Barbera d'Asti och Vernaccia di San Gimignano

Lagom till förhoppningsvis ljumma augustikvällar släpps idag en del spännande nyheter i Systembolagets sortiment. Min personliga uppfattning är att mousserande viner från Brasilien eller rödviner från Kina inte avgör lejonparten av dem, i motsats till vad Systembolaget själva försöker förmedla. Dessa viner är kanske snarare skojiga inslag än av seriöst intresse.

Spännande viner, som jag här endast nämner utan vidare förklaring, är istället de röda vinerna Big Fish från Australien, Chateau Laquirou från Frankrike, Rio de los Pájaros från Uruguay och Ombra från Spanien. Bland de vita vill jag höja ett finger för Österrikarna Loimer och Riesling Federspiel 1000-Eimer-Berg samt Domaine Chêne från Frankrike. Från Frankrike och närmare bestämt regionen Jura kommer också spännande nyheter i det mousserande vinet Cremant de Jura och det söta starkvinet Macvin de Jura. Observera att detta inte på något sätt är säkra kort, jag vill bara framhäva en viss skillnad i vad som är roliga bidrag och viner som är mer seriöst intressanta.

Om jag då ska ta mig en titt på de Italienska bidragen efter som att jag fortfarande, så att säga, befinner mig på skådeplatsen. Det är dominerande Norditalienska viner från Piemonte som du kan hitta på nyhetshyllan, närmare bestämt 12 stycken. De sex stycken Barolo-vinerna lämnar jag utan vidare kommentarer med ett konstaterande om att de alla är mycket intressanta. Läs gärna mitt tidigare inlägg om Barolo-viner. Druvsorten Barbera står däremot för inte mindre än fyra augustinyheter och förtjänar att omnämnas lite kort.

Barbera är en av Italiens mest odlade druvsorter strax efter Sangiovese och Montepulciano di Abruzzo. Huvudsakligen påträffas den i de norra delarna av Italien där den under lång tid antingen vinifierats till enklare druvrena viner eller kompletterat och färgsatt viner av Nebbiolo i till exempel Barolo och Barbaresco. Just den starka färgen är ett av kännetecknen för druvan och det var inte förrän ganska ”nyligen” som producenter börjat göra mer seriösa druvrena viner av Barbera. Asti och Alba är två av de dominerande ställena där man påträffar seriösa viner av Barbera.

Zonin, som står för en lansering, är en jättestor Italiensk producent, Italiens största familjeägda, som generellt sett producerar ganska bra viner till hyggliga priser. Visst går det att hitta några riktiga trumfkort i portföljen men styrkan sitter nog i en ganska jämn nivå. De har bara funnits representerade på den svenska marknaden i ett knappt år men deras Rocca di Montemassi Sangiovese har sålt riktigt bra på Systemet och jag tolkar lanseringen av deras Barbera d’Asti, Castello del Poggio 2006, som att de avser att stanna kvar här.

Eftersom att det här blir min sista rapportering från Italien måste jag också passa på att skriva lite om Toskanas flaggskepp vad det gäller vitt vin, Vernaccia di San Gimignano. San Gimignano är en otroligt charmig liten stad belägen mitt emellan Florens och Siena. Staden sägs ha fått sitt namn av en biskop i Modena, San Gimignano som lär ha räddat staden från hunnen Attila och hans trupper. Staden är vacker och annorlunda där den ligger uppslängd på en kulle profilerad av 14 höga torn. Tornen, som en gång i tiden uppgick till 72 stycken, markerade de mest inflytelserika familjernas makt och status och staden gick tidigare under namnet San Gimignano de Le Belle Torre (San Gimignano med de vackra tornen).

Vernaccia di San Gimignano var det allra första vinet i Italien som erhöll DOC-status och bara det visar dess betydelse. Att det vidare finns omnämnt redan i Dante Alighieris verk från 1300-talet visar också på dess starka historia. Att druvan Vernaccia är besvärlig att odla gjorde dock att den på många håll fick lämna plats för de mer lättodlade druvorna Malvasia och Trebbiano under början av 1900-talet. I samband med DOC-klassificeringen och lite vändande vintrender återplanterades den dock i många vingårdar.

