Nya kläder

Spinyourglass har fått nya kläder!

Bortsett från inlägget om årets glögg har det stått rejält still här men nu är det meningen att det skall ta fart igen. Om två veckor åker jag till Österrike och tänker bli kvar där i drygt fem månader. Destinationen är Wien, men förhoppningsvis blir det mycket "vin" också! Till höger sitter jag på underbara saluhallarna KDW i Berlin och smuttar på en riktigt stabil König Ludwig Dunkel. Den importeras av Krönleins i Sverige men finns tyvärr bara tillgänglig på fat. Den smakar precis så som man vill att en Schwartzbier ska smaka. Med ett uns sötma, lite bränt, massor av malt är det inte märkligt att det är den mest representerade ölen i sitt slag i Tyskland! Ta gärna och läs igenom lite gamla inlägg medan du tar dig en närmare titt på den nya designen!

Med vänlig hälsning om en riktig trevlig helg och kanske lite ordentligt fredagsmys!
Lucas

Kalifornisk målarfärg

Hej alla, nu har sommaren kommit ordentligt och nationaldagen till ära är det fest på riktigt. Jag har en tenta kvar för terminen men snart blir det ordentligt sommarledigt.

Förra helgen var jag hemma på middag hos mina föräldrar och vi öppnade en flaska av mammas favoritvin. Ett vin som bara måste uppskattas, vare sig man gillar stilen eller inte! Kaliforniska zinfandelvinet Turley Juvenile 2004 från Napa Valley är som en fet käftsmäll. Jag uppmuntrar till att ta en titt på Turleys hemsida som visar tydligt att producenten vill att vinet ska snacka för sig självt, något som det med bravur klarar av.

Vinet är intensivt färgat med en aningen åldrad blålila färg som går mot brunt. Doften är enormt stor, komplex och portvinsliknande med dominanta dofter av katrinplommon, mörka körsbär, gummi och en liten ton av läder. Smaken är stor och mycket fyllig med komplexa toner av plommon, körsbär, björnbär och mörk choklad. Den höga alkoholen på 16 % gör att vinet känns varmt och fylligt men alls inte kokt eller spretigt. Vinet som börjar visa vissa drag av ålder är otroligt välstämt och bjuder på en helt underbar smakresa. Totalt lyckas det skrapa ihop 9,5 poäng i mitt tycke och hade jag råd skulle jag dricka det bra nära varje vecka.

Turley Wine Cellars är den mytomspunne kungen av kalifornisk zinfandel. När debörjade göra viner under början av 1990-talet kom de att förändra enhel vinvärld. Att Robert Parker, som väl får anses vara världens mest berömda vinrecensent, älskade vinerna är nog en del av förklaringen. Vinmakaren hos Turley lär vid något tillfälle ha sagt att "om du inte tycker om det kan du alltid måla huset med det" och åsyftat vinets intensiva färg. Utöver flera viner på zinfandel gör Turley också några viner på Petite Sirah som jag tyvärr aldrig kommit över men som lär vara helt fantastiska. I Sverige hittar du tre viner på zinfandel i Systembolagets beställningssortiment (observera att det är en annan årgång än den som ovan finns beskriven). Först och främst de två ej vingårdsbetecknade vinerna Juvenile och Old Vine där det kan vara svårt att säga vilket som är bäst, det är nog mest en fråga om smak. Juvenile är gjort på druvor från relativt unga stockar och har en lite yngre friskare smak än Old Vine som med mera fruktintensitet kommer från äldre stockar. Utöver de två finns även Duarte som kommer från vingården med samma namn vilken återfinns på lite nordligare breddgrader strax innanför San Fransisco.

Turley importeras till Sverige av den utmärkta importören Divine som i sitt sortiment erbjuder huvudsakligen kvalitétsviner från USA. Nordic Light Hotel på Vasagatan i Stockholm har ett nära samarbete tillsammans med Divine och kan idag fresta vilken vinälskare som helst med Sveriges troligtvis största vinkällare med Amerikanska viner. Blir du sugen på Turley är jag tämligen övertygad om att du kan hitta deras viner från betydligt fler årgångar och vingårdar där.

Zinfandel är en druva som hittat hem i Kaliforinen. Ursprungligen kommer den från Jugoslavien men har länge odlats under namnet Primitivo i Apulien (Puglia på Italienska) som lätt känns igen som klacken på det stövelformade Italien. Idag är det utan tvekan den röda druva som väcker starkast associationer till Kalifornien. Under många år var druvan inte värd några större upphetsning utan användes mest som bas i starkviner av sämre kvalitet känd för att ge stora skördar. På 70-talet kom dock ett enormt uppsving. Någon kom på blush wine ett vitt vin gjort på den blåa druvan som egentligen var ljust rosa, aningen sött och okomplicerat. Emellertid föll det de amerikanska vinkonsumenterna i smaken och försäljningssiffrorna rusade mot skyarna. Med en allt kräsnare vinpublik säljer vinerna inte lika bra idag även om de återfinns i affärerna. På 80-talet började det göras röda kvalitetsviner av Zinfandel och under 2000-talet har odlingarealen ökat anmärkningsvärt.

