Vievinum

Yesterday I visited the Vieviunum wine fair in Vienna. Hosted in the beautiful and pompous Hofburg in central Vienna the cut-glass chandeliers hanging from the ceiling and with the powerful ceiling paintings it was definitely one of the better scenes for a wine fair. It was not difficult to feel the tide of history flowing through the body when walking through the numerous rooms and tasting wines from the over 500 exhibitors represented. There was though probably one major difference between now and when the Habsburg family resided there - the wines. The upswing of Austrian wine in the last two decades was most definitely obvious in all of the halls.



The fair is without doubt mainly for Austrian wines even though central/south eastern Europe was decently represented as well. Slovenia had an entire room for it's producers as well as Südtirol in Italy and Hungary. Also Abruzzo in Italy had an own room obviously making unionised effort to push the wines from the region in Austria. Apart from that there was Serbian wines along with a few French, Spanish, Italian, Portuguese and South American wine of rather commercial than connoisseur interest.

Nevertheless, Austrian wines was the reason of the fair and they had truly collected the most of the producers in the country and the amount of wines available could almost seem never-ending. The Bernhard Ott Rosenberg 2008 is an old favourite that was as usual absolutely splendid. Showing typical Grüner Veltliner characteristics in a semi-dry wine with powerful attitude it strikes me as nectar of life. It will be available in Sweden from september 2010.

The biodynamic producer Weingut Tauss (certifeid with Demeter) impressed me with atypical Sauvignon Blancs from Styria (Südsteiermark) with hints of tropical fruit and mineral. At the price of only 14,40 € per bottle (or 31 € for a magnum bottle) their vineyard Sauvignon Blanc 2007 from Hohenegg has to be considered a bargain. I will though not neglect their generic Sauvignon Blanc from 2008 showing seriousness and an impressing palate of peaches and mango.


Red wines from Austria has so far not really caught my attention and after Vievinum not so much has changed. Anyhow, with some guidance one may occasionally find right. Weinberghof Fritsch Pinot Noir "P" 2007 shows a complex structure and a body rarely found in Austria.

All in all it was a really nice fair! For a an interested wine-nerd it was difficult to take notes due to lack of free space but one had to be creative and use corners that were available.

So long
Lucas Spinnars

Links:

Vievinum
Weingut Bernhard Ott
Weingut Tauss
Weinberghof Fritsch

If you are interrested in Austrian wine you can read more on my earlier posts here (both in Swedish).

Grüner veltliner och skotsk passion eller Trendspotting om inhemska druvsorter

Grüner Veltliner och skotsk passion

Idag tycker jag att jag verkligen upplevt sommaren för första gången i år. Jag var ju inte hemma för två helger sedan när i alla fall Stockholm tydligen badade i sol och högsommartemperaturer. Nu är allting, till och med inne i Stockholm, så där härligt grönt och den underbara doften av blommande träd är ständigt närvarande. Helt enkelt helt underbart!

Förra helgen arrangerade jag en liten vinprovning med mycket lyckat resultat. Vi provade vita viner från främst Frankrike men också, Tyskland och Österrike. Jag hade som mål med provningen att presentera några vanliga vita druvsorter från de distrikt där de visar upp sig från sin bästa sida. Några av dem var riktigt bra och flera förtjänar några rader, här nedan beskrivs i alla fall ett av dem. Jag känner att det var länge sedan jag drack något riktigt bra rött vin, och sedemera också länge sedan jag skrev om något, tyvärr blir det ingenting i dag heller men jag tror att jag får ändra på det till nästa vecka.


Den österrikiska druvsorten Grüner Veltliner kunde du läsa om i inlägget för två veckor sedan som handlade om trendspotting. Av Grüner Veltliner görs bland annat vinet Domän Gobelsburg från producenten Weingut Schloss Gobelsburg som har anor ända från 1100-talet. Hur länge somdär har producerats vin är inte riktigt lika länge men länge nog för att vara en viktig del av det österrikiska vinarvet.

Godset producerar i det närmaste enkom viner av Riesling och Grüner Veltliner vilka båda när de är välgjorda lämpar sig väl för många års lagring. När den nuvarande vinmakaren i samband med en blindprovning 1999 fick frågan hur han trodde att det 30 år gamla vin som han precis druckit smakade när det var ungt blev han nyfiken. Han funderade och tog hjälp av tidigare anställda och har till mångt och mycket återskapat den produktion som en gång skapade de viner som än i dag är vid god hälsa. Idag är hela produktionen präglad av traditionella metoder och det talas inte om vilka maskiner de inte har utan vilka maskiner de klarar sig utan. Till exempel pumpas inte vinet runt mellan olika delar av vineriet utan rullas runt i stora hjulförsedda fat.

