Saturday, July 31, 2010
Zlatý Baznak - Slovakian good everyday lager
Wednesday, July 7, 2010
Beer Tasting in Championship Mode

I'm back in Sweden and I am once again being spoiled with the selection of Systembolaget. Some people may argue about the taxes and the high prices of the lower end wines but I have to express my thankfulness towards the monopoly. Having a Norwegian friend here visiting who is not quite as used to the selection I took him to Systembolaget at Regeringsgatan in Stockholm and we got into a little beer shopping spree.
We bought 16 more or less randomly selected lager beers in order to do a semi-blind lager tasting in championship mode. Semi-blind in the sense that we knew what beers that were represented in the tasting but had no insight in what beer was served each time. Maybe inspired from the world championships in football we decided to have a championship mode of the tasting in order to have a clear winner. We tasted two beers at the time and the winner of each round moved on to the next round.
The matches went as follows, we were three tasters but I've marked my own succession:
Bitburger (winner)
Stella Artois
Breznak (winner)
Becks
Gösser (winner)
Jever
Carlsberg Hof
San Miguel (winner)
St Eriks Pilsner
Brewdog Lager 77 (winner)
Amstel
Staropramen (winner)
Mariestad Prima Lager (winner)
Spendrups Old Gold
Guldkällan Vit
Dugges No 1 Lager (winner)
Quarter finals:
Bitburger
Breznak (winner)
Gösser (winner)
San Miguel
Brewdog Lager 77 (winner)
Staropramen
Mariestad Prima Lager
Dugges Lager no 1 (winner)
Semi finals:
Breznak (winner)
Gösser
Brewdog Lager 77
Dugges Lager No 1 (winner)
The final was consequentiality between the Czech Breznak and the Swedish microbrew Lager No 1 from Dugges. In the final it was not a too difficult victory for Dugges Lager No 1 but the price difference between those is also remarkable. Breznak sells for 10,30 SEK per 330 ml bottle (31,21 SEK / litre) and Dugges Lager no. 1 sells for 24,90 SEK per 500 ml bottle (49,80 SEK / litre). One might argue for that Lager no 1 did have a more difficult way to the final than Breznak but it should anyhow state an example of the quality of the low price Czech lager.
Interesting is that my Norwegian friend ended up with exactly the same final as I did after having chosen partly different winners in the first round. He also chose Lager no 1 as winner.
My girlfriend also participated in the tasting and she ended up with partly different results and a final between St Eriks Pilsner and Breznak. She chose Breznak as winner and with all the three of us having the beer go all the way to the final we concluded it as a winner in our little championship.
The main point of this post is to inspire you readers to a fun evening and a very easy going tasting that leaves little room for nerdy thoughts and tasting notes. Rather it focuses on pure appreciation and what one actually likes the best!
Enjoy a good evening!
Thursday, June 19, 2008
Svensk lager till midsommar
Jag ber om ursäkt för ett missat inlägg förra veckan! Jag var på en veckas semester i Kroatien och hade räknat med lite bättre internettillgång än vad som tillhandahölls på hotellet. Det vore lägligt med ett inlägg om Kroatiska viner, som är en ganska spännande historia, men det får vänta någon vecka. Det är nämligen midsommardags och bortsett från snaps, sill och färskpotatis så är midsommar svensk lageröl. Jag har därför gjort ett minitest av fyra svenska lageröl i medelprisklass och hoppas att jag kan bidra med lite vägledning inför helgshoppingen.
Benämningen lageröl används för huvudsakligen ljusa, men stundom även mörka, öl av kornmalt och underjäst typ. Det finns i stora drag två typer av öl, underjästa (lager) och överjästa (ale). De får två ganska olika karaktärer och skiljer sig lite i slutskedet av deras respektive tillverkning. För all öl gäller dock att kornet bötläggs och får gro i stora groningskistor. När kornet precis börjat gro finns maximalt med stärkelse för att det tilltänkta kornstrået skall ha så mycket näring som det behöver för att växa. Efter groningen följer torkning och rostning av det groddade kornet, därmed är hela den process som kallas mältning är slutförd. Den temperatur som malten rostats vid är mycket avgörande för det blivande ölets karaktär, oavsett om det sedermera skall bli underjäst eller överjäst.