Ett ständigt återkommande problem vad det gäller Italienska druvsorter är deras namn. Inte sällan går olika druvsorter nämligen under liknande eller helt lika namn och samma druvsorter under olika namn. Likadant är det med Vernaccia. Druvsorten heter Vernaccia men står det något annat än Vernaccia di San Gimignano på flaskan kan du nästan anta att det är en annan druva. Namnet Vernaccia härstammar från ett latinskt ord för ursprung och det är troligtvis därför som det är tillämpbart på många olika platser.

Druvan, och vinernas, särdrag är friskhet och citrusfrukt som kan ha en liten bitter finish. I Teruzzi & Puthod 2006 Vernaccia di San Gimignano är detta tydligt. Vinet har en ljus färg präglat av ett gulgrönt skimmer. Doften är fräsch och syrlig och ger ifrån sig lime, persika äpple och en hint av mynta. Smaken är aningen örtig med toner av persika och citron men har också inslag av vinigummi och en syra som som strukturerar i ett annars medelfylligt vin med viss bitterhet. 7,0 poäng. Vinet är strålande till lite tyngre fiskrätter som till exempel en pasta med lax eller varför inte en skaldjursrisotto.

I Sverige finns just nu bara ett Vernaccia di San Gimignano, om du inte bor i M län för då finns det ett till. Palagetto Santa Chiara Vernaccia San Gimignano 2006 finns dock tillgängligt i hela Sverige och har efter fatjäsning fått en fyllig stil som är en mer modern typ av Vernaccia di San Gimignao. Importör är Spendrups Vin som också menar att det passar bra till kitt- eller hårdostar.

Nu är det dags för mig att säga tack och helg från Italien och nästa vecka återkommer jag med något nytt. Slå på stereon riktigt högt och sätt ABBA-låten The Visitors (Crackin' up) och sippa på lite moussernade vin eller ett glas Barbera d'Asti!

Varma hälsningar från Italien
//
Lucas

Nämnda drycker:
Följ länken för att komma till Systemblagets infosida

Castello del Poggio 2006 [nr. 96316] - 89 kr

Teruzzi & Puthod 2006 Vernaccia di San Gimignano - Ej tillgängligt på systembolaget men ca: 100 kr

Palagetto Santa Chiara Vernaccia San Gimignano 2006 [nr. 89660] - Beställningssortimentet 115 kr

Terreno - Svensk vingård i Chianti i Italienska Toskana

Ciao Svezia!

Chianti klingar nog bekant i de flestas öron och efter att ha talat med diverse svenskar vill jag bara klargöra att det heter [Kianti] och inte [Schianti] som man hör alltför ofta - en gång är alltför ofta. Chianti är en stor region i Toskana och precis som på många andra ställen i Italien finns det ett ursprungsdistrikt, eller kärna, där vinerna får använda sig av attributet Classico, samt ett större område där de får nöja sig med bara Chianti. Området är otroligt vackert och även om det finns många små söta byar och oändliga toskanska landskap att se i Chianti är det vinet som satt det på kartan.

För att kallas Chianti måste vinet vara tillverkat på minst 80% Sangiovese men ofta blandas det med mindre delar av till exempel Canaiolo, Colorino, Malvasia Bianca, Merlot eller Cabernet Sauvignon. Canaiolo och Colorino är lokala druvor som mer eller mindre enkom används för att blanda i Sangiovesebaserade viner. Vanligtvis lagras Chianti på 4-7 månader på ekfat men om det legat minst 24 månader på fat och ytterligare tre på flaska får det kallas Riserva, om det samtidigt har en alkoholhalt på minst 12,5%. Generellt har en Chianti Riserva en komplexare struktur som inte på samma dag går att jämföra med en vanlig Chianti. Generellt är också riservorna ordentligt lagringsdugliga.

Sangiovese har jag ägnat mycket uppmärksamhet åt de senaste veckorna och jag nöjer mig med att nämna dess generella karaktärsdrag. Den ger oftast viner med kraftiga tanniner, ordentlig syra och markerade lite bittra körsbärsaromer som ibland har ordentligt örtiga inslag.