Domän Gobelsburg tilldelades 2007 det mycket åtråvärda priset Gyllene Glaset av tidningen Allt om mat och vin och har fått stor genomslagskraft på den svenska marknaden. Domän Gobelsburg Grüner Veltliner 2007 är ljust blekgult till färgen och har en aningen söt doft av vanilj och vinigummin, tillsammans med de druvtypsika karaktärsdragen av grapefrukt och vitpeppar. Smaken är också den druvtypisk, lite söt och ungdomlig med drag av vitpeppar och grapefrukt. Som helhet ett mycket trevligt vin som jag ger 7,0 poäng och helst av allt dricker jag det som det är medan jag lagar mat men även till fisk eller skaldjur, en hederlig räk-cocktail tror jag skulle matcha riktigt bra.

För en tid sedan skrev jag om öltypen India Pale Ale och tipsade om det kommande släppet av Brewdog Punk IPA. Precis som jag rekommenderade sprang jag iväg och köpte ölen men

inte för att bli annat än besviken. Den har inte många av de karaktärisdrag som en IPA vanligtvis har utan smakar mer som en nästan överhumlad, väl alkoholstark lager. Jag ska inte vara elak och säga att ölet är dåligt men det är inte bra heller, 5,5 poäng får det av mig. Det har en gyllengulfärg med en humlefruktig doft med inslag av aprikos. Smaken påminner också den om aprikos och är ordentligt besk, tillsammans med en liten syrlig ton gör det att den också smakar lite grapefrukt.

Brewdog är förövrigt ett nystartat spännande bryggeri som drivs av två killar i Skottland. De säger själva att de inte bryr sig om vad folk tycker om deras öl, de gör ändå bara vad de själva tycker är gott. Troligtvis är den råa profilen något överdriven men jag tycker ändå att de förtjänar lite uppmuntran för sin önskan om att göra genuint bra öl. I nuläget gör de sex olika öl och jag tror att vi kommer att få se fler av deras öl som tillfälliga nyheter under edn närmaste framtiden. En spännande specialprodukt är deras öl Paradox som finns i 9 olika varianter. Det är en imperial stout som fått ligga på whiskeyfat. Varje sats har gjorts i väldigt liten skala och de har sedan legat på fat där det legat olika typer av whiskey. Till exempel finns en särskild Ardberg-variant och en särskild Glen Moray-variant.

Ikväll spelar John Fogerty på Hovet och jag ska dit och titta med min Pappa. Jag tänker värma upp med den härliga låten Rhubarb Pie från hans skiva Deja Vu All Over Again som släpptes 2004.

Ha en jättetrevlig helg så hörs vi om en vecka

//

Lucas

Trendspotting om inhemska druvsorter

Jag tänkte ge mig på lite trendspotting fast jag vet att jag är aningen sen. Det är en tydlig trend som har utkristalliserats under de senaste åren och inget jag ens försöker utfästa att jag skulle vara först ut med att avslöja. Under 90- och början på 2000-talet har ett litet antal druvor med huvudsakligen franskt ursprung dominerat världsmarknaden för vin. Överallt från South Australia, till Toscana har Chardonnay, Cabernet Sauvignon och Syrah odlats och sålts i stora kvantiteter bara för att det varit en specifik druva. Till slut har konsumenterna tröttnat och främst i USA myntades till slut ett uttryck som folk kan slänga ur sig över bardisken. ABC - Anything but Chardonnay, eller ibland Anyting but Cabernet.

Ur ett vinkulturellt perspektiv har den frankofila populismen inneburit en smärre katastrof. Inhemska druvsorter har rivits upp och på visa håll helt utrotats. Nu har i alla fall vinkonsumenterna slagit runt och börjat efterfråga lokala druvsorter från mindre regioner. Några har slagit sig fast på marknaden redan och några har precis kommit upp till ytan men ser ut att bita sig fast lika starkt.

I Portugal har nog de inhemska sorterna klarat sig allra bäst och det brukar pratas om att det finns hela 500 lokala sorter. Kanske är det också just för att man envist hållit fast vida sina traditionella typer som de portugisiska röda vinerna inte har sålt speciellt bra de senaste årtiondena trots en väldigt hög standard. Jag gillade skarpt den marknadsföring som Viniportugal tidigare använde sig av då de i annonserna skrev : Viner från Portugal. Europas bäst bevarade hemlighet. I slutet av förra året förbjöds reklamen av KO men det här är inte rätt forum för att skriva vad jag tycker om det. Hur som helst är det en markering om att Portugals inhemska druvsorter inte har varit på modet de senaste åren, en trend som tycks vända. Spanien, Italien och Österrike är några av de länder som faktiskt också har egna druvsorter som nu återplanteras och jag tänkte ge lite tips på roliga exempel.

