Fölköl och gråa vindruvor

Folköl - det kan väl knappast vara något speciellt säger säkert en del. Jag håller inte riktigt med, för det finns riktigt bra folköl, om än inte allt. Framförallt är det några tjeckiska öl som håller riktigt bra klass men jag skulle gärna också efterlysa fler brittiska öl som ofta helt naturligt har tillräckligt låg alkoholhalt. Krušovice Černé är en tjeckisk svart lager som håller riktigt hög nivå och jag har betygsatt den till 8,0 poäng. Det är ett brunsvart öl med en liten men angenäm doft av kaffe, choklad och bränt bröd. Smaken är stor och mycket god, också den med drag åt choklad, kaffe och bränt bröd med fina humletoner. I Tjeckien säljs det här ölet med 3,8% alkohol men det som säljs i Sverige är specialgjort för den svenska marknaden för att passa våra regler. Vad man än gör får man inte blanda ihop den här typen av öl med porter eller stout bara för att den är svart, det finns nämligen bortsett från färgen inga vesäntliga likheter.

Černé betyder svart på tjeckiska och öl av den här typen är egentligen snarare i stil med tysk schwartzbier än det som kallas tjeckisk mörk lager. Tjeckisk ölkultur går många gånger ihop med den sydtyska och det är ofta svårt att precisera exakta skillnader i typer och ursprung. Jag pratar inte ett ord tjeckiska men det räcker med att titta på stavningen för att ge upp på en gång och jag tror att det är därför de tyska benämningarna är aningen populärare, i alla fall utanför Tjeckien. Puritaner skulle här säga att jag har fel, att det visst är skillnad, och jag vet att det är små skillnader men de är väldigt svåra att urskilja idag eftersom att stilerna internationaliserats och att varje märke skiljer sig från andra. Om man ändå ska försöka peka ut någon skillnad kan man säga att de tjeckiska varianterna är lite mindre alkoholstarka och har en aningen mer bitter, bränd ton.

Vill du prova en annan svart tjeckisk svart lager så kan jag rekommendera Primátor Premium Dark som finns på Systembolaget. Det är ett mörkbrunt nästan svart öl med en mycket brödig aningen bränd doft med diskreta inslag av kola. Smaken är stor och fyllig med inslag av viss sötma, toner av syrlig mörk choklad, kaffe och en antydan till rök i eftersmaken. Den har visat sig mycket populärt i Sverige och på Stockholm Beer and Whiskey Festival tog den guld i kategorin mörk lager både 2005 och 2006. Själv ger jag ölet betyget 6,5 poäng. Jag tycker att ölerna av den här typen är strålande matöl, inte alltför beska och dominerande, men ändå med en mycket egen karaktär.

I april lanserades också Primátors Premium Lager i standardsortimentet. I en smidig 33 centilitersflaska och till ett mycket överkomligt pris tror jag att den blir populär på sommarens grillfester. Generellt ska öl inte drickas i direkt i flaska, men på vissa tillställningar är det smidigast och då är 33 centilitersflaskor enda alternativet. Den här är ljust guldgul till färgen och har en ganska diskret doft av humle med inslag av citrus. Där finns också aningen djupare spår av smörkola. Smaken är torr och enkel med ordentlig beska, också den får 6,5 poäng.

Häromdagen tänkte jag besöka relativt nyöppnade Prime Winebar på Östermalmstorg med en god vän. När vi kom fram till dörren insåg vi att det var så fullt av folk att vi troligtvis inte skulle ta oss fram till baren. Visst var det tråkigt för oss att det var fullt, men det gläder mig verkligen att se att en vinbar i Stockholm är så populär och att den förhoppningsvis kan visa vägen för fler liknande projekt. Vi letade oss istället in i Östermalmshallen, som oftast är väldigt trevligt på fredagseftermiddagar. På Tysta Mari har de alltid några bra viner på glas och en liten osttallrik som man kan få till.

Jag beställde ett Alsacevin med det tveksamma namnet Black Tie 2005 från producenten Les Vignerons de Pfaffenheim. Halvseriöst namn men helseriös slutprodukt! Med 60 % Pinot Gris och 40 % Riesling bjöd det här blekgula, klart skinande, vinet på en frisk doft av grapefrukt med inslag av päron. Smaken är fyllig och full av grapefrukt och kiwi med en utmärkt avvägd syra och en aningen kryddig eftersmak med inslag av granny smith-äpple. Jag ger vinet 7,5 poäng.

