Jag tänkte ge mig på lite trendspotting fast jag vet att jag är aningen sen. Det är en tydlig trend som har utkristalliserats under de senaste åren och inget jag ens försöker utfästa att jag skulle vara först ut med att avslöja. Under 90- och början på 2000-talet har ett litet antal druvor med huvudsakligen franskt ursprung dominerat världsmarknaden för vin. Överallt från South Australia, till Toscana har Chardonnay, Cabernet Sauvignon och Syrah odlats och sålts i stora kvantiteter bara för att det varit en specifik druva. Till slut har konsumenterna tröttnat och främst i USA myntades till slut ett uttryck som folk kan slänga ur sig över bardisken. ABC - Anything but Chardonnay, eller ibland Anyting but Cabernet.
Ur ett vinkulturellt perspektiv har den frankofila populismen inneburit en smärre katastrof. Inhemska druvsorter har rivits upp och på visa håll helt utrotats. Nu har i alla fall vinkonsumenterna slagit runt och börjat efterfråga lokala druvsorter från mindre regioner. Några har slagit sig fast på marknaden redan och några har precis kommit upp till ytan men ser ut att bita sig fast lika starkt.
I Portugal har nog de inhemska sorterna klarat sig allra bäst och det brukar pratas om att det finns hela 500 lokala sorter. Kanske är det också just för att man envist hållit fast vida sina traditionella typer som de portugisiska röda vinerna inte har sålt speciellt bra de senaste årtiondena trots en väldigt hög standard. Jag gillade skarpt den marknadsföring som Viniportugal tidigare använde sig av då de i annonserna skrev : Viner från Portugal. Europas bäst bevarade hemlighet. I slutet av förra året förbjöds reklamen av KO men det här är inte rätt forum för att skriva vad jag tycker om det. Hur som helst är det en markering om att Portugals inhemska druvsorter inte har varit på modet de senaste åren, en trend som tycks vända. Spanien, Italien och Österrike är några av de länder som faktiskt också har egna druvsorter som nu återplanteras och jag tänkte ge lite tips på roliga exempel.
En av de allra hetaste druvorna just nu heter Albariño och den har sitt hem i området kring nordöstra Portugal och spanska Galicien. De finaste exemplaren görs i det precis lika trendiga distriktet Rías Baixas och de bästa hör till Spaniens allra mest exklusiva vita viner. Den lär vara en släkting till Riesling men beskrivs i stilen ofta mer som en lättare, mindre yppig variant av sydfranska Viognier. När den får mogna ordentligt presenterar den aromatiska viner med karaktär av aprikoser och vita persikor men har en frisk syra och en liten ton av bitterhet. Bitterheten kommer av att druvorna har väldigt tjocka skal och många kärnor och är inte otrevlig, som man skulle kunna tro, utan är källan till den friska smak som vinerna har. Ett vin av Albariño finns ofta ute på marknaden redan samma år som skörden och bör oftast drickas före nästa års skörd.
De bättre vinerna av Albariño kostar några kronor men jag fick nyligen tips om att Orballo Albariño 2006 är bra, även om jag inte provat det själv, och kostar inte heller speciellt mycket. Generellt passar Albariño strålande till skaldjur med sin friska syra och stringenta karaktär.
Från Rías Baixas, men även Bierzo och Valdeorras, kommer också den röda trenddruvan Mencía. Robert Parker har på senare tid gett viner av Mencía topprecensioner och det brukar räcka för att hela vinvärlden ska få upp ögonen. Den ger oftast syrarika viner och anses generellt ha den struktur som krävs för att göra riktigt stora viner även om de flesta bör drickas unga. Den ger lätta, eleganta, blåaktiga viner med smak av hallon med inte sällan örtiga inslag och påminner lite om Cabernet Franc.
Jag provade nyligen Mencía Castro Brey 2006 som tidigare under våren lanserades som en tillfällig nyhet på Systembolaget, men fortfarande finns kvar lite här och var. Det var ett klart spännande vin, ljust rödlila med den typiska hallondoften och inslag av sötlakrits, röda körsbär och vanilj. Det är syrligt och lätt på tungan med snälla tanniner och smak av hallon, jordgubbar, körsbär och en tydlig eftersmak av röda vinbär. Jag ger vinet 6,0 poäng och det passar bäst till grönsaksrätter eller lättare kötträtter.