I den pittoreska Toskanska byn Greve in Chianti ligger den sedan 20 år svenskägda vingården Terreno. Igår besökte jag vingården för att se mig omkring och prova produkterna av deras tillverkning. Gården ligger mycket vackert belägen på ett berg omkring tre kilometer från Greve och jag kan rekommendera den som har vägarna förbi att göra ett stopp. Johan från Sverige som jobbat på gården i nästan ett år mötte mig och visade mig runt på den typiska vingården, där det för större grupper också serveras måltider. Birgitta och Björn Ruhne förverkligade det som för många är en dröm - att driva vingård. Med följande ord från den tidigare ägaren omfamnade de vinodlarlivet med öppna armar:

”Jag har räknat på hur mycket vin ni behöver. Vad jag kan se så är ni sex personer i familjen, det betyder att ni behöver 5000 liter vin för eget bruk under ert första år.”

Med många fester och glada besökare från Sverige lär de 5000 litrerna ha gått åt men om det gått åt lika mycket vin varje år sedan dess lämnar jag åt dig att fråga.

Terreno säljer ungefär 75% av sitt vin till Systembolaget och de flesta av deras viner finns representerade, det vita vinet Bianco di Fresse I.G.T 2007 gör det inte men får några rader. Det är gjort på Trebbiano och Malvasia och är inget stort vin men smakade riktigt gott och svalkande efter min lilla bergsbestigning. En diskret doft av päron och fortfarande hård nektarin föregick en syrlig smak av lime och en liten bitterhet som påminner om päronskal.

Terreno Chianti Classico DOCG 2006 är ett klarrött typiskt ungt chiantivin med ungdomlig körsbärsfruktig, lite örtig doft med fatmärkning. Smaken är medelfyllig och lite sträv med dominerande körsbärstoner, enkel och ren stil. 5,0 poäng.

Terreno Chianti Classico Riserva DOCG 2003 har en mörk röd färg med antydan till blå ton. Doften skriker Chianti med stor körsbärsintensiv doft med inslag av fat och faktiskt en lite sötare ton som påminner om russin. I munnen är det strävt i typisk stil med god körsbärsfrukt, en balanserad fatmärkning och en bittersur avslutning som närmast påminner om lingon. 6,0 poäng.

Terreno Chianti Classico Riserva Lignanello DOCG 1999 är min favorit och producentens topp-Chianti som bara görs vid bra årgångar. Det har en mörkt röd färg med antydan till mogen kant. Vinet är moget till doften med inslag av läder och mull och Italienskt slakteri. Där finns också toner som drar åt fikon, russin och tobak. Smaken är stor och fyllig med ordentliga tanniner och balanserad syra, mogen fruktsmak av moreller och björnbär. 8,0 poäng.

Momento Massimo IGT 2003 - Det perfekta ögonblicket - är Terrenos Super Tuscan är gjort på ungefär 40% Merlot, 40% Cabernet Sauvignon och 20% Sangiovese. Det har vilat 24 månader på nya franska 225-liters ekfat, som brukar benämnas barrique, och ytterligare 24 månader på flaska. Färgen är mörkt blåröd och doften av mörkfrukt som blåbär och svartvinbär är mest påtaglig även om det finns små toner av choklad. Vinet är strävt med mörk frukt, dominerat av svarta vinbär, viol och choklad. Vinet finns inte på Systembolaget men väl på Terrenos vinotek på Scheelegatan i Stockholm. Har du en flaska så skulle jag låta den ligga något år till och producenten menar att den borde toppa efter 7-11 år. 7,5 poäng ger jag vinet.

Även Terreno Grappa finns på systembolaget och är faktiskt att rekommendera som en bra ”nybörjar-grappa”. Grappa är ett destillat som görs av resterna vid vintillverkning, som i Italien kallas vinacce [vin-atje], och från dålig till bra grappa tenderar det att skilja hiskeliga mängder kvalitet. Dålig grappa är i mina ögon knappt märkbart bättre än aceton, och en bra grappa kan ge tillfälle för stor njutning. Den här grappan har lite fet russin och fikonsmak och lämpar sig perfekt till en nattsvart espresso och en bit mörk choklad.

Ta dig nu ikväll ett rejält glas med Chianti-vin köp hem lite torkad skinka och lite god hårdost, företrädelsevis en lagrad pecorino. Intag det sedan med frid vid grillen, till Sommaren är kort eller valfri annan svensk sommarsång och njut av att den svenska sommaren faktiskt är riktigt bra när den väl infinner sig. Balsam Boys sammanfattar det nog bäst i sin sommarplåga Här kommer sommaren:

”Så vi säger ingenting om hur kort den är
och om av vilken märklig opålitlig sort den är
Men nu är det bara så att man bör ta det man kan få
och vill man smaka av det goda får man lov att passa på”

Varma hälsningar och trevlig helg från en som inte behöver oroa sig för en kort sommar i Florens!

