Det är en intressant diskussion som pågått under en lång tid i hela världen om närproducerad mat. Närproducerad mat som ur ett perspektiv ska vara rikare på näringsämnen och ur ett annat perspektiv skall generera mindre koldioxidutsläpp på grund av minskade transporter. Som boende i Skandinavien kan detta tyckas ställa till med vissa problem. För det första får vi hålla oss till rotfrukter ungefär sex månader av årets tolv men minst lika viktigt är det med drickat. Vi kan visserligen dricka öl från de småbryggerier som dyker upp runt om i landet med allt högre kvalitet men ibland vill vi kanske dricka vin också. Det är därför otroligt roligt att se vin-, öl- och spritproducenter som börjar bry sig om sin produktion.
Försäljningen av ekologiska viner på systemet ökar hela tiden och flera av de stora svenska akvavitmärken är sedan en tid ekologiska. Emellertid kan man fråga sig om inte transporterna av vin från andra sidan världen borde förstöra hela poängen med ekologiskt vin. Om en vin produceras i Australien och med ekologiska metoder, sedan transporteras det till Sverige och säljs som ekologiskt, borde inte de ändå ha förbrukat sin kvot av omvärldspåverkan då?
Men om det nu är så långt till Australien och Argentina. Då är det väl mycket bättre att vi börjar dricka mer franska viner igen. Precis såsom vi gjorde för 15 år sedan men då av den anledningen att vi trodde (kanske med all rätta) att de var bäst. Nja, det är inte riktigt så enkelt. Från Argentina och Australien transporteras vinet med båt till Sverige medan det från Frankrike fraktas i lastbil. Den franska lastbilen släpper ut ganska precis lika mycket utsläpp som den relativt utsläppssnåla båttransporten.
Det är därför glädjande att de franska Champagneproducenterna enats om att börja buteljera sina ädla droppar i en ny, lättare, flaska. Det är inte några enorma skillnader men den gamla standarden på 900 gram blir nu 835 gram och varje gram blir av betydelse i slutändan. Bara till Sverige blir det en inte oviktig skillnad. Det såldes 2,1 miljoner flaskor Champagne till Sverige under 2007 uppger interchampagne.co.uk. Det motsvarar 136,5 ton mindre transport till Sverige årligen. Tittar man på världsexporten så är det nästan 9400 ton som inte behöver fraktas ut ur Frankrike varje år. Frågan är om det är ett trick från champagneproducenterna för att få publicitet i en tid av allt sämre försäljning, mycket tack vare finanskrisen, eller om de faktiskt bryr sig om miljön.
Ett förslag för dig som vill unna dig lite trevligt att dricka och inte behöva oroa dig för vare sig bekämpningsmedel eller koldioxidutsläpp är att leta dig till Vassa Eggen Steakhouse på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Där kan du avnjuta en cocktail baserad på Gripsholms närproducerade och ekologiska vodka tillsammans svenska frukt, bär och kryddor från tillika miljömedvetna odlare.
Självklart måste inte alla sluta dricka vin och börja dricka Gripsholms vodka. Jag dricker själv vin från hela världen både gärna och ofta. Däremot uppmuntrar jag gärna initiativ såsom från de franska champagnetillverkarna (även om jag tvivlar på att deras bakomliggande är till hundra procent miljömedvetenhet). Jag vill också rikta lite kritik mot det fokus som riktas mot marknadsföring av ekologiska produkter där inte helhetsperspektivet vägs in i märkningen.
//
Lucas
Läsa mer och länkar:
Läs gärna mitt inlägg om Nils Oscars Ekologiska Tärnö Gin
Vill du läsa mer om champagneflaskorna läs pressmeddelandet i Daily Mail här.
Intresserar du dig för vintransporternas påverkan på miljön läs Ekovins transportguide här.
Är du sugen på Gripsholms Vodka kan du besöka destilleriets hemsida här eller se den i systembolagets produktkatalog här. Om deras samarbete med Vassa Eggen läser du pressmeddelandet här.