Malten krossas sedan till skrot och blandas med hett vatten för att aktivera enzymer som kan omvandla stärkelsen till jäsbara sockerarter, huvudsakligen i form av maltsocker. Även för den här processen som kallas mäskning är temperaturen central för ölets blivande särdrag. Blandningen kallas inledningsvis för mäsk men när mäskningen är färdig kallas den vört. Vörten kokas sedan generellt tillsammans med humle av önskad typ, även om det finns undantag, t.ex. belgiska fruktöler. Det finns många olika typer av humle som alla har sina egna kännetecken.
Sedan är det dags för jäsning och lageröl jäses vid kall temperatur under relativt lång tid, upp emot två veckor, med en jästsort som när den är förbrukad sjunker till ölets botten, därav underjäsning. Ale å andra sidan jäser vid varmare temperatur under bara några dagar med en jästsort som när jäsprocessen är klar flyter upp till ölets yta. Ordet lager kommer av tyskans ord för att lagra i och med att ölet lagrades och jäste under längre tid i kalla källare.
Det är ölbryggning i korta drag; en förenklad beskrivning av ett hantverk smockfullt av små avgörande detaljer och mycket känsligt för bryggarens skicklighet. Svensk lagertillverkning har tradition sedan 1800-talet och idag finns en uppsjö av alternativ av varierande kvalitet, de sämsta ganska dåliga och de bästa riktigt bra. I min miniprovning ingick fyra öl på 33 cl flaskor som med sin smidighet passar utmärkt till midsommarfesten. Jag provade ölen halvblint och visste alltså inte vilken som var vilken.
Först ut var Zeunerts Werde, som bryggs av Kopparbergs / Sofiero bryggeri, gyllengul i färgen med en lätt maltig doft med små inslag av humlig blommighet. Ölet är i mycket okomplicerad stil med bra humleton och någon antydan till dovare toner av smörkola. Allt som allt fick det 6,0 poäng. Zeunterts bryggeri är ett över hundra år gammalt bryggeri från Sollefteå i Ångermanland. Kring år 2000 rönte man betydande framgångar på ölfestivaler runt om i både Skandinavien och resten av Världen men hamnade i ekonomiska svårigheter och blev sedermera uppköpt av Kopparbergs bryggeri. Zeunerts producerar, för den lokala marknaden, även några läskedrycker där den ekfatslagrade julmusten varje år är en höjdpunkt.
Nästa öl blev testets bottennapp, Spendrups Old Gold. Ölet är ljust gult och har en syrlig och lätt doft som känns lite spretig med liten citruston. I smaken finns en liten brödighet och medelstor till stor beska i ett annars lätt öl som tidigt i munnen känns väl syrligt. Humlen som använts är av Saaz-typ, precis samma sort som används i Tjeckien för att göra tjeckisk pilsner. Sammanfattat blev det 4,5 poäng. Old Gold är Spendrups ansats att göra ett pilsneröl av lite bättre kvalitet och den trevliga flaskan lockar visserligen ögat men mycket mer än så blir det inte. Ölet lanserades 1985 och har sedan dess gjorts efter mer eller mindre oförändrat recept. Kanske stod Old Gold bättre pall konkurrensen då det för 20 år sedan kom ut på marknaden med efterföljande braksuccé. Idag är utbudet bättre och jag tror inte att Old Gold hängt med. Det låter som en totalsågning men riktigt så illa är det inte. De 4,5 poäng jag delat ut är inte dåligt, men i prissegmentet finns betydligt bättre alternativ.
Mariestad, också den producerat av Spendrups, visar tillsammans med en gyllengul färg en lätt sötaktig doft, maltig och med inslag av mjölkchoklad. Det är medelfylligt och välbalanserat med en initialt låg beska som tilltar eftersom. Där finns antydan till brödighet men också en lätt metallisk eftersmak som drar ner betyget ett halvt betygsteg till 6,5. Mariestads är en lager av så kallad Dortmundertyp och tog i kategorien hem silvermedaljen i World Beer Cup tidigare i år.