Pinot Gris är en av de ädla druvsorterna i Alsace och det är nog just där som den visar upp sig från sin bästa sida. Egentligen är det samma druva som den italienska Pinot Grigio, men eftersom de brukar behandlas ganska olika blir också resultaten avservärt olika. Från t.ex. Australien kan du hitta både viner med antingen Pinot Grigio eller Pinot Gris på etiketten, producenterna väljer helt enkelt beroende på vilken stil vinet har. Druvan är en mutation av Pinot Noir men heter istället för noir, gris (franska) eller grigio (italienska) som båda betyder grå och syftar till druvans färg. Om man tittar på druvorna ser de faktiskt snarare blå än gröna ut och vinerna kan ibland ha riktigt djupa färger. I Tyskland kallas druvan Grauburgunder och det är kanske det allra tydligaste namnet. Då reder vi nämligen ut både ursprung och färg på samma gång, grå från Bourgogne helt enkelt.

I Alsace blir vinerna stora och fylliga, nästan lite feta, med en blommig karaktär, inte sällan med viss restsötma. Tropiska frukter och honung är vanliga kännetecken och ofta kan man också hitta en lite kryddig ton som är aningen speciell för området. De är oftast halmgula till färgen och skiljer sig avsevärt från de bleka nästan spritsiga viner som i Italien buteljeras som Pinot Grigio. De italienska varianterna har kanske inte varit någon jättesuccé i Sverige men på många italienska exportmarknader är det de mest sålda italienska vinerna. Tyvärr lockas många producenter till att ta ut allt för stora skördar och resultatet blir enkla, operonsliga, mycket syrarika viner utan nämnvärd finess.

I julas drack jag ett alldeles utsökt vin av Pinot Gris från den biodynamiska producenten Domaine Bott-Geyl. Från en av Alsace 50 grand cru-gårdar kommer vinet Domine Bott-Geyle Furstentum Pinot Gris 2004. Det har en gyllengul färg och en stor generös, komplex doft av äpple, banan, päron, fläder och smörkola. Med en fyllig stor och halvtorr smak av banan, mogna äpplen och tropisk frukt tror jag att det kan charma de allra flesta. Jag föll pladask och gav vinet 9,5 poäng. Spring iväg till någon av vinkällarbutikerna och se om det finns någon flaska kvar.

Veckans låt är utan tvekan I'm feeling like a Monday but someday I'll be Saturday night med Bon Jovi. Det var flera år sedan jag lyssnade på den här låten tills häromdagen och jag kom plötsligt ihåg att den är riktigt bra. Skruva upp volymen ordentligt och skölj ned med en riktigt kall öl efter en bastu!

Ha en trevlig helg!

//
Lucas

Nämnda drycker:
(Använd länkarna för att komma till systembolagets infosidor)

Krušovice Černé [Ej tillgänglig på systembolaget]
Primátor Premium Dark [nr 1615] 13,10 kr - 330 ml
Primátor Premium Lager [nr 11515] 10,30 kr - 330 ml
Black Tie Pinot Gris Riesling 2005 [nr 81637 beställningssortimentet] 119 kr
Furstentum Pinot Gris 2004 [nr 97823] 289 kr

Jubileumsöl och Alsacevin

Då var det dags för veckobrev igen. En gång är ingen gång men två är tradition så nu räknar jag med att fortsätta med det här intervallet. Jag tar givetvis gladeligen uppehåll i tentaplugget för att dela med mig av tips och kunskap!