En av de allra hetaste druvorna just nu heter Albariño och den har sitt hem i området kring nordöstra Portugal och spanska Galicien. De finaste exemplaren görs i det precis lika trendiga distriktet Rías Baixas och de bästa hör till Spaniens allra mest exklusiva vita viner. Den lär vara en släkting till Riesling men beskrivs i stilen ofta mer som en lättare, mindre yppig variant av sydfranska Viognier. När den får mogna ordentligt presenterar den aromatiska viner med karaktär av aprikoser och vita persikor men har en frisk syra och en liten ton av bitterhet. Bitterheten kommer av att druvorna har väldigt tjocka skal och många kärnor och är inte otrevlig, som man skulle kunna tro, utan är källan till den friska smak som vinerna har. Ett vin av Albariño finns ofta ute på marknaden redan samma år som skörden och bör oftast drickas före nästa års skörd.

De bättre vinerna av Albariño kostar några kronor men jag fick nyligen tips om att Orballo Albariño 2006 är bra, även om jag inte provat det själv, och kostar inte heller speciellt mycket. Generellt passar Albariño strålande till skaldjur med sin friska syra och stringenta karaktär.

Från Rías Baixas, men även Bierzo och Valdeorras, kommer också den röda trenddruvan Mencía. Robert Parker har på senare tid gett viner av Mencía topprecensioner och det brukar räcka för att hela vinvärlden ska få upp ögonen. Den ger oftast syrarika viner och anses generellt ha den struktur som krävs för att göra riktigt stora viner även om de flesta bör drickas unga. Den ger lätta, eleganta, blåaktiga viner med smak av hallon med inte sällan örtiga inslag och påminner lite om Cabernet Franc.

Jag provade nyligen Mencía Castro Brey 2006 som tidigare under våren lanserades som en tillfällig nyhet på Systembolaget, men fortfarande finns kvar lite här och var. Det var ett klart spännande vin, ljust rödlila med den typiska hallondoften och inslag av sötlakrits, röda körsbär och vanilj. Det är syrligt och lätt på tungan med snälla tanniner och smak av hallon, jordgubbar, körsbär och en tydlig eftersmak av röda vinbär. Jag ger vinet 6,0 poäng och det passar bäst till grönsaksrätter eller lättare kötträtter.

En druva som har nått ut till svenska folket ganska bra redan är Österrikes Grüner Veltliner. Veltliner uttalas med v -jud och inte tyskt f-ljud, som man skulle kunna tro, eftersom att den troligtvis från första början kommer från den norditalienska staden Valtellina. Den är känd för karaktärsdragen grapefrukt och vitpeppar och ger oftast bra återspegling av terroir. Det är den mest odlade druvan i Österrike och även om många viner är enkla visar de av högre kvalitet oftast en otrolig lagringspotential på 15-20 år.

Weingut Leth är en producent vars viner importeras av Domaine och på Systembolaget finns två varianter av deras Grüner Veltliner. Den enklare varianten, Leth Grüner Veltliner 2007, är frisk, torr, fräsch och ordentligt ungdomlig. Den har en karaktär som präglas av päron och grapefrukt och är ganska bra men bjuder inte på någon stor smakupplevelse, 5,5 poäng. Riktigt bra är däremot storebror, Leth Grüner Veltliner Brunnthal 2006, som finns i beställningssortimentet. Den är avsevärt mer koncentrerad, har en gnutta restsötma och är nästan lite oljigt. Det har den typiska peppriga grapetonen och bjuder också djupare inslag av nötter och mogen exotisk frukt. Jag gillade vinet och gav det 8 poäng.

Jag ser fram emot att skriva om fler spännande lokala druvsorter om några veckor igen och jag är överförtjust över trenden med lokala specialiteter. Jag spenderar helgen i Barcelona och kommer förhoppningsvis att få möjlighet att dricka lite god Cava och kanske några spännande Priorat-viner. Jag hörde häromdagen en reggeatolkning av Rod Stewarts gamla låt Some guys have all the luck, den sjungs av Maxi Priest och kommer att spelas av mig i helgen. Försök få tag på den och hoppas på fortsatt härligt vårväder!

Ha en trevlig helg!

//

Lucas

Nämnda drycker:

Orballo Albariño 2006 [nr 2696] 89 kr
Mencía Castro Brey 2006 [nr 98861] 77 kr
Leth Grüner Veltliner 2007 [nr 4200] 69kr
Leth Grüner Veltliner 2007 Brunnthal [nr 83778] 119 kr