Jag är tydligen hedonist!

Förra helgen arrangerade jag en liten julfest här hemma hos mig och jag skulle vilja tacka alla som var här och såg till att det blev en kanonkväll! Av två kompisar fick jag en guidebok till London då vi ska fira nyår där tillsammans. Däremot så var det inte vilken guidebok som helst. Det var A hedonists guide to London och på insidan av pärmen skrev de så här.

Hedonism, från grekiskans hedone (njutning). Idériktning inom det filosofiska tänkandet som sammanfattas med orden:

Njutning är huvudsaken för människan. Hedonism är således gourmandernas (frossarnas) och libertinernas (vällustingarnas) sammhällsuppfattning eller ideologi.

Jag kände mig träffad som av ett pistolskott, sken upp och konstaterade "Jag är en hedonist"!

Njutning blev det hela kvällen och tyvärr av för många olika julöl, julcider och glöggar för att jag ska komma ihåg vilken som var vilken. Jag lovar dock att mer julöl kommer jag att skriva om ytterligare lite närmare jul.

Igårkväll tyckte jag att det var läge att laga mig en sjysst middag till en sjysst flaska vin. Jag bestämde mig för att plocka ner en Capitel De'Roari Amarone della Valpolicella från hyllan och slog på spisen. Espressomarinerad kycklingfilé med potatisgratäng och rödvinssky skulle det bli och jag korkade upp min halvflaska. Doften lovade gott med tydliga körsbärsaromer och en tydlig markering av fat med rostad kaffekaraktär. Där fanns också en syrlig doft av lingon som förvånade mig. Till min stora besvikelse drog jag ordentligt på munnen när jag smakade på vinet som dominerades av en sur lingonsmak. Jag vet inte varför syran kändes så påtaglig men som tur var bättrade det på sig efter ett tag i glaset och när väl maten var klar blev kombinationen riktigt bra. Totalt sett ger jag Capitel De'Roari 6 poäng och varnar lätt för den dominerande syran.

Häromdagen var jag och åt en underbar pizza på mycket trevliga Primo Ciao Ciao på Hantverkargatan. Pizzan med parmaskinka, soltorkade tomater och färsk basilika fick kalasbra sällskap av Santi Solane Valpolicella Classico Superiore Ripasso. Sprängfyllt med mörka körsbär, stor kropp och sammetslena tanninner charmade det mig ordentligt. Tyvärr finns det inte på Systembolaget i nuläget.

Nu har jag skrivit om två viner från samma region, Valpolicella, och det är väl på sin plats att jag berättar lite om vad som är speciellt med dem. Valpolcella ligger i Veneto i norra Italien inte så långt från Gardasjön. Där återfinner du de lokala druvorna Corvina, Rondinella och Molinara, tillsammans utgör de grunden för de allra flesta vinerna därifrån. Corvina är generellt dominerande och Molinara används allt mindre då den inte anses hålla riktigt samma höga klass. Fyra typer av röda viner kommer härifrån, även om det finns ytterligare några olika variationer som jag kan skriva om en annan gång, Valpolicella, Ripasso della Valpolicella, Amarone della Valpolicella och Recioto della Valpolicella. Den vanliga Valpolicellan är framställd på vanligt vis och ger ganska lätta men utsökta rödfruktiga viner. För att tillverka amarone skördas druvorna men torkas sedan på speciella ventilerade husvindar. Efter ungefär hundra dagar pressas de russinliknande druvorna och ger en must som är mycket koncentrerad och söt. Vinet jäses sedan och det tar ofta lång tid för den sockerrika musten att börja jäsa. När den jäst klart ger det mjuka viner med hög alkoholhalt, ofta 15% eller mer. Om man istället avbryter jäsningen innan allt socker omvandlats till alkohol får man ett sött portvinsliknande vin som kallas Recioto della Valpolicella. Ripasso får man genom att låta de urlakade skalen från amaronetillverkningen jäsa med musten från färska druvor. Vinet får på så vis större kropp och mer kraft och det är populärt att kalla ripassoviner för "amarone-light" eller liknande.

Ripasso kan du dricka till nästan vilken kraftig kötträtt som helst och vanlig Valpolciella till en fräsch sallad, ljust kött eller kyckling.
Amarone dricks allra helst till en bit parmensan möjligtvis med en liten klick fikonmarmelad.
Recioto della Valpolicella dricker jag gärna till en bit grönmögelost eller till en söt chokladdessert.


Hoppas att ni tog er igenom biten om Valpolicella viner. De är inte bara omåttligt populära just nu, de är också otroligt goda. Tyvärr är de dyra men det beror på att det går åt mycket druvor då de ska torkas först. Ett riktigt bra köptips är Zenato Ripassa, kanske aningen dyrt för lilla plånboken men ack så gott.

Nu ska jag försöka att inte dröja så länge med nästa inlägg.

//Lucas

Nämna viner som finns på Systembolaget:

Capitel De'Roari Amarone della Valpolicella [nr 12366], 92 kr för en halvflaska och 175 för en hel.
Zenato Ripassa [nr. 12324] 169 kr