Showing posts with label Ekologiskt vin. Show all posts
Showing posts with label Ekologiskt vin. Show all posts
Sunday, May 2, 2010
Friday, July 18, 2008
Blandad italiensk konfekt
Hej,
Det är inte lätt att bestämma sig för vad man ska skriva om under temat italienskt vin. Det finns så många olika saker som är både spännande och goda att förrådet nästan blir outtömligt. Jag tror att det är en av huvudorsakerna till att jag älskar Italien som vinland. Här finns allt från utmärkta torra mousserande från Franciacorta och Valdobbiadene, söta mousserande i Asti och Bracchetto, lätta vita från Soave och lite tyngre i Pinot Grigio från till exempel Friuli, stora röda från Barolo och Brunello, söta röda från Valpolicella och söta starkviner genom till exempel sicilenska Marsala. Visst finns variationen även i andra stora vinländer men jag tycker alltid att den blir extra påtaglig när man pratar om Italienska viner.
När jag inte kom fram till något specifikt så bestämde jag mig för att skriva om lite blandat som jag kommit över härnere. För det första har jag har hittat en absolut favoritbar i Florens. Moyo på Via de’ Benci är klart värd ett besök om du har vägarna förbi. Där brukar jag bli serverad ett vitt vin från Piedemonte som är ganska intressant.
I Piemontes sydostliga delar, ganska precis norr om Genua, ligger den lilla staden och appellationen med samma namn Gavi. Vinregionen har sedan 1998 DOCG-status och har funnits som DOC-region sedan 1974, egentligen utgörs den av 11 byar men Gavi är det stora navet. Där trivs och frodas den inhemska Italienska druvsorten Cortese som mer eller mindre bara återfinns i norra Italien. Vinerna blir nästan genomskinliga med mer eller mindre grönt skimmer, och doften elegant och fräsch. Smaken blir lätt, torr och harmonisk.
Från producenten Claudio Manera kommer Gavi La Battistina 2007. Det är blekt och skirt med en liten blekgul färg. Doften är diskret och välstämd med toner av vit persika, gurka och sparris. Smaken är elegant med aromatiska toner av vit persika, päron och en påtaglig bitterhet. Vinet måste drickas väl kylt för att uppskattas, annars tenderar det att kännas väl blaskigt. Jag ger det 5,5 poäng men det ska kommas ihåg att det här vinet inte kostar mer än kring 6 €, vinerna från mer ambitiösa producenter brukar klassas bland Italiens bästa vita viner.
På systembolaget finns förvånansvärt många viner från den inte så stora regionen. Fyra stycken hittar du i beställningssortimentet. Tyvärr i nuläget inget i ordinarie sortiment, men det kommer nog snart, om modet med perifera druvsorter håller i sig. Det dyraste av de fyra kommer från producenten La Scolca och kan inte förväntas vara annat än av mycket bra kvalitet. La Scalca har producerat italienska vitviner i världsklass under en lång tid och dennes La Scolca Gavi dei Gavi är något av ett flaggskepp. Det lär vara det enda italienska vita vin som finns på Orentexpressens vinlista och det serveras ofta på filmpremiärer och vid andra mycket exklusiva tillställningar.
De andra tre kostar en liten bit över hundralappen och det ena är La Scolcas andravin från regionen. Även detta bör med vinmakerens skicklighet hålla tillfredställande klass. La Raja Gavi Pisé 2007 är spännande och kommer från den helt biodynamiske producenten La Raja. Vinet är ekocertifierat av bland annat den internationella standarden Demeter.
Från norra Italien och Piemonte tänkte jag mellanlanda här i Toskana för att sedan förflytta mig ända ner till Sicilien. Bildligt talat vill säga – fysiskt har jag inga planer på att lämna Toskana som är helt underbart.
