes för tillverkning eller försäljning av felaktig öl kunde faktiskt dömas till döden.

Varför reglerna infördes finns lite olika teorier kring men den officiella varianten går ut på att man ville undvika svält till följd av prisökningar på bröd. Korn ansågs generellt inte som någon bra säd för brödbakning till skillnad från det bättre lämpade vetet. Eftersom att åtgången på öl var stor i dåtidens Bayern skulle priserna på vete stiga mot skyarna om det användes för ölbryggning. Veteöl ansågs dock ändå som något eftertraktansvärt och fint och förbudsreglerna ledde till att hovet och klostren fick monopol på att tillverka veteöl och där dracks det i mängder och uppskattades allra ärevördigast. Vilket som var det huvudsakliga argumentet spekuleras fortfarande i.

Humle, den andra tillåtna ingridiensen, har i alla tider använts till ölbryggning för sin smak men mycket också på grund av sina antibakteriella egenskaper. Det fanns alternativ som hade liknande egenskaper men dessa utgjordes bland annat av farliga svampar som kunde göra ölen till livsfarligt för den törstige. Därför reglerades humle som den enda tillåtna tillsatsen.

Varför vatten fick vara en av beståndsdelarna behöver kanske ingen förklaringen men den som har huvudet på skaft undrar varför det inte fick vara jäst i. Riktigt öl bryggs på malt, humle jäst och vatten, har vi ju fått lära oss i Spendrups numera klassiska reklam med Robert Gustafsson. Svaret är enkelt och jästen var helt enkelt inte påkommen. Det var först under början av 1800-talet som fransmannen Louis Pasteur identifierade jästen. Ölet jäste innan dess enbart med hjälp av luftburna jästsvampar och små tillsatser av förra bryggningens restprodukter.

1806 hade veteölet förlorat mycket av sin popularitet och det gjordes i och med det tillåtet för privata bryggare att tillverka det. Dock bara under förutsättning att det kallades för Weisse och inte Bier. Hur som helst, när Tyskland enades som nation 1871 var Reinheitsgebot ett av de krav som den Bayerska regeringen ställde på att det skulle tas med i den tyska lagestiftningen. Så blev det och det förklarar den starka prägel som Bayern har satt på den tyska ölkulturen.

I Bayern var underjäst öl populärt och eftersom att den vid tillverkning måste stå kallt och under en längre tid än den andra jäsningsform som kallas överjäsning kunde den bara tillverkas under de kyliga vintermånaderna. Där lagrades den i kalla grottor i Alperna och får mer smak av råvarorna än överjäst öl som får mer smak av själva jäsningsprocessen. Mars var generellt den sista månaden då det var tillräckligt kallt för att göra öl och för att man skulle ha så att det räckte hela sommaren gjordes enorma mängder som ställdes undan.

I Wien fanns under början på 1800-talet en ölbryggare som gjorde en lite mörkare öl som blev omåttligt populär. Varje år gjordes den i mars men skulle lagras hela sommaren tills i September då den lanserades som Wiener Märzen. När det tyska järnvägsnätet byggdes ut under början av 1870-talet kunde som av en slump stora mängder enkelt fraktas till München för den stora Oktoberfesten. Snart blev öltypen så starkt förknippad med festligheterna att den kom att helt enkelt kallas Oktoberfestbier.

Oktoberfesten var en tradition som redan på 1870 talet hade en 60-årig tradition sedan bröllopet mellan Kung Ludwig I och Therese von Saxe-Hildburghausen 1810. Målet hade varit en storslagen fest som skulle hålla på i 16-dagar och redan året efter hade festligheterna blivit tradition. Första söndagen i oktober avslutas alltid oktoberfesten med undantag för om söndagen infaller före den 3:e då den förlängs till den dagen. Med några undantag för krig har oktoberfesten ställts in men annars har den arrangerats varje år och snart är det dags för 200-års jubileum.

Sedan några år tillbaka finns det varje år ett stort utbud av oktoberfestöl, som idag har en lite ljusare karaktär än den ursprungligen hade, tillgängligt på Systembolaget. För att ölet skulle klara hela sommarens lagring gjordes de lite starkare än vanligt öl så se upp så att du inte dricker för mycket och blir ett så kallat Bierleichen, öllik, som vårdas i särskilda tält i München.

I år har jag inte hunnit prova igenom dem men förra året tog jag mig igenom hela sortimentet och kan hjälpa till med några riktlinjer. De finns några som bryggs enligt den lite mörkare traditionen men de kommer faktiskt inte från Tyskland. Amerikanarna Brooklyn Oktoberfest och Samuel Adams Octoberfest hör till den kategorien liksom svenska, mycket trevliga, Slottskällan Oktoberfest och den förra året utmärkta åländska Stallhagen Oktoberfest.

Lite ljusare och starkare är istället de tyska ölerna Kaltenberg Oktoberfest, Paulaner Oktoberfest Bier, Hofräu Oktoberfestbier, Löwenbräu Oktoberfestbier, Spaten Oktoberfest och Weltenburger Oktoberfest. Förra året blev Kaltenberg och Hofräu mina favoriter även om jag tyvärr tycker att alla de här ölerna är lite för opersonliga. Tyvärr, de borde kunna bättre!

Häll nu upp en sjysst oktoberfestöl ikväll och ladda med en stor omgång kryddig Bratwürst och Sauerkraut. Lyssna på Bob Dylans I want You och fråga dig själv hur mycket bättre livet kan bli!

Trevlig Helg

//

Lucas