Druvan Zinfandel är känd för sina bäriga smaker som för tankarna till jordgubbar, körsbär och inte minst björnbär. Ofta blir vinerna fruktiga och kan visa upp smaker av mörka plommon och katrinplommon. Druvans naturligt höga sockerhalt gör att vinerna kan bli mycket alkoholstarka med procenthalter upp mot 17 %. När druvan får växa i alltför varmt klimat kan den dock få en lite platt smak och kännas aningen kokt.

Det var inte många veckor sedan jag skrev en massa bra saker om mörk lager, en ölkategori som jag i allra högsta grad uppskattar. I veckan drack jag Black Forest från bryggeriet Saranac som visserligen var bra men inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Det är en svart lager av aningen annan karaktär än de tjeckiska öl av Čérne-typ som jag skrev om häromveckan. Färgen är brunsvart men inte helt ogenomtränglig och den mörkt beiga skumkronan är fin. Doften är vass och lite stickig med en påtaglig stor doft av tjära och malt. Smaken är stor, mäktigt rostad och aningen söt. Ölet är nästan helt utan kolsyra och bjuder på smak av bränt bröd, mörkrostat kaffe och riktigt mörk choklad. 7,0 poäng gav jag ölet som jag hade hoppats lite mer på då producenten med jämna mellanrum släpper mycket bra öl.

Den här veckan är Janne Schaffers egna tolkning av Jag vill ha en egen måne som är veckans låt. Låten spelades in till en hyllningsskiva till Ted Gärdestad och Jannes gitarrspelande går inte av för hackor.

Ha en mycket trevlig helg!
//
Lucas

Nämnda viner:
Klicka på länken nedan för att komma till systembolagets infosida:

Turley Juvenile 2005 [nr. 89140] 329 kr, beställningssortimentet

Turley Old Vine 2005 [nr. 89368] 349 kr, beställningssortimentet

Turley Duarte Zinfandel [nr. 81468] 429 kr, beställningssortimentet

Saranac Black Forest [nr. 1328] 14,40 kr, 355 cl

Fölköl och gråa vindruvor

Folköl - det kan väl knappast vara något speciellt säger säkert en del. Jag håller inte riktigt med, för det finns riktigt bra folköl, om än inte allt. Framförallt är det några tjeckiska öl som håller riktigt bra klass men jag skulle gärna också efterlysa fler brittiska öl som ofta helt naturligt har tillräckligt låg alkoholhalt. Krušovice Černé är en tjeckisk svart lager som håller riktigt hög nivå och jag har betygsatt den till 8,0 poäng. Det är ett brunsvart öl med en liten men angenäm doft av kaffe, choklad och bränt bröd. Smaken är stor och mycket god, också den med drag åt choklad, kaffe och bränt bröd med fina humletoner. I Tjeckien säljs det här ölet med 3,8% alkohol men det som säljs i Sverige är specialgjort för den svenska marknaden för att passa våra regler. Vad man än gör får man inte blanda ihop den här typen av öl med porter eller stout bara för att den är svart, det finns nämligen bortsett från färgen inga vesäntliga likheter.

Černé betyder svart på tjeckiska och öl av den här typen är egentligen snarare i stil med tysk schwartzbier än det som kallas tjeckisk mörk lager. Tjeckisk ölkultur går många gånger ihop med den sydtyska och det är ofta svårt att precisera exakta skillnader i typer och ursprung. Jag pratar inte ett ord tjeckiska men det räcker med att titta på stavningen för att ge upp på en gång och jag tror att det är därför de tyska benämningarna är aningen populärare, i alla fall utanför Tjeckien. Puritaner skulle här säga att jag har fel, att det visst är skillnad, och jag vet att det är små skillnader men de är väldigt svåra att urskilja idag eftersom att stilerna internationaliserats och att varje märke skiljer sig från andra. Om man ändå ska försöka peka ut någon skillnad kan man säga att de tjeckiska varianterna är lite mindre alkoholstarka och har en aningen mer bitter, bränd ton.

Vill du prova en annan svart tjeckisk svart lager så kan jag rekommendera Primátor Premium Dark som finns på Systembolaget. Det är ett mörkbrunt nästan svart öl med en mycket brödig aningen bränd doft med diskreta inslag av kola. Smaken är stor och fyllig med inslag av viss sötma, toner av syrlig mörk choklad, kaffe och en antydan till rök i eftersmaken. Den har visat sig mycket populärt i Sverige och på Stockholm Beer and Whiskey Festival tog den guld i kategorin mörk lager både 2005 och 2006. Själv ger jag ölet betyget 6,5 poäng. Jag tycker att ölerna av den här typen är strålande matöl, inte alltför beska och dominerande, men ändå med en mycket egen karaktär.

