Igår var jag och besökte Jacobs krog på Artellerigatan i Stockholm tillsammans med min flickvän och ytterligare ett antal vänner. Smørrebød är deras specialitet och visst är det roligt med den typen av uda restauranger. Smørrebrødet i all ära men min varmrätt var nog snäppet bättre. Smørrebrødet bestod av ankbröst med romansallad och en marmelad på aprikos och russin. Den gick visserligen inte av för hackor och sköljdes ned med en India Pale Ale från det danska bryggeriet Læsø (Läs gärna ett till inlägg om India Pale Ale). Den skummade dåligt och jag var rädd att den inte skulle vara bra men bjöd på härligt humlig blommighet och en alkoholstyrka på beskedliga 5,5 procent. Precis så som jag tycker att en IPA sig bör. Till det en riktigt god snaps vilken blev nästan som en ny försälskelse för mig. Aalborg Porse är härligt karamellig med en lite lagom bitter ton och små inslag av lakrits.
Boueff Bourgignon blev det till varmrätt och köttet var härligt mört och grytan så saftig som den bara blir om man inte sparar på vinet. Sparat på vinet hade de dock gjort vad det gäller viner på glas. Riktigt tråkigt om jag får säga det själv. De var aningen bättre vad det gällde vitt än rött men fortfarande inte bra. Där efterlyser jag bättring.
Emellertid är Jacobs en trelig kvarterskrog av det bättre slaget med mysig inredning och trevlig personal. På det stora ett mycket gott betyg!
//
Lucas
Showing posts with label India Pale Ale. Show all posts
Showing posts with label India Pale Ale. Show all posts
Friday, February 5, 2010
Friday, May 23, 2008
Grüner Veltliner och skotsk passion
Idag tycker jag att jag verkligen upplevt sommaren för första gången i år. Jag var ju inte hemma för två helger sedan när i alla fall Stockholm tydligen badade i sol och högsommartemperaturer. Nu är allting, till och med inne i Stockholm, så där härligt grönt och den underbara doften av blommande träd är ständigt närvarande. Helt enkelt helt underbart!
Förra helgen arrangerade jag en liten vinprovning med mycket lyckat resultat. Vi provade vita viner från främst Frankrike men också, Tyskland och Österrike. Jag hade som mål med provningen att presentera några vanliga vita druvsorter från de distrikt där de visar upp sig från sin bästa sida. Några av dem var riktigt bra och flera förtjänar några rader, här nedan beskrivs i alla fall ett av dem. Jag känner att det var länge sedan jag drack något riktigt bra rött vin, och sedemera också länge sedan jag skrev om något, tyvärr blir det ingenting i dag heller men jag tror att jag får ändra på det till nästa vecka.
Den österrikiska druvsorten Grüner Veltliner kunde du läsa om i inlägget för två veckor sedan som handlade om trendspotting. Av Grüner Veltliner görs bland annat vinet Domän Gobelsburg från producenten Weingut Schloss Gobelsburg som har anor ända från 1100-talet. Hur länge somdär har producerats vin är inte riktigt lika länge men länge nog för att vara en viktig del av det österrikiska vinarvet.
Godset producerar i det närmaste enkom viner av Riesling och Grüner Veltliner vilka båda när de är välgjorda lämpar sig väl för många års lagring. När den nuvarande vinmakaren i samband med en blindprovning 1999 fick frågan hur han trodde att det 30 år gamla vin som han precis druckit smakade när det var ungt blev han nyfiken. Han funderade och tog hjälp av tidigare anställda och har till mångt och mycket återskapat den produktion som en gång skapade de viner som än i dag är vid god hälsa. Idag är hela produktionen präglad av traditionella metoder och det talas inte om vilka maskiner de inte har utan vilka maskiner de klarar sig utan. Till exempel pumpas inte vinet runt mellan olika delar av vineriet utan rullas runt i stora hjulförsedda fat.
Domän Gobelsburg tilldelades 2007 det mycket åtråvärda priset Gyllene Glaset av tidningen Allt om mat och vin och har fått stor genomslagskraft på den svenska marknaden. Domän Gobelsburg Grüner Veltliner 2007 är ljust blekgult till färgen och har en aningen söt doft av vanilj och vinigummin, tillsammans med de druvtypsika karaktärsdragen av grapefrukt och vitpeppar. Smaken är också den druvtypisk, lite söt och ungdomlig med drag av vitpeppar och grapefrukt. Som helhet ett mycket trevligt vin som jag ger 7,0 poäng och helst av allt dricker jag det som det är medan jag lagar mat men även till fisk eller skaldjur, en hederlig räk-cocktail tror jag skulle matcha riktigt bra.