//

Lucas

Nämnda drycker:
Följ länken för att komma till Systemblagets infosida:

Bianco di Fresse I.G.T 2007 - Ej tillgängligt på Systembolaget men cirka 65 kr

Terreno Chianti Classico DOCG 2006 - 90 kr [nr. 2373]

Terreno Chianti Classico Riserva DOCG 2003 - 134 kr [nr. 87436] Beställningssortimentet

Terreno Chianti Classico Riserva Lignanello DOCG 1999 - 193 kr [nr. 84788] Beställningsstortimentet

Momento Massimo IGT 2003 - Ej tillgängligt på Systembolaget men cirka 250 kr

Terreno Grappa - 224 kr [nr. 80302] Beställningssortimentet - 500 ml

Blandad italiensk konfekt

Hej,

Det är inte lätt att bestämma sig för vad man ska skriva om under temat italienskt vin. Det finns så många olika saker som är både spännande och goda att förrådet nästan blir outtömligt. Jag tror att det är en av huvudorsakerna till att jag älskar Italien som vinland. Här finns allt från utmärkta torra mousserande från Franciacorta och Valdobbiadene, söta mousserande i Asti och Bracchetto, lätta vita från Soave och lite tyngre i Pinot Grigio från till exempel Friuli, stora röda från Barolo och Brunello, söta röda från Valpolicella och söta starkviner genom till exempel sicilenska Marsala. Visst finns variationen även i andra stora vinländer men jag tycker alltid att den blir extra påtaglig när man pratar om Italienska viner.

När jag inte kom fram till något specifikt så bestämde jag mig för att skriva om lite blandat som jag kommit över härnere. För det första har jag har hittat en absolut favoritbar i Florens. Moyo på Via de’ Benci är klart värd ett besök om du har vägarna förbi. Där brukar jag bli serverad ett vitt vin från Piedemonte som är ganska intressant.

I Piemontes sydostliga delar, ganska precis norr om Genua, ligger den lilla staden och appellationen med samma namn Gavi. Vinregionen har sedan 1998 DOCG-status och har funnits som DOC-region sedan 1974, egentligen utgörs den av 11 byar men Gavi är det stora navet. Där trivs och frodas den inhemska Italienska druvsorten Cortese som mer eller mindre bara återfinns i norra Italien. Vinerna blir nästan genomskinliga med mer eller mindre grönt skimmer, och doften elegant och fräsch. Smaken blir lätt, torr och harmonisk.

Från producenten Claudio Manera kommer Gavi La Battistina 2007. Det är blekt och skirt med en liten blekgul färg. Doften är diskret och välstämd med toner av vit persika, gurka och sparris. Smaken är elegant med aromatiska toner av vit persika, päron och en påtaglig bitterhet. Vinet måste drickas väl kylt för att uppskattas, annars tenderar det att kännas väl blaskigt. Jag ger det 5,5 poäng men det ska kommas ihåg att det här vinet inte kostar mer än kring 6 €, vinerna från mer ambitiösa producenter brukar klassas bland Italiens bästa vita viner.

På systembolaget finns förvånansvärt många viner från den inte så stora regionen. Fyra stycken hittar du i beställningssortimentet. Tyvärr i nuläget inget i ordinarie sortiment, men det kommer nog snart, om modet med perifera druvsorter håller i sig. Det dyraste av de fyra kommer från producenten La Scolca och kan inte förväntas vara annat än av mycket bra kvalitet. La Scalca har producerat italienska vitviner i världsklass under en lång tid och dennes La Scolca Gavi dei Gavi är något av ett flaggskepp. Det lär vara det enda italienska vita vin som finns på Orentexpressens vinlista och det serveras ofta på filmpremiärer och vid andra mycket exklusiva tillställningar.

De andra tre kostar en liten bit över hundralappen och det ena är La Scolcas andravin från regionen. Även detta bör med vinmakerens skicklighet hålla tillfredställande klass. La Raja Gavi Pisé 2007 är spännande och kommer från den helt biodynamiske producenten La Raja. Vinet är ekocertifierat av bland annat den internationella standarden Demeter.

