Friday, March 13, 2009

Olorososherry och mogen halvtorr riesling från Mosel

Med jämna mellanrum tycker jag att det är läge att skriva om sherry. Denna underskattade aningen svårtillgängliga dryck förtjänar lite mer utrymme i mediabruset. Den är veckan tänkte jag rekommendera Cuco Oloroso Dry från Bodegas Barbadillo, givetvis från Jerez i spanska Andalucien. Att sherry är en förengelskad omsägning av Jerez tar jag för givet att ni vet, så det tänker jag inte ens skriva. Emellertid är Oloroso-sherry en mycket delikat typ som förtjänar en kortare beskrivning.

De flesta sherry-typer lagras i fat under en tjock hinna med jästsvampar som går under namnet flor. Floret bidrar klart till sherryns egenartade karaktär, delvis med sina egna smaker men också genom att det trots den långa lagringen förhindrar att drycken kommer i kontakt med luft och oxideras. Oloroso, som betyder doftande, är den klart kraftigaste sherry-typen har och inte legat under flor utan tillåtits oxideras och har därför en kraftig, mörk färg med stora inslag av torkad frukt. Oftast har sådan sherry mellan 19 och 22 % alkohol och det är med andra ord inte ostraffat som man hinkar i sig en flaska till svampsoppan, även om det kan vara förädiskt gott. Någon skribent vill jag minnas kallade oloroso-sherry för lättcongac i något sammanhang. Jag gillar ordet eftersom att det sannerligen finns många likheter, doftprofilen är likartad och dofter som man kan hitta i Oloroso sherry tenderar man annars bara att hitta i riktigt gammal, riktigt fin congac.

Just Cuco från Bodegas Barbadillo har en klar, ljust brun färg som påmnner om knäck och sockerkulört. Doften är stor och nyanserad av russin, fikon, torkade arikoser, mandel och en liten hint av gröna oliver. Drycken har, som sig bör, hög syra och komplex smak med karaktär av russin, ljus sirap och en utpräglad lång eftersmak av mandlar och hasselnötter. Hela 8,0 poäng skrapar den ihop av mig. Jag dicker helst den här till små bitar av hårdost, till exempel Manchego eller något liknande. Då kommer den bäst till sin rätta, men med en mustig gryta eller en riktigt mörk och tung svampsoppa lovar jag att det absolut inte blir fy skam. Testa och köp en flaska, öppnad håller den någon vecka i kylskåpet så det är ingen panik om man inte vill dricka upp allt på en gång.

Häromkvällen drack jag ett roligt vin som bokstavligen får det att vattnas i munnen på de flesta. Med jämna mellanrum släpper Systembolaget mogna halvtorra rieslingviner från Mosel. Bland marsnyheterna hittade man två stycken, ett från 1994 och ett från 1986. Det från 1986 kommer från producenten Niersteiner och tack vare det lilla inköp som gjordes finns bara några enstaka flaskor kvar, inklusive den som fortfarande ligger i min kyl förstås. Den från 1994 som kommer från Schwaab-Kiebel och går under namnet Erdener Treppchen Riesling Auslese korkade jag dock upp nyligen och på bolaget finns det en del flaskor kvar. Den har så mycket petroliumtoner att man tror att man klivit ur bilen på en bensinmack när man slagit upp ett glas. Utseendemässigt är det klart och har fortfarande en härlig lyster i den gula färgen. Tillsammans med petrolium finns i doften lite toner av jordkällare och gummi men också fräschare dofter som aprikoser, honung och lime. Till smaken är det en ordentligt tilltagen syra som sätter igång salivproduktionen ordentligt. Grapefrukt tillsammans med den framträdande sötman, nyanserar de mognare honungs- och svamptonerna till en mycket trevlig enhet. Jag drack det till en chili-lime marinerad laxfilé ungsstekt under en bädd av cremé-fraiche och sweet-chili sås med jasminris och en ordentligt syrlig limeyoughurt. Mums. Det här vinet är klart värt att testa för dig som bara är nyfiken på att se hur mogen riesling smakar, eller för dig som bara vill förgylla kvällen med något gott!

Nu har jag skrivit om halvtorra vita viner från Tyskland två veckor i rad, det var verkligen inte meningen. Det bara råkade bli så. Jag antar att jag får försöka kompensera det med att skriva några veckor om svårtillgängliga röda tanninpaket. Eller kanske inte, jag kanske inte behöver kompensera så mycket, bara njuta av det som är gott. Hur som helst vill jag sticka in med en nyhet här på spinyourglass: Veckans Kortis. Det ska helt enkelt vara enkla tips från mig som inte kräver någon närmare läsning. Jag ska försöka upprätthålla det varje vecka så får vi se hur det går. Klicka till vänster på veckans kortis för att se vad som är på tapeten den här veckan.

Dags för veckans låt som får bli en riktigt härlig "fredag-nu-är-det-helg-och-jag-är-ledig" låt. Just like paradise med Van halens frontman David Lee Roth. Hörde jag någon säga skål och korka upp en veckans öl? Tror det...

Trevlig helg!