För en tid sedan skrev jag om öltypen India Pale Ale och tipsade om det kommande släppet av Brewdog Punk IPA. Precis som jag rekommenderade sprang jag iväg och köpte ölen men
inte för att bli annat än besviken. Den har inte många av de karaktärisdrag som en IPA vanligtvis har utan smakar mer som en nästan överhumlad, väl alkoholstark lager. Jag ska inte vara elak och säga att ölet är dåligt men det är inte bra heller, 5,5 poäng får det av mig. Det har en gyllengulfärg med en humlefruktig doft med inslag av aprikos. Smaken påminner också den om aprikos och är ordentligt besk, tillsammans med en liten syrlig ton gör det att den också smakar lite grapefrukt.
Brewdog är förövrigt ett nystartat spännande bryggeri som drivs av två killar i Skottland. De säger själva att de inte bryr sig om vad folk tycker om deras öl, de gör ändå bara vad de själva tycker är gott. Troligtvis är den råa profilen något överdriven men jag tycker ändå att de förtjänar lite uppmuntran för sin önskan om att göra genuint bra öl. I nuläget gör de sex olika öl och jag tror att vi kommer att få se fler av deras öl som tillfälliga nyheter under edn närmaste framtiden. En spännande specialprodukt är deras öl Paradox som finns i 9 olika varianter. Det är en imperial stout som fått ligga på whiskeyfat. Varje sats har gjorts i väldigt liten skala och de har sedan legat på fat där det legat olika typer av whiskey. Till exempel finns en särskild Ardberg-variant och en särskild Glen Moray-variant.
Ikväll spelar John Fogerty på Hovet och jag ska dit och titta med min Pappa. Jag tänker värma upp med den härliga låten Rhubarb Pie från hans skiva Deja Vu All Over Again som släpptes 2004.
Ha en jättetrevlig helg så hörs vi om en vecka
//
Lucas
Förra helgen arrangerade jag en liten vinprovning med mycket lyckat resultat. Vi provade vita viner från främst Frankrike men också, Tyskland och Österrike. Jag hade som mål med provningen att presentera några vanliga vita druvsorter från de distrikt där de visar upp sig från sin bästa sida. Några av dem var riktigt bra och flera förtjänar några rader, här nedan beskrivs i alla fall ett av dem. Jag känner att det var länge sedan jag drack något riktigt bra rött vin, och sedemera också länge sedan jag skrev om något, tyvärr blir det ingenting i dag heller men jag tror att jag får ändra på det till nästa vecka.
Den österrikiska druvsorten Grüner Veltliner kunde du läsa om i inlägget för två veckor sedan som handlade om trendspotting. Av Grüner Veltliner görs bland annat vinet Domän Gobelsburg från producenten Weingut Schloss Gobelsburg som har anor ända från 1100-talet. Hur länge somdär har producerats vin är inte riktigt lika länge men länge nog för att vara en viktig del av det österrikiska vinarvet.
Godset producerar i det närmaste enkom viner av Riesling och Grüner Veltliner vilka båda när de är välgjorda lämpar sig väl för många års lagring. När den nuvarande vinmakaren i samband med en blindprovning 1999 fick frågan hur han trodde att det 30 år gamla vin som han precis druckit smakade när det var ungt blev han nyfiken. Han funderade och tog hjälp av tidigare anställda och har till mångt och mycket återskapat den produktion som en gång skapade de viner som än i dag är vid god hälsa. Idag är hela produktionen präglad av traditionella metoder och det talas inte om vilka maskiner de inte har utan vilka maskiner de klarar sig utan. Till exempel pumpas inte vinet runt mellan olika delar av vineriet utan rullas runt i stora hjulförsedda fat.