Från norra Italien och Piemonte tänkte jag mellanlanda här i Toskana för att sedan förflytta mig ända ner till Sicilien. Bildligt talat vill säga – fysiskt har jag inga planer på att lämna Toskana som är helt underbart.

Förra veckan kunde du läsa om Vino Nobile di Montepulciano gjort på druvan Sangiovese. Sangiovese utgör dom sagt basen i de flesta röda viner från Toskana och bland annat i Morrelino di Scansano. Scansano är en liten by i södra Toskana några mil sydost om Grossetto och Morrelino är det ortslokala namnet för Sangiovese. Minst 85 procent Sangiovese måste det vara för att få klassas som Morellino di Scansano, som från och med årgång 2007 också de har DOCG-status. Till skillnad från många Toskanska viner är de från Scansano bara fatlagrade för en kort tid, om ens det, och finns på marknaden redan sju eller åtta månader efter skörd. Avsaknaden av fatlagring gör dem fräscha men också ganska kortlivade och de bör drickas inom ett eller några år.

Morellino di Scansano 2007 från kooperativet Vignaioli del Morellino di Scansano är ett klart rödlila ungt och trevligt vin med tydlig fatdoft och inslag av läder och druvtypiska körsbärstoner. Efter lite luft visar det också upp lite fruktigare jordgubbstoner. Det är omedelbart fruktigt och fylligt i munnen men blir inte syltigt. Tydlig och druvtypisk sangiovesekaraktär med märkbar, men för druvan låg, stramhet. Vinet är gott men okomplicerat, 5,5 poäng.

På systembolaget finns ett flertal Morrelino di Scansano i olika prisklasser. Mitt råd är att du väljer en prisklass som passar dig och provar dig fram till vad du gillar. Jag har just nu vare sig bu eller bä att säga om producenterna.

Sist men inte minst tänkte jag som sagt nämna lite om ett Sicilanskt vin, som faktiskt inte ens kommer från Sicilien. Det låter lite märkligt men den lilla ön Pentelleria hör till Sicilien men ligger egentligen närmare Afrika än både Sicilien och det Italienska fastlandet. I värmen trivs den sockersöta druvan Muscat d’Alexandria eller Zibobbo som den lokalt kallas. Huvudsakligen odlas druvan idag världen över för att göra russin, men på sina håll används den också till att göra söta viner. Den trivs i värmen och härstammar från Egypten där redan de gamla Egyptierna tros ha kultiverat druvan för vinframställning.

I slutet av 1800-talet blev vinerna från Pantelleria kända på Sicilien och det tog inte lång tid innan de började uppskattas på fler håll runt om i Europa. När det Italienska apellationssystemet skapades var Passito di Pantelleria den tredje regionen att få DOC-status, något som tydligt markerar deras betydelse. I Sverige finns två alternativ tillgängliga men det är inte gratis. Det ena kommer från en uppskattad välrenommerad producent som heter Donnafattuga och vinet heter Ben Ryé Passito di Pantelleria 2006. 2006 lär ha varit en bra årgång som lämpar sig väl för lagring några år men kostar nästan 300 kr för en halvflaska.

Den andra möjligheten är att köpa en hel låda med 12 stycken halvlitersflaskor för totalt 1200 kr. De kommer från Carlo Pellegrino och är från 2002. Jag har inte lyckats hitta årgång 2002 här men väl 2007. Det är ljust kopparfärgat med en aningen spritig doft som omedelbart är lite unken. Ganska snart vänjer man sig vid den och den känns riktigt trevlig, tydlig doft av ej oxiderade torkade aprikoser, äpple och nypon. Märkbart blommigt i aningen annorlunda stil. Smaken är mycket söt med framträdande alkoholtoner. Där finns inslag av höstäpplen, nypon, rönnbär och torkade aprikoser. En viss bitter nötighet gör smaken intressant. 6,5 poäng får vinet som är skojigt och annorlunda att dricka.

Nu börjar det bli sent och för mig hägrar en aperitivo på Moyo. Mitt tips, om att blanda dig en Spritz, står kvar från förra veckan men sätt underbara Rolling Stones låten Dead Flowers i skivspelaren och njut av att det är semester, eller i alla fall helg!

Trevlig Helg!