Slottkällans Bryggeri ligger utanför Uppsala och startades 1997 av fyra eldsjälar som efter en tids resande i USA inspirerades av den mikrobryggerikultur som finns därborta. Slottskällan är en av anledningarna till det uppsving av svenska mikrobryggerier som faktiskt har skett på senare tid. Nils Oscar är en annan stor aktör men också min personliga favorit Nynäshamns Ångbryggeri tillsammans med Jämtlands Bryggeri och många andra, alla har de placerat sig bra i tävlingar och är goda representanter för att svensk öl kan stå för kvalitet och finess. Hur som helst så var det Slottskällan jag tänkte säga några ytterligare ord om. De första ölerna som släpptes såldes på nationerna i Uppsala och på någon lokal krog men efterfrågan var stor och det tog inte lång tid innan de två första ölerna fanns i Systembolagets sortiment. Det har sedan gått lite upp och ner och nya varianter har tagits fram för att sedan försvinna och några för att stanna. De är minst sagt värt att uppmuntra deras experimentslusta och fantasi, i Systembolagets sortiment finns inte mindre än 11 olika öltyper från Slottskällan. En personlig åsikt är dock att de skulle kunna vara lite mer vågade i sina smakprofiler. Ibland känns det som att de faller lite för lockelsen att sälja till de stora massorna genom att göra ölen lite mer lättdrucken, på så vis avviker de lite ifrån många av de andra svenska mikrobryggerierna.

Lagom till att det var 10 år sedan de släppte sin första öl har man släppt Slottskällan Decennium. Det är en riktig kanonträff som inte sparar på krutet. Med 6,7 % alkohol har man producerat ett öl som är i typisk tysk bock-stil. Namnet bocköl är lite tvåtydigt då det dels betyder just getabock på tyska (buck) men det lär också härstamma från den sydtyska staden Einbeck vilket har kortats ned till bock. Bocköl kanske många förknippar med det gamla ölet Starkbock, och just att det bara är starkt. Att det är starkt, oftast över 6,4 %, är visserligen inte att skjuta under mattan med men det är ett fint balanserat öl med stark kultur som tål att njutas. Generellt sett är de inte så starkt humlade utan ger bra utrymme för maltsötman att komma igenom och de återfinns i flera färgnyanser men är oftast koppartonade.

Slottskällan Decennium har en färg av ljus bärnsten med en nästan lite orange ton och doftar härligt maltigt. Där finns också en frisk citruston och jag finner även aromer av mogen banan. Smaken är återigen ordentligt maltig och mycket fyllig med karamelltoner, dadlar, och aningen mjölkchoklad. Den är mycket brödig med en lätt men len och mycket angenäm efterbäska som ackompangeras av en sötaktig fruktighet som dröjer kvar i munnen. Jag ger ölet 8,5 poäng. Slottskällan framhåller att det är tänkt att passa till mat, t.ex. kraftiga vilträtter, jag säger inte emot men dricker det gärna i egen majestät

Ni som inte är överförtjusta i öl ska inte behöva gå törstiga utan jag vill rekommendera ett gott vitt vin som passar till många tillfällen. Gustave Lorentz Gewürztraminer Reserve 2005 är ett vin från franska Alsace som med fördel avnjutes till en kryddig thai-wook eller en god kittost. Vinet är blekgult med en starkt sötfruktig mycket aromatisk doft med fruktiga toner av fläder, mandarin, päron och banan men också sommarblommor. Smaken är fyllig med tydlig smak av päron och papaya det är lite restsötma och tyvärr lite väl låg syra. Vinet fick av mig, då jag provade det för någon månad sedan, 7,0 poäng.

Gewürztraminer anses i Alsace, tillsammans med Riesling, Pinot Gris och Muscat, vara extra ädla, och de är också vanligaste förekommande sorterna. Ursprungligen kommer druvan från Italien där den känns igen som Traminer Arimatico vilket rätt och slätt betyder "Smakfull från Tramin". Tramin är en liten tvåspråkig, tysk och italiensk, stad i norra Italien som idag lever på att ha gett namn åt en världsomspridd druva. Gewürz är tyska och betyder krydda och det är precis så den känns igen. Många vinprovare menar att det är den mest lättigenkänneliga av alla världens druvor då den har så starka aromatiska, nästan precis kryddiga, toner av blommor och tropiska frukter. I Alsace görs de finaste exemplen som druvan kan erbjuda och de är oftast inte helt torra och generösa i alkoholstyrka. Det finns dock helt torra varianter liksom riktigt söta dessertviner.

Jag vill önska dig en trevlig helg samtidigt som jag passar på att nominera My hometown med Bruce Springsteen till helgens låt.

//

Lucas

Nämnda drycker:

Slottskällans Decennium [1450] 17,10 kr (330 ml)
Gustave Lorentz Gewürztraminer Réserve [nr 5244] 89 kr