Kanske föga förvånande, sett till pris, så blev Nils Osars God Lager minitestets vinnare. örvånande var dock att det i en blindprovning skulle visa sig så mycket bättre. Färgen är mörkt gyllengul och doften är stor och komplex med tilltagen och välstämd brödighet. Jag finner en dov ton som jag uppskattar men har svårt att placera, jag kan närmast referera till blött sågspån som jag tycker ligger ganska nära. Smakmässigt är det ett fylligt lageröl med stor smak som är aningen fruktigt. Där finns de dova, visserligen små men, väluppskattade tonerna av toffee och mjölkchoklad och en välbalansera beska som aldrig tar överhanden. I avslutningen finns en liten bränd bitterhet som påminner om vikarbröd. Nils Oscars bryggeri kan nog med rättvisa, tillsammans med några aktörer till, hållas ansvariga för att svensk ölproduktion under de senaste tio åren sett ett så stort uppsving. Det är också mig veterligen det enda bryggeri i Sverige som mältar sin egen malt från svenskodlade åkrar. Tärnö Säteri strax utanför Nyköping är enligt dem själva det som utgör navet i Nils Oscars produktion, åkrarna odlas helt i linje med naturens villkor och mälteriet är KRAV-märkt.
Sammanfattningsvis kan man säga att dyrast var bäst men billigast var inte sämst. Nils Oscar blir mitt självklara val till midsommarsillen men framemot kvällen kan jag dock tänka mig att byta ut den mot Zeunerts Werde som är riktigt bra.
Låten som strömmar ur högtalarna imorgon blir helt underbara Sommar i Stockholm av Mauro Scocco. Nu åker jag visserligen till Florens på söndag för att spendera resten av sommaren där men några dagar till lyssnar jag så gärna!
Ha en jättetrevlig midsommar!
//
Lucas
Följ länken för att komma till Systemblagets infosida:
Zeunerts Werde [nr. 1469] 11,90 kr, 330 ml
Spendrups Old Gold [nr .1441] 13,90 kr, 330 ml
Mariestads [nr. 1200] 12,90, 330 ml
Nils Oscar God Lager [nr. 1305] 17,70, 330 ml
Wednesday, April 16, 2008
Fölköl och gråa vindruvor
Černé betyder svart på tjeckiska och öl av den här typen är egentligen snarare i stil med tysk schwartzbier än det som kallas tjeckisk mörk lager. Tjeckisk ölkultur går många gånger ihop med den sydtyska och det är ofta svårt att precisera exakta skillnader i typer och ursprung. Jag pratar inte ett ord tjeckiska men det räcker med att titta på stavningen för att ge upp på en gång och jag tror att det är därför de tyska benämningarna är aningen populärare, i alla fall utanför Tjeckien. Puritaner skulle här säga att jag har fel, att det visst är skillnad, och jag vet att det är små skillnader men de är väldigt svåra att urskilja idag eftersom att stilerna internationaliserats och att varje märke skiljer sig från andra. Om man ändå ska försöka peka ut någon skillnad kan man säga att de tjeckiska varianterna är lite mindre alkoholstarka och har en aningen mer bitter, bränd ton.
Vill du prova en annan svart tjeckisk svart lager så kan jag rekommendera Primátor Premium Dark som finns på Systembolaget. Det är ett mörkbrunt nästan svart öl med en mycket brödig aningen bränd doft med diskreta inslag av kola. Smaken är stor och fyllig med inslag av viss sötma, toner av syrlig mörk choklad, kaffe och en antydan till rök i eftersmaken. Den har visat sig mycket populärt i Sverige och på Stockholm Beer and Whiskey Festival tog den guld i kategorin mörk lager både 2005 och 2006. Själv ger jag ölet betyget 6,5 poäng. Jag tycker att ölerna av den här typen är strålande matöl, inte alltför beska och dominerande, men ändå med en mycket egen karaktär.
I april lanserades också Primátors Premium Lager i standardsortimentet. I en smidig 33 centilitersflaska och till ett mycket överkomligt pris tror jag att den blir populär på sommarens grillfester. Generellt ska öl inte drickas i direkt i flaska, men på vissa tillställningar är det smidigast och då är 33 centilitersflaskor enda alternativet. Den här är ljust guldgul till färgen och har en ganska diskret doft av humle med inslag av citrus. Där finns också aningen djupare spår av smörkola. Smaken är torr och enkel med ordentlig beska, också den får 6,5 poäng.