Domän Gobelsburg tilldelades 2007 det mycket åtråvärda priset Gyllene Glaset av tidningen Allt om mat och vin och har fått stor genomslagskraft på den svenska marknaden. Domän Gobelsburg Grüner Veltliner 2007 är ljust blekgult till färgen och har en aningen söt doft av vanilj och vinigummin, tillsammans med de druvtypsika karaktärsdragen av grapefrukt och vitpeppar. Smaken är också den druvtypisk, lite söt och ungdomlig med drag av vitpeppar och grapefrukt. Som helhet ett mycket trevligt vin som jag ger 7,0 poäng och helst av allt dricker jag det som det är medan jag lagar mat men även till fisk eller skaldjur, en hederlig räk-cocktail tror jag skulle matcha riktigt bra.
För en tid sedan skrev jag om öltypen India Pale Ale och tipsade om det kommande släppet av Brewdog Punk IPA. Precis som jag rekommenderade sprang jag iväg och köpte ölen men
inte för att bli annat än besviken. Den har inte många av de karaktärisdrag som en IPA vanligtvis har utan smakar mer som en nästan överhumlad, väl alkoholstark lager. Jag ska inte vara elak och säga att ölet är dåligt men det är inte bra heller, 5,5 poäng får det av mig. Det har en gyllengulfärg med en humlefruktig doft med inslag av aprikos. Smaken påminner också den om aprikos och är ordentligt besk, tillsammans med en liten syrlig ton gör det att den också smakar lite grapefrukt.
Brewdog är förövrigt ett nystartat spännande bryggeri som drivs av två killar i Skottland. De säger själva att de inte bryr sig om vad folk tycker om deras öl, de gör ändå bara vad de själva tycker är gott. Troligtvis är den råa profilen något överdriven men jag tycker ändå att de förtjänar lite uppmuntran för sin önskan om att göra genuint bra öl. I nuläget gör de sex olika öl och jag tror att vi kommer att få se fler av deras öl som tillfälliga nyheter under edn närmaste framtiden. En spännande specialprodukt är deras öl Paradox som finns i 9 olika varianter. Det är en imperial stout som fått ligga på whiskeyfat. Varje sats har gjorts i väldigt liten skala och de har sedan legat på fat där det legat olika typer av whiskey. Till exempel finns en särskild Ardberg-variant och en särskild Glen Moray-variant.
Ikväll spelar John Fogerty på Hovet och jag ska dit och titta med min Pappa. Jag tänker värma upp med den härliga låten Rhubarb Pie från hans skiva Deja Vu All Over Again som släpptes 2004.
Ha en jättetrevlig helg så hörs vi om en vecka
//
Lucas
Thursday, March 27, 2008
Ripasso och Svenskt öl från Indien
Det finns en riktigt bra sak med att plugga på högskola eller universitet. Minns ni hur man kände sig precis när man hade fått ett lov när man gick i skolan? Sådär härligt upprymd blandat med frihet och nästan lite tomhet. Det känner man varje gång man är klar med en tentaperiod! Jag blev klar med en alldeles för lång tentaperiod idag och jag känner mig som om jag kunde gå på moln.
I nordöstra Italien ligger Veneto, ett landskap som ensamma producerar lika mycket vin som hela Sydafrika varje år. Produktionen domineras av enkla bordsviner men i Bardolino, Valpolicella och Soave görs viner av stundom riktigt hög klass. Soaves vita viner på Garganega i all ära men det är nog för de röda vinerna från Valpolicella som regionen har skapat sitt största rykte.
Vinterminologin kan lätt bli rörig så jag ska försöka förklara sambandet mellan Valpolicellas viner så strukturerat och kortfattat som möjligt. Man skulle kunna säga att det finns sex stycken* godkända typer av vin som i området alla görs på samma druvor, Corvina, Rondinella och Molinara. Enklast att förklara är det som rätt och slätt kallas Valpolicella, det är helt enkelt "vanligt" rött vin med Valpolicella som ursprung. Vidare får viner som har minst 11 % alkohol och lagrats minst ett år sedan skörd kallas Valpolicella Superiore.
När druvorna skördats sparar man stora mängder druvor, vilka man lägger i trälådor för att torka i omkring tre månader. Druvorna som vid det laget är nästan russinlika innehåller en mycket sockerrik koncentrerad must som består av så mycket socker att jäsprocessen kan ta veckor eller till och med månader. Musten får i vilket fall jäsa klart tills den slutar av sig själv och vinet har då oftast en alkoholhalt på över 15 %. Det kraftfulla rustika vin som man då gjort kallas Amarone och eftersom att varje druva ger väldigt lite saft är dessa oftast ganska dyra.