Förra veckan kunde du läsa om Vino Nobile di Montepulciano gjort på druvan Sangiovese. Sangiovese utgör dom sagt basen i de flesta röda viner från Toskana och bland annat i Morrelino di Scansano. Scansano är en liten by i södra Toskana några mil sydost om Grossetto och Morrelino är det ortslokala namnet för Sangiovese. Minst 85 procent Sangiovese måste det vara för att få klassas som Morellino di Scansano, som från och med årgång 2007 också de har DOCG-status. Till skillnad från många Toskanska viner är de från Scansano bara fatlagrade för en kort tid, om ens det, och finns på marknaden redan sju eller åtta månader efter skörd. Avsaknaden av fatlagring gör dem fräscha men också ganska kortlivade och de bör drickas inom ett eller några år.
Morellino di Scansano 2007 från kooperativet Vignaioli del Morellino di Scansano är ett klart rödlila ungt och trevligt vin med tydlig fatdoft och inslag av läder och druvtypiska körsbärstoner. Efter lite luft visar det också upp lite fruktigare jordgubbstoner. Det är omedelbart fruktigt och fylligt i munnen men blir inte syltigt. Tydlig och druvtypisk sangiovesekaraktär med märkbar, men för druvan låg, stramhet. Vinet är gott men okomplicerat, 5,5 poäng.
På systembolaget finns ett flertal Morrelino di Scansano i olika prisklasser. Mitt råd är att du väljer en prisklass som passar dig och provar dig fram till vad du gillar. Jag har just nu vare sig bu eller bä att säga om producenterna.
Sist men inte minst tänkte jag som sagt nämna lite om ett Sicilanskt vin, som faktiskt inte ens kommer från Sicilien. Det låter lite märkligt men den lilla ön Pentelleria hör till Sicilien men ligger egentligen närmare Afrika än både Sicilien och det Italienska fastlandet. I värmen trivs den sockersöta druvan Muscat d’Alexandria eller Zibobbo som den lokalt kallas. Huvudsakligen odlas druvan idag världen över för att göra russin, men på sina håll används den också till att göra söta viner. Den trivs i värmen och härstammar från Egypten där redan de gamla Egyptierna tros ha kultiverat druvan för vinframställning.
I slutet av 1800-talet blev vinerna från Pantelleria kända på Sicilien och det tog inte lång tid innan de började uppskattas på fler håll runt om i Europa. När det Italienska apellationssystemet skapades var Passito di Pantelleria den tredje regionen att få DOC-status, något som tydligt markerar deras betydelse. I Sverige finns två alternativ tillgängliga men det är inte gratis. Det ena kommer från en uppskattad välrenommerad producent som heter Donnafattuga och vinet heter Ben Ryé Passito di Pantelleria 2006. 2006 lär ha varit en bra årgång som lämpar sig väl för lagring några år men kostar nästan 300 kr för en halvflaska.
Den andra möjligheten är att köpa en hel låda med 12 stycken halvlitersflaskor för totalt 1200 kr. De kommer från Carlo Pellegrino och är från 2002. Jag har inte lyckats hitta årgång 2002 här men väl 2007. Det är ljust kopparfärgat med en aningen spritig doft som omedelbart är lite unken. Ganska snart vänjer man sig vid den och den känns riktigt trevlig, tydlig doft av ej oxiderade torkade aprikoser, äpple och nypon. Märkbart blommigt i aningen annorlunda stil. Smaken är mycket söt med framträdande alkoholtoner. Där finns inslag av höstäpplen, nypon, rönnbär och torkade aprikoser. En viss bitter nötighet gör smaken intressant. 6,5 poäng får vinet som är skojigt och annorlunda att dricka.
Nu börjar det bli sent och för mig hägrar en aperitivo på Moyo. Mitt tips, om att blanda dig en Spritz, står kvar från förra veckan men sätt underbara Rolling Stones låten Dead Flowers i skivspelaren och njut av att det är semester, eller i alla fall helg!
Trevlig Helg!
