Spin Your Glass: Sherry

Friday, March 13, 2009

Olorososherry och mogen halvtorr riesling från Mosel

Med jämna mellanrum tycker jag att det är läge att skriva om sherry. Denna underskattade aningen svårtillgängliga dryck förtjänar lite mer utrymme i mediabruset. Den är veckan tänkte jag rekommendera Cuco Oloroso Dry från Bodegas Barbadillo, givetvis från Jerez i spanska Andalucien. Att sherry är en förengelskad omsägning av Jerez tar jag för givet att ni vet, så det tänker jag inte ens skriva. Emellertid är Oloroso-sherry en mycket delikat typ som förtjänar en kortare beskrivning.

De flesta sherry-typer lagras i fat under en tjock hinna med jästsvampar som går under namnet flor. Floret bidrar klart till sherryns egenartade karaktär, delvis med sina egna smaker men också genom att det trots den långa lagringen förhindrar att drycken kommer i kontakt med luft och oxideras. Oloroso, som betyder doftande, är den klart kraftigaste sherry-typen har och inte legat under flor utan tillåtits oxideras och har därför en kraftig, mörk färg med stora inslag av torkad frukt. Oftast har sådan sherry mellan 19 och 22 % alkohol och det är med andra ord inte ostraffat som man hinkar i sig en flaska till svampsoppan, även om det kan vara förädiskt gott. Någon skribent vill jag minnas kallade oloroso-sherry för lättcongac i något sammanhang. Jag gillar ordet eftersom att det sannerligen finns många likheter, doftprofilen är likartad och dofter som man kan hitta i Oloroso sherry tenderar man annars bara att hitta i riktigt gammal, riktigt fin congac.

Just Cuco från Bodegas Barbadillo har en klar, ljust brun färg som påmnner om knäck och sockerkulört. Doften är stor och nyanserad av russin, fikon, torkade arikoser, mandel och en liten hint av gröna oliver. Drycken har, som sig bör, hög syra och komplex smak med karaktär av russin, ljus sirap och en utpräglad lång eftersmak av mandlar och hasselnötter. Hela 8,0 poäng skrapar den ihop av mig. Jag dicker helst den här till små bitar av hårdost, till exempel Manchego eller något liknande. Då kommer den bäst till sin rätta, men med en mustig gryta eller en riktigt mörk och tung svampsoppa lovar jag att det absolut inte blir fy skam. Testa och köp en flaska, öppnad håller den någon vecka i kylskåpet så det är ingen panik om man inte vill dricka upp allt på en gång.

Häromkvällen drack jag ett roligt vin som bokstavligen får det att vattnas i munnen på de flesta. Med jämna mellanrum släpper Systembolaget mogna halvtorra rieslingviner från Mosel. Bland marsnyheterna hittade man två stycken, ett från 1994 och ett från 1986. Det från 1986 kommer från producenten Niersteiner och tack vare det lilla inköp som gjordes finns bara några enstaka flaskor kvar, inklusive den som fortfarande ligger i min kyl förstås. Den från 1994 som kommer från Schwaab-Kiebel och går under namnet Erdener Treppchen Riesling Auslese korkade jag dock upp nyligen och på bolaget finns det en del flaskor kvar. Den har så mycket petroliumtoner att man tror att man klivit ur bilen på en bensinmack när man slagit upp ett glas. Utseendemässigt är det klart och har fortfarande en härlig lyster i den gula färgen. Tillsammans med petrolium finns i doften lite toner av jordkällare och gummi men också fräschare dofter som aprikoser, honung och lime. Till smaken är det en ordentligt tilltagen syra som sätter igång salivproduktionen ordentligt. Grapefrukt tillsammans med den framträdande sötman, nyanserar de mognare honungs- och svamptonerna till en mycket trevlig enhet. Jag drack det till en chili-lime marinerad laxfilé ungsstekt under en bädd av cremé-fraiche och sweet-chili sås med jasminris och en ordentligt syrlig limeyoughurt. Mums. Det här vinet är klart värt att testa för dig som bara är nyfiken på att se hur mogen riesling smakar, eller för dig som bara vill förgylla kvällen med något gott!

Nu har jag skrivit om halvtorra vita viner från Tyskland två veckor i rad, det var verkligen inte meningen. Det bara råkade bli så. Jag antar att jag får försöka kompensera det med att skriva några veckor om svårtillgängliga röda tanninpaket. Eller kanske inte, jag kanske inte behöver kompensera så mycket, bara njuta av det som är gott. Hur som helst vill jag sticka in med en nyhet här på spinyourglass: Veckans Kortis. Det ska helt enkelt vara enkla tips från mig som inte kräver någon närmare läsning. Jag ska försöka upprätthålla det varje vecka så får vi se hur det går. Klicka till vänster på veckans kortis för att se vad som är på tapeten den här veckan.