När producenterna har gjort dels sitt "vanliga" Valpolicella-vin och dels sitt Amarone tar de skalresterna från Amaroneproduktionerna och låter de jäsa en andra gång tillsammans med det vanliga vinet. På så vis blir vinet förstärkt, aningen alkoholstarkare och kraftigare i sin struktur. I Sverige har dessa viner ibland kommit att kallas för Amarone-light eller mini-Amarone. Metoden kallas Ripasso och det är en vinifikationsmetod som till mångt och mycket är utvecklad av producenten Masi, den var faktiskt även länge namnskyddad av dem.
Tenuta Sant' Antonio heter en riktig kvalitetsproducent i området som drivs av tre bröder. Flera gånger har de belönats med de tre glasen, en av de mest presitgefyllda italienska vinutmärkelserna, Gambero Rosso Editore. På den svenska marknaden finns dels deras Amarone, Selezione Antonio Castagnedi, men det är för deras Ripasso, Monti Garbi, som jag vill slå ett hårt slag.
Monti Garbi är mörkt rubinröd till färgen och doften är stor i sötfruktig stil. Den är påtagligt fatdoftande med inslag av vanilj och något som jag förnimmer som kåda. Smaken är komplex med tydlig fatkrydda och stor smak av moreller och mörka plommon, toner av svarta vinbär gör sig också påminda. Jag dricker det här vinet ofta och gärna till en krämig pasta eller en köttbit, senast jag provade det gav jag det 8 poäng.
Jag måste också skriva en eller två rader om Stockholms allra trevligaste öl-och whisky-bar. Glenfiddich Warehouse no. 68 på Västerlånggatan i Stockholm. Det ligger bara runt hörnet för mig och jag har varit där hur många gånger som helst. Det var dock ett tag sedan nu, tills jag var där häromdagen. Plötsligt kom jag ihåg varför jag var där så ofta. För det första har de Sveriges största utbud av öl på fat från svenska microbryggerier. För de andra har de ett av Stockholms största utbud av skotska single malt whiskeys. Sist men inte minst så är det en enormt trevlig atmosfär blandat med kompetent och trevlig personal.
Jag vet inte hur många gånger jag suttit och tittat på folk som går till baren och beställer en öl. Efter en minut börjar de stampa frustrerat och undrar varför de inte fått sin öl. Givetvis har det inget att göra med dålig service, tvärtom så skall en öl hällas upp i två steg, med en ordentlig skumkrona redan från början. Med andra ord så skall den vila några minuter mellan första upptappningen och andra. Alltså inte alls dålig service utan snarare kunnigt och välvillig, och den som väntar på något gott...
... och då hade jag kunnat vänta länge. Från Hantverksbryggeriet kom min öl som döpts till Bödeln. Jag hade aldrig hört talas om bryggeriet som visade sig ligga utanför Västerås och har funnits sedan 2003. Merparten av deras ölsorter har fått namn efter medeltida yrken av tvivelaktig karaktär. Bödeln, Narren och Munken är bara några...
Bödeln är av typen India Pale Ale och Hantverksbryggeriet säger själva att det krävs mod att dricka den då den har ordentligt markerad beska. Jag föll i alla fall för ölen såsom huvudet under bödelns yxa!
8,0 poäng ger jag till det mörkt mockafärgade ölet. Grumligt och för ögat ogenomträngligt är ölet som vare sig är pastöriserat eller filtrerat, precis som på klassiskt "hantverks"-manér. Doften är frisk och fruktig i typisk stil med inslag av citronkaramell och rök. Smaken är fruktig så det svänger om det med inslag av aprikos men där finns också en tyligt blommig humlesmak som ger stor, lång, härlig efterbeska.
India Pale Ale har jag en känsla av att jag kommer att skriva om många gånger framöver och det är en öltyp med en lite spännande historia. Pale Ale skrev jag om häromveckan men det här är en karaktäristisk underkategori. Precis som Pale Ale kan det ha ganska varierande färg men är alltid överjäst. När Indien var en engelsk koloni var det många engelsmän som i den indiska hettan saknade riktig engelsk öl. Det indiska klimatet lämpade sig inte för ölbryggning och man var tvungen att komma på en annan lösning. Genom att göra ett öl med tilltagen alkoholstyrka och att tillsätta ovanligt mycket humle fick man ett öl som klarade den långa båtresan från England till Indien och en ny ölsort hade uppfunnits, India Pale Ale eller IPA som det ofta kallas.