//Lucas
Nämnda drycker:
Följ länken för att komma till Systemblagets infosida:
Gavi La Battistina 2007 - Ej tilgängligt i Sverige men ca: 80 kr
La Scolca Gavi dei Gavi 2006 - 268 kr [nr. 82792] Beställningssortimentet
La Scolca Gavi 2007 - 115 kr [nr. 82728] Beställningssortimentet
Morellino di Scansano 2007 Vignaioli del Morellino di Scansano - Ej tillgängligt i Sverige men ca 80 kr
Pantelleria passito liquoroso 2002 - 1200 kr [nr. 81793] Beställningssortimentet - 12 flaskor a 500 ml
Ben Ryé Passito di Pantelleria 2006 - 269kr [nr. 86883]Beställningssortimentet - 375 ml
Thursday, March 20, 2008
Ekologiskt öl i påsk
Så var det dags för påsk! Det var ju nyss jul! Utbudet på julöl var nog större än någonsin i julas och nu till påsk vill flera av bryggerierna inte vara sämre. Fenomenet med säsongsöl har snabbt blivit populärt i Sverige och utan någon vidare historisk anknytning har det blivit ett lika självklart tillbehör till påsk som som ägg, sill och snaps. Påskölen har däremot lång historia i Danmark där man har gjort speciell Paaske-Brygd sedan början på 1900-talet. Jag hade tänkt prova igenom ett gäng påsköl men jag har åkt på en kanonförkylning och vet inte om jag skulle kunna känna skillnaden på mellanmjölk och whiskey så det har inte blivit av.
Förra veckan skrev jag ett längre stycke om Slottskällans bryggeri och deras påsköl Blåkulla var den enda jag hann prova. Den har vackert mörkt kopparröd färg med aningen gulaktig skumkrona. Doften är mycket brödig med lätt fruktiga inslag, den påminner om grovt lingonbröd. Där finns också en aningen bränd ton som påminner om sot. Smaken är mycket maltig men helt torr, det brända och det sotiga kommer igen i smaken och drar åt Vikarby knäckebröd , en viss träighet gör sig också påmind. Smaken är intressant och annorlunda men tyvärr är det ingen fullträff och jag ger den 6,0 poäng. Den är dock ganska låg i alkohol, bara 4,8 % vilket i jämförelse med många andra påsköl är ganska lite, och kan vara ett bra alternativ till den som inte vill dricka så starkt.
Ekologiskt vin har fått ett rejält uppsving det senaste året och det är med glädje som jag ser den utvecklingen fortsätta. Precis som många kvalitetsproducenter tror jag att det bästa vinet görs av plantor som får växa på naturlig väg genom att endast hjälpa naturen med dess egna medel. Ett beprövat knep är t.ex. att odla blom- och gräsväxter, framförallt klöver, mellan vinrankorna. Det binder kväve som plantorna kan utnyttja för att växa. Den här typen av växelbruk hjälper jorden att hålla sig frisk och behålla sin karaktär, något som många menar att kemiska gödnings- och bekämpningsmedel precis motverkar genom att bryta ner jordmånens särdrag, dess terroir.
Ekologiskt öl har tyvärr inte alls sett samma succé. I systembolagets ordinarie sortiment finns endast sex öl som är uttalat ekologiska. Dock vill jag framhålla att flera av dessa är riktigt bra! Oxford Gold från det brittiska bryggeriet Brakspear är en bra blonde ale med tydligt knäckig doft med inslag av citrus och aprikos. Smaken är fyllig med knäckiga toner som kombineras med en fruktighet som drar åt äpple. Beskan är bra och balanserad och den sitter kvar länge i en smak som annars är aningen kort. Totalt blir det 7,0 poäng. Brakspear gör även en mycket bra folköl som finns att få tag på i en del mataffärer. I typisk engelsk stil är Brakspear Bitter naturligt brygd till endast 3,4 % alkohol. Tummen upp för fler kvalitetsmärken i dagligvaruhandeln.
För att fira den lite längre ledigheten över påsk kan det väl passa utmärkt med en flaska Champagne, vilket de flesta dricker alldeles för sällan. I filmen Sideways, om några vinfantaster i Kalifornien, säger de att man måste inte spara en fin flaska vin till ett speciellt tillfälle. När man dricker en fin flaska vin så blir det ett speciellt tillfälle i sig. Det ligger en hel del i det för den som ger sig tid att njuta blir rikligt belönad. Nicolas Feuillatte Blanc de Blancs 2000 är en härligt fräsch champagne med blommig doft med inslag av äpplen. Smaken är fylld med gröna äpplen och nektariner och är en perfekt aperitif. 8,5 poäng får den av mig och är ett bra köp för sina knappt 300 kr.
