Det finns en riktigt bra sak med att plugga på högskola eller universitet. Minns ni hur man kände sig precis när man hade fått ett lov när man gick i skolan? Sådär härligt upprymd blandat med frihet och nästan lite tomhet. Det känner man varje gång man är klar med en tentaperiod! Jag blev klar med en alldeles för lång tentaperiod idag och jag känner mig som om jag kunde gå på moln.
I nordöstra Italien ligger Veneto, ett landskap som ensamma producerar lika mycket vin som hela Sydafrika varje år. Produktionen domineras av enkla bordsviner men i Bardolino, Valpolicella och Soave görs viner av stundom riktigt hög klass. Soaves vita viner på Garganega i all ära men det är nog för de röda vinerna från Valpolicella som regionen har skapat sitt största rykte.
Vinterminologin kan lätt bli rörig så jag ska försöka förklara sambandet mellan Valpolicellas viner så strukturerat och kortfattat som möjligt. Man skulle kunna säga att det finns sex stycken* godkända typer av vin som i området alla görs på samma druvor, Corvina, Rondinella och Molinara. Enklast att förklara är det som rätt och slätt kallas Valpolicella, det är helt enkelt "vanligt" rött vin med Valpolicella som ursprung. Vidare får viner som har minst 11 % alkohol och lagrats minst ett år sedan skörd kallas Valpolicella Superiore.
När druvorna skördats sparar man stora mängder druvor, vilka man lägger i trälådor för att torka i omkring tre månader. Druvorna som vid det laget är nästan russinlika innehåller en mycket sockerrik koncentrerad must som består av så mycket socker att jäsprocessen kan ta veckor eller till och med månader. Musten får i vilket fall jäsa klart tills den slutar av sig själv och vinet har då oftast en alkoholhalt på över 15 %. Det kraftfulla rustika vin som man då gjort kallas Amarone och eftersom att varje druva ger väldigt lite saft är dessa oftast ganska dyra.
När producenterna har gjort dels sitt "vanliga" Valpolicella-vin och dels sitt Amarone tar de skalresterna från Amaroneproduktionerna och låter de jäsa en andra gång tillsammans med det vanliga vinet. På så vis blir vinet förstärkt, aningen alkoholstarkare och kraftigare i sin struktur. I Sverige har dessa viner ibland kommit att kallas för Amarone-light eller mini-Amarone. Metoden kallas Ripasso och det är en vinifikationsmetod som till mångt och mycket är utvecklad av producenten Masi, den var faktiskt även länge namnskyddad av dem.
Tenuta Sant' Antonio heter en riktig kvalitetsproducent i området som drivs av tre bröder. Flera gånger har de belönats med de tre glasen, en av de mest presitgefyllda italienska vinutmärkelserna, Gambero Rosso Editore. På den svenska marknaden finns dels deras Amarone, Selezione Antonio Castagnedi, men det är för deras Ripasso, Monti Garbi, som jag vill slå ett hårt slag.
Monti Garbi är mörkt rubinröd till färgen och doften är stor i sötfruktig stil. Den är påtagligt fatdoftande med inslag av vanilj och något som jag förnimmer som kåda. Smaken är komplex med tydlig fatkrydda och stor smak av moreller och mörka plommon, toner av svarta vinbär gör sig också påminda. Jag dricker det här vinet ofta och gärna till en krämig pasta eller en köttbit, senast jag provade det gav jag det 8 poäng.
Jag måste också skriva en eller två rader om Stockholms allra trevligaste öl-och whisky-bar. Glenfiddich Warehouse no. 68 på Västerlånggatan i Stockholm. Det ligger bara runt hörnet för mig och jag har varit där hur många gånger som helst. Det var dock ett tag sedan nu, tills jag var där häromdagen. Plötsligt kom jag ihåg varför jag var där så ofta. För det första har de Sveriges största utbud av öl på fat från svenska microbryggerier. För de andra har de ett av Stockholms största utbud av skotska single malt whiskeys. Sist men inte minst så är det en enormt trevlig atmosfär blandat med kompetent och trevlig personal.