Hantverksbryggeriet har tyvärr inget öl tillgängligt på systemet men om du tittar på deras hemsida http://www.hantverksbryggeriet.se/ kan du se på vilka pubar deras öl erbjuds. Om du ändå blir nyfiken på India Pale Ale tycker jag att du ska gå och köpa Brewdog Punk IPA från ett skotskt bryggeri som släpps den 1 april, det tänker jag göra!
Ella Fitzgeralds Let's Fall in Love svänger ut ur mina högtalare i helgen, inte Cole Porters Let's Do it, Lets fall in Love utan bara Let's fall in Love. En underbar låt som över femtio år från att den gjordes fortfarande får en att vilja svänga sina lurviga.
Trevlig Helg!
//
Lucas Spinnars
Nämnda drycker:
Tenuta Sant' Antonio Monti Garbi [nr 5328] 97 kr
Tenuta Sant' Antonio Selezione Antonio Castagnedi [nr 28002] 289 kr
Brewdog Punk IPA [nr 1515] 18,90 kr (330 ml)
Hantverksbryggeriet Bödeln Ej tillgänglig på Systembolaget
*)
Valpolicella
Valpolicella Superiore
Valpolicella Superiore Ripasso
Amarone della Valpolicella
Recioto della Valpolicella
Recioto della Valpolicella Spumanti
I nordöstra Italien ligger Veneto, ett landskap som ensamma producerar lika mycket vin som hela Sydafrika varje år. Produktionen domineras av enkla bordsviner men i Bardolino, Valpolicella och Soave görs viner av stundom riktigt hög klass. Soaves vita viner på Garganega i all ära men det är nog för de röda vinerna från Valpolicella som regionen har skapat sitt största rykte.
Vinterminologin kan lätt bli rörig så jag ska försöka förklara sambandet mellan Valpolicellas viner så strukturerat och kortfattat som möjligt. Man skulle kunna säga att det finns sex stycken* godkända typer av vin som i området alla görs på samma druvor, Corvina, Rondinella och Molinara. Enklast att förklara är det som rätt och slätt kallas Valpolicella, det är helt enkelt "vanligt" rött vin med Valpolicella som ursprung. Vidare får viner som har minst 11 % alkohol och lagrats minst ett år sedan skörd kallas Valpolicella Superiore.
När druvorna skördats sparar man stora mängder druvor, vilka man lägger i trälådor för att torka i omkring tre månader. Druvorna som vid det laget är nästan russinlika innehåller en mycket sockerrik koncentrerad must som består av så mycket socker att jäsprocessen kan ta veckor eller till och med månader. Musten får i vilket fall jäsa klart tills den slutar av sig själv och vinet har då oftast en alkoholhalt på över 15 %. Det kraftfulla rustika vin som man då gjort kallas Amarone och eftersom att varje druva ger väldigt lite saft är dessa oftast ganska dyra.
När producenterna har gjort dels sitt "vanliga" Valpolicella-vin och dels sitt Amarone tar de skalresterna från Amaroneproduktionerna och låter de jäsa en andra gång tillsammans med det vanliga vinet. På så vis blir vinet förstärkt, aningen alkoholstarkare och kraftigare i sin struktur. I Sverige har dessa viner ibland kommit att kallas för Amarone-light eller mini-Amarone. Metoden kallas Ripasso och det är en vinifikationsmetod som till mångt och mycket är utvecklad av producenten Masi, den var faktiskt även länge namnskyddad av dem.
Tenuta Sant' Antonio heter en riktig kvalitetsproducent i området som drivs av tre bröder. Flera gånger har de belönats med de tre glasen, en av de mest presitgefyllda italienska vinutmärkelserna, Gambero Rosso Editore. På den svenska marknaden finns dels deras Amarone, Selezione Antonio Castagnedi, men det är för deras Ripasso, Monti Garbi, som jag vill slå ett hårt slag.
Monti Garbi är mörkt rubinröd till färgen och doften är stor i sötfruktig stil. Den är påtagligt fatdoftande med inslag av vanilj och något som jag förnimmer som kåda. Smaken är komplex med tydlig fatkrydda och stor smak av moreller och mörka plommon, toner av svarta vinbär gör sig också påminda. Jag dricker det här vinet ofta och gärna till en krämig pasta eller en köttbit, senast jag provade det gav jag det 8 poäng.
