Idag är det fyra veckor sedan jag anlände till Wien. 28 dagar har passerat snabbt och extremt smärtfritt. Att skolan är ett skämt och att jag utan ens antydan till ansträngning redan klarat av en tredjedel av min lektionstid är ett kapitel för sig som inte hör hemma i det här forumet, men det bidrar till min trivsel i en annars högst märklig miljö.
Jag tänkte inte ägna de följande raderna åt att skriva om ett vin eller en god öl såsom jag brukar utan tänkte snarare förmedla lite betraktelser från Wien, en hub i europa som bokstavligen ryker av någon än så länge oidentifierad anledning.
Första dagarna i Wien bjöd inte på något direkt charmerande väder. 2 minusgrader och snöslask var inte vad jag hoppats på när jag satte mig på ett flygplan och flög två timmar direkt söderut från Stockholm. Emellertid skall man väl, uppväxt i Skandinavien, klara av det utan större besvär. Boendet, där jag tillsammans med min flickvän, spenderar nätterna ligger väl inte i stadens sämsta områden. Det är dock inte mer än 100 meter om man känner sig sugen på strippklubb, och vill man röka gräs tror jag att det räcker med att gå in på den aningen märkliga frisersalongen i porten bredvid. Med den starten tog det några dagar innan jag ens såg några delar av Wien som föreföll speciellt trevliga. Det finns nämligen två andra besynnerligheter i det här landet som inte direkt bidrar till någon centraleuropeisk charm.
För det första är det troligtvis det sista landet i Europa som inte har rökförbud på krogen, till och med Grekland har rökförbud. Jaja, så farligt var det väl inte när det var tillåtet att röka i barerna i Sverige, det är ju inte mer än fem år sedan. Det är dock en ofantlig skillnad. Här röker omkring 50 procent, inte några få som puffar lite rök då och då. Här pratar vi om två kedjerökande österrikare vid varje bord för fyra. Men, men, rökare är också människor - fast inte lika länge.
Den andra besynnerligheten är österrikarnas inställning till service och vänlighet. När man först kommer hit kan man lätt tro att det var ett kapitel i uppfostran och utbildning som fullkomligt förbisågs när österrikarna växte upp. Sätter man sig vid ett bord på en bar, en restaurang eller ett café är det inte ovanligt att man får känslan av att man stör friden som servitören funnit i cigaretten som han står och röker bakom baren. När det är dags att beställa möts man av en
kylighet som skulle kunna få vodkashots att serveras som isbitar. Efter ett par veckor här börjar jag dock tro att de inte avsiktligt försöker vara otrevliga utan att det är deras uppfattning om hur man ska bete sig. Kanske pratar vi alltså om stor kulturskillnad snarare än uppenbar otrevlighet.
Om jag ska försöka säga några ord om dryckesvärlden gär nere, det är ju ändå det som är det genomgående temat på den här sidan, så är det väldigt upp och ner. Österrikisk öl är gott men inget att höja på näsan åt. Stora internationella märken som Gösser och Zipfer har väl passerat få obemärkt och i liknande internationell lagerstil dricks här Ottakringer, Puntigamer och Stiegl. Den tjeckiska pilsnerölen känns förvånansvärt långt borta med tanke på att det bara än någon timme till landsgränsen. Det finns dock ett mer intressant inslag i den österrikiska ölkulturen, Zwickl. Zwickl är känt som Kellerbier i Tyskland och är en sorts opastöriserad och ofiltrerad öl av mer eller mindre ljus och grumlig karaktär. Alla österrikiska bryggerier gör sin egen Zwickl och ingen är de andra lik. Ottakringer gör nog den i mina ögon bästa, och Stiegl en av de mest frekvent förekommande. Med mycket högre halter av jäst, b-vitamin och mineraler kvar i ölen talar vi alltså om en uppenbart nyttig dryck. Att öl är nyttigt insåg redan Carl von Linne som 1735 skrev:
En närmare titt tar vi på österrikisk öl och inte minst vin en annan dag.
Varma hälsningar från Wien
Jag tänkte inte ägna de följande raderna åt att skriva om ett vin eller en god öl såsom jag brukar utan tänkte snarare förmedla lite betraktelser från Wien, en hub i europa som bokstavligen ryker av någon än så länge oidentifierad anledning.