En druva som har nått ut till svenska folket ganska bra redan är Österrikes Grüner Veltliner. Veltliner uttalas med v -jud och inte tyskt f-ljud, som man skulle kunna tro, eftersom att den troligtvis från första början kommer från den norditalienska staden Valtellina. Den är känd för karaktärsdragen grapefrukt och vitpeppar och ger oftast bra återspegling av terroir. Det är den mest odlade druvan i Österrike och även om många viner är enkla visar de av högre kvalitet oftast en otrolig lagringspotential på 15-20 år.
Weingut Leth är en producent vars viner importeras av Domaine och på Systembolaget finns två varianter av deras Grüner Veltliner. Den enklare varianten, Leth Grüner Veltliner 2007, är frisk, torr, fräsch och ordentligt ungdomlig. Den har en karaktär som präglas av päron och grapefrukt och är ganska bra men bjuder inte på någon stor smakupplevelse, 5,5 poäng. Riktigt bra är däremot storebror, Leth Grüner Veltliner Brunnthal 2006, som finns i beställningssortimentet. Den är avsevärt mer koncentrerad, har en gnutta restsötma och är nästan lite oljigt. Det har den typiska peppriga grapetonen och bjuder också djupare inslag av nötter och mogen exotisk frukt. Jag gillade vinet och gav det 8 poäng.
Jag ser fram emot att skriva om fler spännande lokala druvsorter om några veckor igen och jag är överförtjust över trenden med lokala specialiteter. Jag spenderar helgen i Barcelona och kommer förhoppningsvis att få möjlighet att dricka lite god Cava och kanske några spännande Priorat-viner. Jag hörde häromdagen en reggeatolkning av Rod Stewarts gamla låt Some guys have all the luck, den sjungs av Maxi Priest och kommer att spelas av mig i helgen. Försök få tag på den och hoppas på fortsatt härligt vårväder!
Ha en trevlig helg!
//
Lucas
Nämnda drycker:
Orballo Albariño 2006 [nr 2696] 89 kr
Mencía Castro Brey 2006 [nr 98861] 77 kr
Leth Grüner Veltliner 2007 [nr 4200] 69kr
Leth Grüner Veltliner 2007 Brunnthal [nr 83778] 119 kr
Ur ett vinkulturellt perspektiv har den frankofila populismen inneburit en smärre katastrof. Inhemska druvsorter har rivits upp och på visa håll helt utrotats. Nu har i alla fall vinkonsumenterna slagit runt och börjat efterfråga lokala druvsorter från mindre regioner. Några har slagit sig fast på marknaden redan och några har precis kommit upp till ytan men ser ut att bita sig fast lika starkt.
I Portugal har nog de inhemska sorterna klarat sig allra bäst och det brukar pratas om att det finns hela 500 lokala sorter. Kanske är det också just för att man envist hållit fast vida sina traditionella typer som de portugisiska röda vinerna inte har sålt speciellt bra de senaste årtiondena trots en väldigt hög standard. Jag gillade skarpt den marknadsföring som Viniportugal tidigare använde sig av då de i annonserna skrev : Viner från Portugal. Europas bäst bevarade hemlighet. I slutet av förra året förbjöds reklamen av KO men det här är inte rätt forum för att skriva vad jag tycker om det. Hur som helst är det en markering om att Portugals inhemska druvsorter inte har varit på modet de senaste åren, en trend som tycks vända. Spanien, Italien och Österrike är några av de länder som faktiskt också har egna druvsorter som nu återplanteras och jag tänkte ge lite tips på roliga exempel.