//

Lucas

Nämnda drycker:
Följ länken för att komma till Systemblagets infosida:

Gavi La Battistina 2007 - Ej tilgängligt i Sverige men ca: 80 kr

La Scolca Gavi dei Gavi 2006 - 268 kr [nr. 82792] Beställningssortimentet

La Scolca Gavi 2007 - 115 kr [nr. 82728] Beställningssortimentet

Morellino di Scansano 2007 Vignaioli del Morellino di Scansano - Ej tillgängligt i Sverige men ca 80 kr

Pantelleria passito liquoroso 2002 - 1200 kr [nr. 81793] Beställningssortimentet - 12 flaskor a 500 ml

Ben Ryé Passito di Pantelleria 2006 - 269kr [nr. 86883]Beställningssortimentet - 375 ml

Greco di Tufo med mångtusenåriga traditioner

Ciao Svecia!

Qui en firenze e troppo caldo; För varmt! Det är svaret man får när man frågar någon man träffar hur det står till. Bene pero troppo caldo! Med den vinkultur som finns I Italien är det lite av ett mysterium för mig att de envisas med att servera rödvinet rumstempererat. I Australien upplevde jag ofta samma problematik men jag tänkte att det var mot bättre vetande. Här går det inte att skylla på det och när det är nästan kring 35 grader måste vinet kylas en aning...

Nåja, vitt vin serveras tack och lov kallt och det är faktiskt också främst det som man i den här värmen lockas att dricka. En för mig ny bekantskap som jag tänkte dedikera huvuddelen av det här inlägget åt har varit druvan och appellationen med samma namn, Greco di Tufo. Vinet har sedan några år DOCG-status och har vunnit respekt både i och utanför hemlandet.

Tufo ligger i sydvästra Italien i regionen Kampanien. I mineralrika vulkanjordar utefter branta sluttningar frodas druvan som huvudsakligen finns just där, även om den kan hittas på enstaka platser i Norditalien eller Portugal. Precis som namnet antyder så antas den härstamma från Grekland och det finns fynd som pekar på att den har kultiverats i över tvåtusen år. Bland annat en fresk från Pompeii med en text som fritt översatt lyder ungefär: Du är kall som is och inte ens vin av Greco kan värma dig. Av druvan görs framför allt stilla vitt vin men det finns även spumante-varitanter som jag tyvärr än så länge inte träffat på.

DOCG är den högsta appellationsstatusen som finns i Italien och står för Denominazione Origene Controllata Garantita. Det finns 36 antal regioner med DOCG status och för att få det krävs ett regionstypiskt vin med hög kontroll angående druvor, växtplats, lagringstid och vinifikation. En Italiensk vinproducent sade till mig att ett vin med DOCG status är sällan dåligt. Min uppfattning är att det absolut inte måste vara bra men kontrollen är så pass hög att lägstanivån stiger avsevärt. Nyligen har det ventilerats i tidskrifter huruvida flera producenter i en av de mest berömda italienska DOCG-apellationerna, Brunello di Montalcino, fuskat i tillverkningen. 2003 har varit det diskuterade året i fråga och några producenter har valt att omedelbart nedklassa sina Brunello di Montalcino till den lägre statusen Toscana IGT (Identiticazione Geografica Tipica). Till vinerna från Montalcino kommer jag nog dock att återkomma om några veckor så håll till godo.

Ett Greco di Tufo som jag träffat på här nere är 2006 Aminea Greco di Tufo DOCG. Vinet är blekgult och drar åt halmhållet. Det är doftrikt och fruktigt med tydliga inslag av ananas och passionsfrukt. Det är fylligt med en märkbar syra som slår till sent. Första intrycket i munnen är att det är nästan syrafattigt med mycket subtila harmoniska smaker som drar åt exotiska frukter. Nätta inslag av gråpäron tillsammans med toner som för tankarna till Chenin Blanc. Helhetsintrycket är ett harmoniskt vin med lite för lite smak men mycket trevlig doft, 6,0 poäng.

På Systembolaget finns två Greco di Tufo-viner, ett i ordinarie sortimentet och ett i beställningssortimentet. Båda kostar ungefär 150 kronor och båda vinerna brukar konsekvent få höga betyg av berömda vinrecensenter. Mastroberardino Nova Serra Greco di Tufo 2006 fick i år också en av de finaste utmärkelserna viner i Italien kan få, Tre bicchieri, tre glas, av Gambero Rosso. Några flaskor finns kvar på några systembolag - skynda dig!