Jag måste också skriva en eller två rader om Stockholms allra trevligaste öl-och whisky-bar. Glenfiddich Warehouse no. 68 på Västerlånggatan i Stockholm. Det ligger bara runt hörnet för mig och jag har varit där hur många gånger som helst. Det var dock ett tag sedan nu, tills jag var där häromdagen. Plötsligt kom jag ihåg varför jag var där så ofta. För det första har de Sveriges största utbud av öl på fat från svenska microbryggerier. För de andra har de ett av Stockholms största utbud av skotska single malt whiskeys. Sist men inte minst så är det en enormt trevlig atmosfär blandat med kompetent och trevlig personal.
Jag vet inte hur många gånger jag suttit och tittat på folk som går till baren och beställer en öl. Efter en minut börjar de stampa frustrerat och undrar varför de inte fått sin öl. Givetvis har det inget att göra med dålig service, tvärtom så skall en öl hällas upp i två steg, med en ordentlig skumkrona redan från början. Med andra ord så skall den vila några minuter mellan första upptappningen och andra. Alltså inte alls dålig service utan snarare kunnigt och välvillig, och den som väntar på något gott...
... och då hade jag kunnat vänta länge. Från Hantverksbryggeriet kom min öl som döpts till Bödeln. Jag hade aldrig hört talas om bryggeriet som visade sig ligga utanför Västerås och har funnits sedan 2003. Merparten av deras ölsorter har fått namn efter medeltida yrken av tvivelaktig karaktär. Bödeln, Narren och Munken är bara några...
Bödeln är av typen India Pale Ale och Hantverksbryggeriet säger själva att det krävs mod att dricka den då den har ordentligt markerad beska. Jag föll i alla fall för ölen såsom huvudet under bödelns yxa!
8,0 poäng ger jag till det mörkt mockafärgade ölet. Grumligt och för ögat ogenomträngligt är ölet som vare sig är pastöriserat eller filtrerat, precis som på klassiskt "hantverks"-manér. Doften är frisk och fruktig i typisk stil med inslag av citronkaramell och rök. Smaken är fruktig så det svänger om det med inslag av aprikos men där finns också en tyligt blommig humlesmak som ger stor, lång, härlig efterbeska.
India Pale Ale har jag en känsla av att jag kommer att skriva om många gånger framöver och det är en öltyp med en lite spännande historia. Pale Ale skrev jag om häromveckan men det här är en karaktäristisk underkategori. Precis som Pale Ale kan det ha ganska varierande färg men är alltid överjäst. När Indien var en engelsk koloni var det många engelsmän som i den indiska hettan saknade riktig engelsk öl. Det indiska klimatet lämpade sig inte för ölbryggning och man var tvungen att komma på en annan lösning. Genom att göra ett öl med tilltagen alkoholstyrka och att tillsätta ovanligt mycket humle fick man ett öl som klarade den långa båtresan från England till Indien och en ny ölsort hade uppfunnits, India Pale Ale eller IPA som det ofta kallas.
Hantverksbryggeriet har tyvärr inget öl tillgängligt på systemet men om du tittar på deras hemsida http://www.hantverksbryggeriet.se/ kan du se på vilka pubar deras öl erbjuds. Om du ändå blir nyfiken på India Pale Ale tycker jag att du ska gå och köpa Brewdog Punk IPA från ett skotskt bryggeri som släpps den 1 april, det tänker jag göra!
Ella Fitzgeralds Let's Fall in Love svänger ut ur mina högtalare i helgen, inte Cole Porters Let's Do it, Lets fall in Love utan bara Let's fall in Love. En underbar låt som över femtio år från att den gjordes fortfarande får en att vilja svänga sina lurviga.
Trevlig Helg!
//
Lucas Spinnars
Nämnda drycker:
Tenuta Sant' Antonio Monti Garbi [nr 5328] 97 kr
Tenuta Sant' Antonio Selezione Antonio Castagnedi [nr 28002] 289 kr
Brewdog Punk IPA [nr 1515] 18,90 kr (330 ml)
Hantverksbryggeriet Bödeln Ej tillgänglig på Systembolaget
*)
Valpolicella
Valpolicella Superiore
Valpolicella Superiore Ripasso
Amarone della Valpolicella
Recioto della Valpolicella
Recioto della Valpolicella Spumanti
Subscribe to:
Posts (Atom)