Häromdagen tänkte jag besöka relativt nyöppnade Prime Winebar på Östermalmstorg med en god vän. När vi kom fram till dörren insåg vi att det var så fullt av folk att vi troligtvis inte skulle ta oss fram till baren. Visst var det tråkigt för oss att det var fullt, men det gläder mig verkligen att se att en vinbar i Stockholm är så populär och att den förhoppningsvis kan visa vägen för fler liknande projekt. Vi letade oss istället in i Östermalmshallen, som oftast är väldigt trevligt på fredagseftermiddagar. På Tysta Mari har de alltid några bra viner på glas och en liten osttallrik som man kan få till.
Jag beställde ett Alsacevin med det tveksamma namnet Black Tie 2005 från producenten Les Vignerons de Pfaffenheim. Halvseriöst namn men helseriös slutprodukt! Med 60 % Pinot Gris och 40 % Riesling bjöd det här blekgula, klart skinande, vinet på en frisk doft av grapefrukt med inslag av päron. Smaken är fyllig och full av grapefrukt och kiwi med en utmärkt avvägd syra och en aningen kryddig eftersmak med inslag av granny smith-äpple. Jag ger vinet 7,5 poäng.
Pinot Gris är en av de ädla druvsorterna i Alsace och det är nog just där som den visar upp sig från sin bästa sida. Egentligen är det samma druva som den italienska Pinot Grigio, men eftersom de brukar behandlas ganska olika blir också resultaten avservärt olika. Från t.ex. Australien kan du hitta både viner med antingen Pinot Grigio eller Pinot Gris på etiketten, producenterna väljer helt enkelt beroende på vilken stil vinet har. Druvan är en mutation av Pinot Noir men heter istället för noir, gris (franska) eller grigio (italienska) som båda betyder grå och syftar till druvans färg. Om man tittar på druvorna ser de faktiskt snarare blå än gröna ut och vinerna kan ibland ha riktigt djupa färger. I Tyskland kallas druvan Grauburgunder och det är kanske det allra tydligaste namnet. Då reder vi nämligen ut både ursprung och färg på samma gång, grå från Bourgogne helt enkelt.
I Alsace blir vinerna stora och fylliga, nästan lite feta, med en blommig karaktär, inte sällan med viss restsötma. Tropiska frukter och honung är vanliga kännetecken och ofta kan man också hitta en lite kryddig ton som är aningen speciell för området. De är oftast halmgula till färgen och skiljer sig avsevärt från de bleka nästan spritsiga viner som i Italien buteljeras som Pinot Grigio. De italienska varianterna har kanske inte varit någon jättesuccé i Sverige men på många italienska exportmarknader är det de mest sålda italienska vinerna. Tyvärr lockas många producenter till att ta ut allt för stora skördar och resultatet blir enkla, operonsliga, mycket syrarika viner utan nämnvärd finess.
I julas drack jag ett alldeles utsökt vin av Pinot Gris från den biodynamiska producenten Domaine Bott-Geyl. Från en av Alsace 50 grand cru-gårdar kommer vinet Domine Bott-Geyle Furstentum Pinot Gris 2004. Det har en gyllengul färg och en stor generös, komplex doft av äpple, banan, päron, fläder och smörkola. Med en fyllig stor och halvtorr smak av banan, mogna äpplen och tropisk frukt tror jag att det kan charma de allra flesta. Jag föll pladask och gav vinet 9,5 poäng. Spring iväg till någon av vinkällarbutikerna och se om det finns någon flaska kvar.
Veckans låt är utan tvekan I'm feeling like a Monday but someday I'll be Saturday night med Bon Jovi. Det var flera år sedan jag lyssnade på den här låten tills häromdagen och jag kom plötsligt ihåg att den är riktigt bra. Skruva upp volymen ordentligt och skölj ned med en riktigt kall öl efter en bastu!
Ha en trevlig helg!
//
Lucas
Nämnda drycker:
(Använd länkarna för att komma till systembolagets infosidor)
Krušovice Černé [Ej tillgänglig på systembolaget]
Primátor Premium Dark [nr 1615] 13,10 kr - 330 ml
Primátor Premium Lager [nr 11515] 10,30 kr - 330 ml
Black Tie Pinot Gris Riesling 2005 [nr 81637 beställningssortimentet] 119 kr
Furstentum Pinot Gris 2004 [nr 97823] 289 kr