Italienarna dricker vinet till eleganta fiskrätter eller skaldjur, gärna musslor eller den Kampanska bläckfiskrisotton.

Ha en jättetrevlig helg i sommarvärmen som verkar ha kommit tillbaka till Sverige och lyssna på lite härliga funkiga basgångar av Stevie Wonder i låten I wish, svårslaget!

Svettiga hälsningar från Florens

//

Lucas

Nämnda drycker:
Följ länken för att komma till Systemblagets infosida:

Aminea Greco di Tufo DOCG - Ej tillgängligt på Systembolaget men ca 9 €
Mastroberardino Nova Serra Greco di Tufo 2006 [nr 98382] 149 kr
Greco di Tufo dei Feudi di San Gregorio 2006 [nr 89659] 142 kr beställningssortimentet

Grillning och svensk besvikelse

Hej igen!

Hoppas att valborg har varit trevligt och att du haft tid att njuta lite av våren som tycks ha kommit på riktigt. Förra veckan var det en sådan där riktigt härlig vårdag när jag trillade in på Scandic Anglais en eftermiddag. Mackmyra hade smyglansering av sin nya, och första riktiga, whiskey. Jag har vi olika tillfällen smakat på några av de preludium som tidigare släppts och tycker att smakupplevelserna varierat. Några har varit bra, andra mindre. Tyvärr hör den här, Mackmyra Whiskey Svensk Single Malt - Den första utgåvan, till de som inte bjudit på någon vidare förtjusning, 5,5 poäng. Den är enkel och okomplicerad och nästan lite mesig. Med diskreta toner av persika, päron och vanilj glider den ner lätt som apéritif, men det är där någonstans det stannar. För det priset som den faktiskt kostar finns det flera avsevärt bättre whiskey, så om du inte är ett stort Mackmyra-fan rekommenderar jag någonting annat.

Mackmyra är i alla fall ett kapitel svensk dryckeshistoria och startades för ett antal år sedan, efter att ett gammalt grabbgäng från studietiden på KTH spenderat en vecka i fjällen. Det visade sig som av en slump att alla hade tagit med sig en flaska single malt whiskey och under en sen kväll frågade någon varför det inte fanns som kom från Sverige. Killarna gjorde slag i saken och vi har sett hur det har gått. Succén i folkhemmet har varit slående och köerna till Systembolaget i samband med lanseringar har varit hundratals meter långa. Hos kritiker har de fått både ris och ros även om omdömena mestadels har varit positiva. Bland annat utsåg whiskeygurun Jim Murray, Preludium 3 till European Mainland Whiskey of the Year 2007.

Mackmyra är gjort på enbart svenska produkter, kornet kommer från svenska gårdar och i de rökiga varianterna har det fått torka i röken från vitmossa och enris istället för den skotska torven. Allt för att ge den en svensk prägel. Grundarna bestämde sig tidigt för att inte försöka göra en skotsk whiskey och bli kanske 75:e bäst eller 50:e eller ens 20:e, istället skulle de göra den bästa svenska! På ett mycket okonventionellt sätt har sedan whiskeyn fått ligga på små ekfat, ibland så små som trettio liter, i Skottland förekommer inget mindre än hundra liter. Mera massa mot volym ger tydligare prägel och ett snabbare resultat. Något annat ovanligt är att Mackmyra delvis använder sig av ny ek. Något som annars nästan helt är förbehållet amerikansk bourbon som enligt lag måste ha legat på nya ekfat. Ekträt som används är inte heller vilket som helst, det är kungliga ekar från Visingsö som används. Egentligen är ekarna där reserverade för kungens skeppsbyggen, men idag då skeppsbyggen inte ofta använder sig av trä är det väl inte mer än rätt att det används till nyttigare ändamål.

Jag tog mig en sväng förbi Belgobaren häromdagen. Jag kan inte säga att det är det allra trevligaste stället i stan, men det är egentligen inget fel och vad det gäller belsgisk öl så kan de sina grejer. Belgiska ölglas har jag aldrig riktigt förstått mig på, de verkar finna hundratals med små variationer optimerade för varje öl. Fraförallt den typen som ser ut som förstorade champagneskålar förblir en gåta för mig. Dofterna tycks försvinna ut i tomma intet. I vilket fall som helst så var det i precis ett sådant glas som jag fick min De Koninck amber ale. Färgen var rödbrun och doften var ordentligt maltig med liten citruston. Smaken var härligt fruktig och syrlig med mycket bröd och lite bränd eftersmak, små toner av smörkola och choklad som nästan gör den lite söt, beskan är låg till medelstor och helhetsyntrycket är väldigt bra, 8,0 poäng.