Jag vet inte hur många gånger jag suttit och tittat på folk som går till baren och beställer en öl. Efter en minut börjar de stampa frustrerat och undrar varför de inte fått sin öl. Givetvis har det inget att göra med dålig service, tvärtom så skall en öl hällas upp i två steg, med en ordentlig skumkrona redan från början. Med andra ord så skall den vila några minuter mellan första upptappningen och andra. Alltså inte alls dålig service utan snarare kunnigt och välvillig, och den som väntar på något gott...
... och då hade jag kunnat vänta länge. Från Hantverksbryggeriet kom min öl som döpts till Bödeln. Jag hade aldrig hört talas om bryggeriet som visade sig ligga utanför Västerås och har funnits sedan 2003. Merparten av deras ölsorter har fått namn efter medeltida yrken av tvivelaktig karaktär. Bödeln, Narren och Munken är bara några...
Bödeln är av typen India Pale Ale och Hantverksbryggeriet säger själva att det krävs mod att dricka den då den har ordentligt markerad beska. Jag föll i alla fall för ölen såsom huvudet under bödelns yxa!
8,0 poäng ger jag till det mörkt mockafärgade ölet. Grumligt och för ögat ogenomträngligt är ölet som vare sig är pastöriserat eller filtrerat, precis som på klassiskt "hantverks"-manér. Doften är frisk och fruktig i typisk stil med inslag av citronkaramell och rök. Smaken är fruktig så det svänger om det med inslag av aprikos men där finns också en tyligt blommig humlesmak som ger stor, lång, härlig efterbeska.
India Pale Ale har jag en känsla av att jag kommer att skriva om många gånger framöver och det är en öltyp med en lite spännande historia. Pale Ale skrev jag om häromveckan men det här är en karaktäristisk underkategori. Precis som Pale Ale kan det ha ganska varierande färg men är alltid överjäst. När Indien var en engelsk koloni var det många engelsmän som i den indiska hettan saknade riktig engelsk öl. Det indiska klimatet lämpade sig inte för ölbryggning och man var tvungen att komma på en annan lösning. Genom att göra ett öl med tilltagen alkoholstyrka och att tillsätta ovanligt mycket humle fick man ett öl som klarade den långa båtresan från England till Indien och en ny ölsort hade uppfunnits, India Pale Ale eller IPA som det ofta kallas.
Hantverksbryggeriet har tyvärr inget öl tillgängligt på systemet men om du tittar på deras hemsida http://www.hantverksbryggeriet.se/ kan du se på vilka pubar deras öl erbjuds. Om du ändå blir nyfiken på India Pale Ale tycker jag att du ska gå och köpa Brewdog Punk IPA från ett skotskt bryggeri som släpps den 1 april, det tänker jag göra!
Ella Fitzgeralds Let's Fall in Love svänger ut ur mina högtalare i helgen, inte Cole Porters Let's Do it, Lets fall in Love utan bara Let's fall in Love. En underbar låt som över femtio år från att den gjordes fortfarande får en att vilja svänga sina lurviga.
Trevlig Helg!
//
Lucas Spinnars
Nämnda drycker:
Tenuta Sant' Antonio Monti Garbi [nr 5328] 97 kr
Tenuta Sant' Antonio Selezione Antonio Castagnedi [nr 28002] 289 kr
Brewdog Punk IPA [nr 1515] 18,90 kr (330 ml)
Hantverksbryggeriet Bödeln Ej tillgänglig på Systembolaget
*)
Valpolicella
Valpolicella Superiore
Valpolicella Superiore Ripasso
Amarone della Valpolicella
Recioto della Valpolicella
Recioto della Valpolicella Spumanti
No comments:
Post a Comment