En av de allra hetaste druvorna just nu heter Albariño och den har sitt hem i området kring nordöstra Portugal och spanska Galicien. De finaste exemplaren görs i det precis lika trendiga distriktet Rías Baixas och de bästa hör till Spaniens allra mest exklusiva vita viner. Den lär vara en släkting till Riesling men beskrivs i stilen ofta mer som en lättare, mindre yppig variant av sydfranska Viognier. När den får mogna ordentligt presenterar den aromatiska viner med karaktär av aprikoser och vita persikor men har en frisk syra och en liten ton av bitterhet. Bitterheten kommer av att druvorna har väldigt tjocka skal och många kärnor och är inte otrevlig, som man skulle kunna tro, utan är källan till den friska smak som vinerna har. Ett vin av Albariño finns ofta ute på marknaden redan samma år som skörden och bör oftast drickas före nästa års skörd.
De bättre vinerna av Albariño kostar några kronor men jag fick nyligen tips om att Orballo Albariño 2006 är bra, även om jag inte provat det själv, och kostar inte heller speciellt mycket. Generellt passar Albariño strålande till skaldjur med sin friska syra och stringenta karaktär.
Från Rías Baixas, men även Bierzo och Valdeorras, kommer också den röda trenddruvan Mencía. Robert Parker har på senare tid gett viner av Mencía topprecensioner och det brukar räcka för att hela vinvärlden ska få upp ögonen. Den ger oftast syrarika viner och anses generellt ha den struktur som krävs för att göra riktigt stora viner även om de flesta bör drickas unga. Den ger lätta, eleganta, blåaktiga viner med smak av hallon med inte sällan örtiga inslag och påminner lite om Cabernet Franc.
Jag provade nyligen Mencía Castro Brey 2006 som tidigare under våren lanserades som en tillfällig nyhet på Systembolaget, men fortfarande finns kvar lite här och var. Det var ett klart spännande vin, ljust rödlila med den typiska hallondoften och inslag av sötlakrits, röda körsbär och vanilj. Det är syrligt och lätt på tungan med snälla tanniner och smak av hallon, jordgubbar, körsbär och en tydlig eftersmak av röda vinbär. Jag ger vinet 6,0 poäng och det passar bäst till grönsaksrätter eller lättare kötträtter.
En druva som har nått ut till svenska folket ganska bra redan är Österrikes Grüner Veltliner. Veltliner uttalas med v -jud och inte tyskt f-ljud, som man skulle kunna tro, eftersom att den troligtvis från första början kommer från den norditalienska staden Valtellina. Den är känd för karaktärsdragen grapefrukt och vitpeppar och ger oftast bra återspegling av terroir. Det är den mest odlade druvan i Österrike och även om många viner är enkla visar de av högre kvalitet oftast en otrolig lagringspotential på 15-20 år.
Weingut Leth är en producent vars viner importeras av Domaine och på Systembolaget finns två varianter av deras Grüner Veltliner. Den enklare varianten, Leth Grüner Veltliner 2007, är frisk, torr, fräsch och ordentligt ungdomlig. Den har en karaktär som präglas av päron och grapefrukt och är ganska bra men bjuder inte på någon stor smakupplevelse, 5,5 poäng. Riktigt bra är däremot storebror, Leth Grüner Veltliner Brunnthal 2006, som finns i beställningssortimentet. Den är avsevärt mer koncentrerad, har en gnutta restsötma och är nästan lite oljigt. Det har den typiska peppriga grapetonen och bjuder också djupare inslag av nötter och mogen exotisk frukt. Jag gillade vinet och gav det 8 poäng.
Jag ser fram emot att skriva om fler spännande lokala druvsorter om några veckor igen och jag är överförtjust över trenden med lokala specialiteter. Jag spenderar helgen i Barcelona och kommer förhoppningsvis att få möjlighet att dricka lite god Cava och kanske några spännande Priorat-viner. Jag hörde häromdagen en reggeatolkning av Rod Stewarts gamla låt Some guys have all the luck, den sjungs av Maxi Priest och kommer att spelas av mig i helgen. Försök få tag på den och hoppas på fortsatt härligt vårväder!
Ha en trevlig helg!
//
Lucas
Nämnda drycker:
Orballo Albariño 2006 [nr 2696] 89 kr
Mencía Castro Brey 2006 [nr 98861] 77 kr
Leth Grüner Veltliner 2007 [nr 4200] 69kr
Leth Grüner Veltliner 2007 Brunnthal [nr 83778] 119 kr
No comments:
Post a Comment