I Champagne tillåts de tre druvorna Pinot Noir, Chardonnay och Pinot Meunier. Pinot Noir och Chardonnay är spridda runt hela jordklotet och odlas med framgång på många ställen medan Pinot Meunier inte odlas med nämnbar framgång någonstans utanför i Champagne. De har alla sina särdrag som bidrar till uppbyggnaden av en typisk Champagne. Chardonnay bidrar med blommighet och livlig syra. Pinot Noir står för frukten och och fylligheten medan Pinot Meunier ger en mer rustik stil med nästan jordiga toner. Dessa druvor får blandas helt fritt efter egen smak för att skapa önskad stil och de flesta standardchampagner innehåller alla tre sorterna. Blanc de Blancs däremot som rakt översatt betyder "vitt från vita" är gjord på enbart Chardonnay eftersom att det är den enda vita av de tre druvorna. Någon kanske undrar hur man kan göra vitt vin av röda druvor men det är inte så märkligt som det kanske kan låta. Färgen sitter i skalen och om skalen inte får ligga och dra, eller macerera som det heter på vinspråk, med druvmusten får det heller ingen färg.
När du hällt upp ett glas Nicolas Feuillatte Blanc de Blancs tycker jag att du ska sätta dig i en skön fåtölj och sätta på I'm looking through you från den gamla Beatlesskivan Rubber Soul. Mycket bättre blir det inte. Själv ska jag ta lite kvalitetstid med lite managementlitteratur inför en tenta nästa vecka.
Ha en jätteglad påsk och kom ihåg att ägg och vin kan vara svårkombinerat, välj öl! Systemet har öppet imorgon Påskafton om du glömt att handla.
Med vänlig hälsning
Lucas Spinnars
Omnämnda drycker:
Slottskällans Blåkulla Påsköl, [1293] 22,50 kr (500 ml)
Brakspear Oxford Gold, [nr 1533] 13,80 kr (330 ml)
Nicolas Feuillatte Blanc de Blancs 2000, [nr 7592] 295 kr (750 ml)
Intresserar du dig för fler ekologiska produkter? Läs om Tärnö Ekologiska Gin! Läs om Gripsholms Ekologiska Vodka! Eller kanske om ett vitt italenskt biodynamiskt vin, La Raja Gavi Pisé.
Förra veckan skrev jag ett längre stycke om Slottskällans bryggeri och deras påsköl Blåkulla var den enda jag hann prova. Den har vackert mörkt kopparröd färg med aningen gulaktig skumkrona. Doften är mycket brödig med lätt fruktiga inslag, den påminner om grovt lingonbröd. Där finns också en aningen bränd ton som påminner om sot. Smaken är mycket maltig men helt torr, det brända och det sotiga kommer igen i smaken och drar åt Vikarby knäckebröd , en viss träighet gör sig också påmind. Smaken är intressant och annorlunda men tyvärr är det ingen fullträff och jag ger den 6,0 poäng. Den är dock ganska låg i alkohol, bara 4,8 % vilket i jämförelse med många andra påsköl är ganska lite, och kan vara ett bra alternativ till den som inte vill dricka så starkt.
Ekologiskt vin har fått ett rejält uppsving det senaste året och det är med glädje som jag ser den utvecklingen fortsätta. Precis som många kvalitetsproducenter tror jag att det bästa vinet görs av plantor som får växa på naturlig väg genom att endast hjälpa naturen med dess egna medel. Ett beprövat knep är t.ex. att odla blom- och gräsväxter, framförallt klöver, mellan vinrankorna. Det binder kväve som plantorna kan utnyttja för att växa. Den här typen av växelbruk hjälper jorden att hålla sig frisk och behålla sin karaktär, något som många menar att kemiska gödnings- och bekämpningsmedel precis motverkar genom att bryta ner jordmånens särdrag, dess terroir.