Vino Nobile di Montepulciano är namnet på en av de mer välberyktade apellationerna i italienska Toscana. Även om området redan har d.o.c.g status, den finaste apellationsstatusen, tycker många proucenter att det även i folkmun borde klinga lika bra som mer berömda Brunello di Montalcino. Montepulciano är en liten by i Toscana och skall inte förväxlas med vindruvan med samma namn, den odlas huvudsakligen i regionen Abruzzo och är något helt annat. Idag den andra maj lanseras en hel rad med lite finare italienska rödviner, både i beställningssortimentet och i ordinarie sortiment, och jag kan passa på att rekommendera just ett Vino Nobile di Montepulciano som kommer från producenten Carpineto. Vinet är lysande mörkrött och har en elegant doft av mörka körsbär, ek och är aningen blommigt. I smaken är det sametslent och välstrukturerat med typiska sangiovesedrag av körsbär och ek, 8 poäng. Vinet kräver kraftigare mat som en toscansk köttgryta eller varför inte vilt, men bör också fungera med lagrade ostar. Vill du lagra det här vinet så är det inte några som helst problem att låta det ligga de närmaste 10 åren.

Carpineto kommer från Greve en Chianti och var en av de producenter som såg till att vinerna från Chianti fick det uppsving som vi i hänseende på kvalitet har beskådat. Under sent 60-tal gjordes där inget annat än enkla bordsviner men Carpineto var övertygade om att det fanns potential att göra riktigt stora viner. Producenten håller generellt hög klass och har idag fyra vingårdar på olika håll i Toscana. I sin portfölj finns nästan alla olika typer av kvalitetsviner som görs i Toscana, även om de inte odlar alla druvorna själva, bl.a. köper de in druvorna till sin Brunello di Montalcino. Carpenito Vino Nobile de Montepulciano 2001 finns i Systembolagets beställningssortiment från och med idag.

För den som tycker om Toscanska viner av Sangiovese men tycker att ett Vino Nobile verkar lite dyrt så finns det alternativ. Hösten 2006 besökte jag den Italienska vinproducenten Zonin och hjälpte under några sensommarveckor till med vinskörden, la vendemma. Druvorna från en gård i Gavorrano, inte så långt från Grosetto i vindistiktet Maremma, var jag med och plockade och finns idag i Rocca di Montemassi Le Focaie Sangiovese 2006. Vinet är kraftigt i en ganska enkel men god stil, kryddigt och smakrikt med en dominerande smak av mörka körsbär och eftertoner av choklad och örter. Jag tycker egentligen inte om att skriva om priser eftersom jag tycker att viner bör bedömmas för hur de smakar. Sedan är det upp till köparen att avgöra om de är värda priset. Hur som helst tycker jag att det här vinet ger ganska bra kvalitet för pengarna. I vanliga fall skulle jag aldrig rekommendera ett vin på box, vin på plastpåse kan under nästan inga omständigheter vara av någon vidare kvalitet, men Rocca di Montemassi finns faktiskt även på box. Flaskan finns i beställningssortimentet - välj den!

I helgen tycker jag att du ska unna dig lite extra fint vin och ha grillningspremiär, om du inte redan haft det. SMHI talar om ganska soligt väder under i alla fall lördagen och med de temperaturer vi har haft nu finns det ingen anledning att vara inne mer än man måste. Ett gott glas vin i kvällsolen, känn doften av grillos och lyssna på den nya artisten Duffys skiva Rockferry, hela skivan håller härlig kvalitet och hiten Mercy är strålande.

Trevlig helg!
//
Lucas

Nämnda drycker:
Klicka på länken för att komma till Systembolagets infosida

Mackmyra Whiskey Svensk Single Malt - Den första utgåvan [lanseras den 2 juni] 543 kr

De Koninck Amber Ale [nr11531] 15,30 kr 330 ml

Carpineto Vino Nobile de Montalcino 2001 [nr 74240] 199 kr - Beställningssortimentet

Zonin Rocca di Montemassi Le Focaie Sangiovese 2006 [nr 82942] 89 kr - Beställningssortimentet