Nämnda drycker:
(Klicka på länken för att komma till systembolagets infosida)

Cuco Oloroso Dry [nr. 8239] - 75 kr (375 ml)

Erdener Treppchen Riesling Auslese [nr. 96992] - 109 kr (750 ml)



Ett tidigare inlägg om sherry kan du

Veckans kortis 13/3

Veckans Kortis:

Veckans röda:
Campo Ceni
Det här vinet kommer från den italienska kvalitetsproducenten Barone Ricasoli och bjuder på toskansk koncentration till rea-pris.

Veckans vita: Ninth Island Riesling 2007
Från Tasmanien i Australien kommer det här rieslingvinet. Stabil producent av viner i kyligt klimat.

Veckans öl: Oppigårds Spring Ale
En av Sveriges mest pålitliga öltillverkare levererar igen. Smak av dalarnas skog och innersta själ.

Veckans eko: Brakspear Oxford Gold
Har jag ingen annan att skriva om i den här kategorin kan jag alltid tipsa om den här. Den är så bra, och enkel.

Veckans special: XS Imperial Stout 2008
Ta dig en titt på flaskan och du förstår varför jag inte kunde låta bli att tipsa om den här. Jag har tyvärr inte haft tillfälle att prova den själv.


Nämnda drycker:
(Klicka på länken för att komma till systembolagets infosida)

Campo Ceni [nr. 4585] - 89 kr (750 ml)

Ninth Island Riesling 2007 [nr. 96423] - 119 kr (750 ml)

Oppigårds Spring Ale [nr. 1498] - 16,80 kr (330 ml)

Brakspear Oxford Gold [nr. 1533] - 16,80 kr (330 ml)

XS Imperial Stout [nr. 11668] - 139,10 kr (750 ml)

Friday, March 6, 2009

Tyska läckerheter - Härliga Bocköl

Det var inte mer än två veckor sedan jag skrev om bocköl. Den här veckan tänkte jag göra det igen men den här gången rör det som om en ytterst speciell raritet. Jag tänkte nämligen skriva om en Eisbock.

På bryggeriet i Kulmbach var det för ungefär hundra år sedan en stackars bryggeriassistent som glömde ett fat med bocköl ute i vintern. Det snöades över och stod där ute vintern igenom innan det hittades till våren. Först antogs det vara totalförstört och det är inte otroligt att bryggeriassistenten fick det ordentligt hett om öronen. Emellertid visade det sig ha haft en mycket spännande effekt på fatet. Ölet runt kanterna hade frusit till is och inne i mitten fanns ett koncentrerat elexir, sött, smakfullt och med ordentligt tilltagen alkoholhalt. Ölet blev omtyckt och sedermera en återkommande tradition som görs fortfarande idag.

Kulmbach Eisbock har en mörk kaffefärgad ton med en relativt ljus skumkrona. Doften är sötaktigt intensiv med toner av choklad, kaffe och små hintar av tjära. Smaken är intensivt söt och alkholfylligt eldigt med en tydligt vinös efterton. Kaffe ligger nära till hands tillsammans med mörk choklad och mörk sirap. Sötman balanseras dock till viss del med tydligt syrliga toner. Ölet fick 7,5 poäng av mig och drickes nog bäst helt för sig självt som efterrätt, eller till en riktigt mustig gryta av lamm eller nöt, varför inte med fikon.

Det är inte många av oss idag som dricker halvtorra vita viner längre. Med all rätt var det tack och lov många som slutade med det för ungefär tio år sedan. Invasionen av tyska så kallade Kalle Anka-viner av undermålig kvalitet med massor av restsocker var betydande och förödande. Det finns dock massor av producenter som gör bra halvtorra viner och med modern matlagning, inspirerad av det asiatiska köket, finns det också massor av tillämpnings områden för dem.

Det här vinet, som jag tänkte tipsa om, är precis på gränsen att klassas som ett halvtorrt vin och är alltså inte överdrivet sött även om det har ordentligt med restsocker, närmare bestämt 17 g/l för den som förstår sig på sådana mått. Dr Loosen Riesling från Mosel-Saar-Rüwer är ett riktigt gott vin av inte alls dålig kvalitet som för sina 77 kr om inte annat kan vara roligt att testa bara för att dricka något som man inte vanligtvis dricker. Det är blekt med aningen grön ton och har medelintensiv doft som är undomligt fruktig och har blommiga inslag. Aromerna går mot äpple och fläder med litet inslag av päron. Syran är väl tilltagen, vilken upplevs aningen lägre tack vare den påtagliga restsötman. I smaken är det äpple och citron som dominerar i en inte allt för lång eftersmak. Vinet är som gjort för chiligravad lax eller någon annan rätt med ordentlig hetta och kanske lite kokosmjölk. Med andra ord något att ta fram när det verkar svårt att hitta andra viner. Sötman i vinet tenderar nämligen att fungera läskande och inte drunkna i matens hetta.

Veckans låt är får nog bli den helt underbara I've got a rock'n roll heart med Eric Clapton. Ta ett glas av Dr Loosen ät lite heta snacks och släpp tanken på att det måste vara komlicerat eller exklusivt! Njut och ta fredag! På återseende!

Nämnda drycker:

Kulmbacher Eisbock [nr. 11592] - 29,90 kr (330 ml)

Dr Loosen Riesling [nr. 7218] - 77 kr (750 ml)