Ekologiskt öl har tyvärr inte alls sett samma succé. I systembolagets ordinarie sortiment finns endast sex öl som är uttalat ekologiska. Dock vill jag framhålla att flera av dessa är riktigt bra! Oxford Gold från det brittiska bryggeriet Brakspear är en bra blonde ale med tydligt knäckig doft med inslag av citrus och aprikos. Smaken är fyllig med knäckiga toner som kombineras med en fruktighet som drar åt äpple. Beskan är bra och balanserad och den sitter kvar länge i en smak som annars är aningen kort. Totalt blir det 7,0 poäng. Brakspear gör även en mycket bra folköl som finns att få tag på i en del mataffärer. I typisk engelsk stil är Brakspear Bitter naturligt brygd till endast 3,4 % alkohol. Tummen upp för fler kvalitetsmärken i dagligvaruhandeln.
För att fira den lite längre ledigheten över påsk kan det väl passa utmärkt med en flaska Champagne, vilket de flesta dricker alldeles för sällan. I filmen Sideways, om några vinfantaster i Kalifornien, säger de att man måste inte spara en fin flaska vin till ett speciellt tillfälle. När man dricker en fin flaska vin så blir det ett speciellt tillfälle i sig. Det ligger en hel del i det för den som ger sig tid att njuta blir rikligt belönad. Nicolas Feuillatte Blanc de Blancs 2000 är en härligt fräsch champagne med blommig doft med inslag av äpplen. Smaken är fylld med gröna äpplen och nektariner och är en perfekt aperitif. 8,5 poäng får den av mig och är ett bra köp för sina knappt 300 kr.
I Champagne tillåts de tre druvorna Pinot Noir, Chardonnay och Pinot Meunier. Pinot Noir och Chardonnay är spridda runt hela jordklotet och odlas med framgång på många ställen medan Pinot Meunier inte odlas med nämnbar framgång någonstans utanför i Champagne. De har alla sina särdrag som bidrar till uppbyggnaden av en typisk Champagne. Chardonnay bidrar med blommighet och livlig syra. Pinot Noir står för frukten och och fylligheten medan Pinot Meunier ger en mer rustik stil med nästan jordiga toner. Dessa druvor får blandas helt fritt efter egen smak för att skapa önskad stil och de flesta standardchampagner innehåller alla tre sorterna. Blanc de Blancs däremot som rakt översatt betyder "vitt från vita" är gjord på enbart Chardonnay eftersom att det är den enda vita av de tre druvorna. Någon kanske undrar hur man kan göra vitt vin av röda druvor men det är inte så märkligt som det kanske kan låta. Färgen sitter i skalen och om skalen inte får ligga och dra, eller macerera som det heter på vinspråk, med druvmusten får det heller ingen färg.
När du hällt upp ett glas Nicolas Feuillatte Blanc de Blancs tycker jag att du ska sätta dig i en skön fåtölj och sätta på I'm looking through you från den gamla Beatlesskivan Rubber Soul. Mycket bättre blir det inte. Själv ska jag ta lite kvalitetstid med lite managementlitteratur inför en tenta nästa vecka.
Ha en jätteglad påsk och kom ihåg att ägg och vin kan vara svårkombinerat, välj öl! Systemet har öppet imorgon Påskafton om du glömt att handla.
Med vänlig hälsning
Lucas Spinnars
Omnämnda drycker:
Slottskällans Blåkulla Påsköl, [1293] 22,50 kr (500 ml)
Brakspear Oxford Gold, [nr 1533] 13,80 kr (330 ml)
Nicolas Feuillatte Blanc de Blancs 2000, [nr 7592] 295 kr (750 ml)
Intresserar du dig för fler ekologiska produkter? Läs om Tärnö Ekologiska Gin! Läs om Gripsholms Ekologiska Vodka! Eller kanske om ett vitt italenskt biodynamiskt vin, La Raja Gavi Pisé.
Subscribe to:
Posts (Atom)