Dags för veckans låt som får bli en riktigt härlig "fredag-nu-är-det-helg-och-jag-är-ledig" låt. Just like paradise med Van halens frontman David Lee Roth. Hörde jag någon säga skål och korka upp en veckans öl? Tror det...

Trevlig helg!

Nämnda drycker:
(Klicka på länken för att komma till systembolagets infosida)

Cuco Oloroso Dry [nr. 8239] - 75 kr (375 ml)

Erdener Treppchen Riesling Auslese [nr. 96992] - 109 kr (750 ml)

Ett tidigare inlägg om sherry kan du

Friday, March 7, 2008

Äntligen fredag!

Nu var det verkligen länge sedan jag skrev här och jag har funderat på om det är någon idé att fortsätta. Jag har i alla fall kommit fram till att jag ska försöka få iväg ett inlägg i veckan. Jag tänkte att det skall komma ut fram emot slutet av varje vecka och kunna ge lite tips och inspiration till helgen.

Först av allt vill jag börja med att tipsa om en öl. Jag har skrivit om den tidigare men den är så bra att den tål att skrivas om igen. Sierra Nevada Pale Ale är öl när det är som bäst. Jag var på Stockholmskrogen East igår och blev mycket glad när jag till min Pale Ale fick ett stort Bordeaux-glas istället för ett halvtaskigt ölglas. Tummen upp för att fler börjar inse att öl inte bara är en "stor stark" utan att det faktiskt i många fall är ett fullgott alternativ till vin, att njuta av och upplevas, inte bara bälgas som törstsläckare. I stort kan man säga att Pale Ale är ett samlingsnamn för en öltyp som i olika länder går under olika namn. I England kallas det Bitter, i USA kan det ibland kallas American Pale Ale och på sina håll Amber Ale. De här stilarna är inte identiska men är mer eller mindre besläktade med Pale Ale. I Tyskland heter det närmaste man kan komma Altbier. Altbier betyder gammal öl och det syftar på att Pale ale är en överjäst öl. Överjäsning är en äldre metod för att göra öl som i Tyskland, bortsett från några områden runt Dortmund, mer eller mindre helt har blivit ersatt av underjäsning vilken man använder sig av för att göra lager. Den teknisk skillnaden är att det är två olika typer av jästkulturer, den ena stiger under jäsningen till toppen av kruset och den andra sjunker till botten. Rent smakmässigt bidrar överjäsningen till en fruktigare smak och underjäsningen till en torrare mer distinkt smak.

Sierra Nevada Pale Ale har en gul-orange, lätt grumlig, färg som nästan drar åt apelsinskal. Doften är frisk och fylld av exotiska frukter, i munnen återkommer de exotiska frukterna med tydligare toner av mango, passionsfrukt och aprikos. Efterbeskan är balanserad och mycket angenäm. Den här typen av öl är tacksam som matöl för den passar till väldigt mycket, var kanske lite försiktig med allt för stark eller vitlökskryddad mat.

Ett vintips blir det också idag. Sherry är vin från Jerez i spanska Andalucien som inte kunde utalas riktigt av engelsmännen och därför har fått namnet sherry istället för Jerez. Sherry görs på druvan Palomino och får en tydlig karaktär av de nästan kritvita jordar den odlas på som kallas albariza. Sherry görs aldrig med särskilda årgångar utan blandas enligt vad som kallas solera-systemet. Då blandas vinet med hälften av året innans skörd, vilket har blandats med hälften av det innan och så vidare. Jag vill rekommendera Emilio Lustau Solera Reserva Amontillado Los Arcos som är en perfekt aperetif medan man lagar mat i köket tillsammans med några riktigt goda gröna oliver och lite torrostade jordnötter. Torr sherry kan vara speciellt om man inte provat det tidigare eftersom att den är snustorr, det finns inte en gnutta socker och den kan upplevas sur och nästan lite salt. Sherry är dock generellt mycket välgorda viner vilka på senare år har blivit oförtjänt omodernt och förknppat med pensionärer och bridge. Amontillado som är fatlagrad och oxiderad är dock lite snällare för nybörjaren än den sherry av Fino-typ som inte är fatlagrad. Just den här är bärnstensfärgad och har en torr och fräsch doft med inslag av torkad aprikos och nötter. Den har bra syra och nästan tendens till sälta och nötterna kommer tillbaka i smaken tillsammans med en liten ton av citron. Sherry är förövrigt bra eftersom att du inte behöver dricka upp hela flaskan bara för att du öppnat den. Ställ den i kylskåpet så håller den i månader.

Gå nu förbi Systemet på väg hem gör något väl valt inköp, sätt på Rod Stewarts Motown Song och ta fredag med ett glas av ditt nyinköpta vin eller öl.

På återssende!

Lucas

Nämnda drycker

Sierra Nevada Pale Ale [nr 1525] 22,90 kr (355 ml)
Emilio Lustau Solera Reserva Amontillado Los Arcos [nr 8227] 69 kr (375 ml)