I april lanserades också Primátors Premium Lager i standardsortimentet. I en smidig 33 centilitersflaska och till ett mycket överkomligt pris tror jag att den blir populär på sommarens grillfester. Generellt ska öl inte drickas i direkt i flaska, men på vissa tillställningar är det smidigast och då är 33 centilitersflaskor enda alternativet. Den här är ljust guldgul till färgen och har en ganska diskret doft av humle med inslag av citrus. Där finns också aningen djupare spår av smörkola. Smaken är torr och enkel med ordentlig beska, också den får 6,5 poäng.

Häromdagen tänkte jag besöka relativt nyöppnade Prime Winebar på Östermalmstorg med en god vän. När vi kom fram till dörren insåg vi att det var så fullt av folk att vi troligtvis inte skulle ta oss fram till baren. Visst var det tråkigt för oss att det var fullt, men det gläder mig verkligen att se att en vinbar i Stockholm är så populär och att den förhoppningsvis kan visa vägen för fler liknande projekt. Vi letade oss istället in i Östermalmshallen, som oftast är väldigt trevligt på fredagseftermiddagar. På Tysta Mari har de alltid några bra viner på glas och en liten osttallrik som man kan få till.

Jag beställde ett Alsacevin med det tveksamma namnet Black Tie 2005 från producenten Les Vignerons de Pfaffenheim. Halvseriöst namn men helseriös slutprodukt! Med 60 % Pinot Gris och 40 % Riesling bjöd det här blekgula, klart skinande, vinet på en frisk doft av grapefrukt med inslag av päron. Smaken är fyllig och full av grapefrukt och kiwi med en utmärkt avvägd syra och en aningen kryddig eftersmak med inslag av granny smith-äpple. Jag ger vinet 7,5 poäng.

Pinot Gris är en av de ädla druvsorterna i Alsace och det är nog just där som den visar upp sig från sin bästa sida. Egentligen är det samma druva som den italienska Pinot Grigio, men eftersom de brukar behandlas ganska olika blir också resultaten avservärt olika. Från t.ex. Australien kan du hitta både viner med antingen Pinot Grigio eller Pinot Gris på etiketten, producenterna väljer helt enkelt beroende på vilken stil vinet har. Druvan är en mutation av Pinot Noir men heter istället för noir, gris (franska) eller grigio (italienska) som båda betyder grå och syftar till druvans färg. Om man tittar på druvorna ser de faktiskt snarare blå än gröna ut och vinerna kan ibland ha riktigt djupa färger. I Tyskland kallas druvan Grauburgunder och det är kanske det allra tydligaste namnet. Då reder vi nämligen ut både ursprung och färg på samma gång, grå från Bourgogne helt enkelt.

I Alsace blir vinerna stora och fylliga, nästan lite feta, med en blommig karaktär, inte sällan med viss restsötma. Tropiska frukter och honung är vanliga kännetecken och ofta kan man också hitta en lite kryddig ton som är aningen speciell för området. De är oftast halmgula till färgen och skiljer sig avsevärt från de bleka nästan spritsiga viner som i Italien buteljeras som Pinot Grigio. De italienska varianterna har kanske inte varit någon jättesuccé i Sverige men på många italienska exportmarknader är det de mest sålda italienska vinerna. Tyvärr lockas många producenter till att ta ut allt för stora skördar och resultatet blir enkla, operonsliga, mycket syrarika viner utan nämnvärd finess.

I julas drack jag ett alldeles utsökt vin av Pinot Gris från den biodynamiska producenten Domaine Bott-Geyl. Från en av Alsace 50 grand cru-gårdar kommer vinet Domine Bott-Geyle Furstentum Pinot Gris 2004. Det har en gyllengul färg och en stor generös, komplex doft av äpple, banan, päron, fläder och smörkola. Med en fyllig stor och halvtorr smak av banan, mogna äpplen och tropisk frukt tror jag att det kan charma de allra flesta. Jag föll pladask och gav vinet 9,5 poäng. Spring iväg till någon av vinkällarbutikerna och se om det finns någon flaska kvar.

Veckans låt är utan tvekan I'm feeling like a Monday but someday I'll be Saturday night med Bon Jovi. Det var flera år sedan jag lyssnade på den här låten tills häromdagen och jag kom plötsligt ihåg att den är riktigt bra. Skruva upp volymen ordentligt och skölj ned med en riktigt kall öl efter en bastu!

Ha en trevlig helg!

//
Lucas

Nämnda drycker:
(Använd länkarna för att komma till systembolagets infosidor)

Krušovice Černé [Ej tillgänglig på systembolaget]
Primátor Premium Dark [nr 1615] 13,10 kr - 330 ml
Primátor Premium Lager [nr 11515] 10,30 kr - 330 ml
Black Tie Pinot Gris Riesling 2005 [nr 81637 beställningssortimentet] 119 kr
Furstentum Pinot Gris 2004 [nr 97823] 289 kr