Första dagarna i Wien bjöd inte på något direkt charmerande väder. 2 minusgrader och snöslask var inte vad jag hoppats på när jag satte mig på ett flygplan och flög två timmar direkt söderut från Stockholm. Emellertid skall man väl, uppväxt i Skandinavien, klara av det utan större besvär. Boendet, där jag tillsammans med min flickvän, spenderar nätterna ligger väl inte i stadens sämsta områden. Det är dock inte mer än 100 meter om man känner sig sugen på strippklubb, och vill man röka gräs tror jag att det räcker med att gå in på den aningen märkliga frisersalongen i porten bredvid. Med den starten tog det några dagar innan jag ens såg några delar av Wien som föreföll speciellt trevliga. Det finns nämligen två andra besynnerligheter i det här landet som inte direkt bidrar till någon centraleuropeisk charm.
För det första är det troligtvis det sista landet i Europa som inte har rökförbud på krogen, till och med Grekland har rökförbud. Jaja, så farligt var det väl inte när det var tillåtet att röka i barerna i Sverige, det är ju inte mer än fem år sedan. Det är dock en ofantlig skillnad. Här röker omkring 50 procent, inte några få som puffar lite rök då och då. Här pratar vi om två kedjerökande österrikare vid varje bord för fyra. Men, men, rökare är också människor - fast inte lika länge.
Den andra besynnerligheten är österrikarnas inställning till service och vänlighet. När man först kommer hit kan man lätt tro att det var ett kapitel i uppfostran och utbildning som fullkomligt förbisågs när österrikarna växte upp. Sätter man sig vid ett bord på en bar, en restaurang eller ett café är det inte ovanligt att man får känslan av att man stör friden som servitören funnit i cigaretten som han står och röker bakom baren. När det är dags att beställa möts man av en
kylighet som skulle kunna få vodkashots att serveras som isbitar. Efter ett par veckor här börjar jag dock tro att de inte avsiktligt försöker vara otrevliga utan att det är deras uppfattning om hur man ska bete sig. Kanske pratar vi alltså om stor kulturskillnad snarare än uppenbar otrevlighet.Om jag ska försöka säga några ord om dryckesvärlden gär nere, det är ju ändå det som är det genomgående temat på den här sidan, så är det väldigt upp och ner. Österrikisk öl är gott men inget att höja på näsan åt. Stora internationella märken som Gösser och Zipfer har väl passerat få obemärkt och i liknande internationell lagerstil dricks här Ottakringer, Puntigamer och Stiegl. Den tjeckiska pilsnerölen känns förvånansvärt långt borta med tanke på att det bara än någon timme till landsgränsen. Det finns dock ett mer intressant inslag i den österrikiska ölkulturen, Zwickl. Zwickl är känt som Kellerbier i Tyskland och är en sorts opastöriserad och ofiltrerad öl av mer eller mindre ljus och grumlig karaktär. Alla österrikiska bryggerier gör sin egen Zwickl och ingen är de andra lik. Ottakringer gör nog den i mina ögon bästa, och Stiegl en av de mest frekvent förekommande. Med mycket högre halter av jäst, b-vitamin och mineraler kvar i ölen talar vi alltså om en uppenbart nyttig dryck. Att öl är nyttigt insåg redan Carl von Linne som 1735 skrev:
Öl är däremot vatten som gjorts hälsosammare och bättre med hjälp av örter och frön. Det är en dryck som är långt tjänligare för vår nation än någon annan”. Utländska öler behöfwa icke at förskriwas för wåre Swenska magar; ty det wore at gå öfwer Sjön efter watten. Starka arbetare måste hafwa godt öl, om de skola uthärda; ty utaf watten, Thé och Coffé blifwa de utmärgladeOm de svenska ölerna är bättre än de österrikiska ställer jag mig tveksam, även om jag saknar Oppigårds och Nynäshamns här nere. Vill du läsa mer om vad Carl von Linné sade om öl rekommenderar jag ett inlägg på Ofiltrerat - En öldrickares tankar.
En närmare titt tar vi på österrikisk öl och inte minst vin en annan dag.
Varma hälsningar från Wien
