Ny helg och nya tag! Efter en lyckad men slitsam vistelse i Barcelona förra helgen är jag hemma och till största delen återhämtad. Jag som är en osannolik vädermänniska är lite störd över att värmen tydligen inte kom för att stanna. Det blev kanske inte riktigt så mycket vin som jag hoppats även om jag han dricka några olika Cava som tyvärr var av ganska dålig kvalitet.
Jag tänkte den här veckan fortsätta lite smått på förra veckans tema och presentera några mindre omtalade druvsorter. Jag har inte direkt några så starka trendspaningar som Mencía och Albariño men ack så väl några som de senaste åren hamnat ordentligt i skymundan. Den norditalienska vita druvsorten Garganega har sitt ursprung i Veneto och sitt högsäte i och runt den lilla staden Soave. Det är en mångsidig druvsort som producerar allt från enkla torra viner till riktigt tjockflytande söta, passito, viner. Passito kallas både vinerna och vintilverkningsmetoden som används för att göra vin på torkade druvor i framförallt norra Italien. Garganega i sig odlas ofta enligt den gamla upphögningsmetoden la veronese pergola. Då växer drovorna upp på ungefär 2 meter höga stolpar som har ståldrådar emellan sig så att det bildas ett långa gångar med tak. Den här metoden har använts på flera håll i världen men kritiserats ordentligt för att ge stora skördar med tveksam kvalitet. När jag frågar en Italiensk vinproducent som använder sig av metoden är han av en annan uppfattning. Han säger att Garanega ger bäst resultat ganska långt ifrån rankan och därför därför långa grenar, sedan ger det lagom skydd åt solen. Han berättar vidare att många producenter i den lilla staden Gambellara bytt till spaljéupphängning efter att oenologer kritiserat pergolaupphängningen men nästan alla bara för att bli besvikna på resulatet.
Soave och Gambellara är två grannbyar inte långt från Vizenca som nästan helt domineras av Garganega-odlingar. I Soave görs de mest omskrivna vinerna i både torra och söta varianter. Vinet som bara kallas Soave DOC, eller Soave Classico DOC, för de lite striktare ursprungskraven, har i många år ansetts som ganska enkla bordsviner utan distinkt karaktär eller kvalitet. Många producenter har dock, som sedvanligt är efter en trendnedgång, tagit sig i nackskinnet och börjat producera riktigt bra viner. Ett vin som tyvärr var länge sedan jag drack, och därför inte tänker poängsätta, men som var riktigt bra är Tunuta Sant' Antoni Soave Monte Ceriani. Tyvärr finns det inte på systemet men håll ögonen öppna på restaurang. Tenuta Sant' Antonio är generellt en mycket pålitlig producent som du kunde läsa några rader om för några veckor sedan. De torra vinerna av garganega är oftast blommiga i doften och tillsammans med päron och exotisk frukt är smaken tydligt mineralmärkt av det gamla vilkanlandskapet dr druvorna växer. Snarlika de torra Soave-vinerna är vinerna benämnda Gambellara DOC, fast precis som namnet antyder kommer de från Gambellara.
Gambellara är en mycket liten by vars vinproduktion till stor del domineras av jätteproducenten Zonin. De små producenternas viner säljs nästan bara lokalt och Zonins Gambellara DOC finns inte i Sverige än, men leverantören Bibendum säljer några andra av deras viner och jag tror mig kunna säga att vi kommer att få se fler. I Gambellara görs istället mycket Recioto di Gambellara. Recioto är söta passito viner, alltså gjorda på torkade druvor med avstannad jäsning, som görs huvudsakligen i Gambellara, Soave och Valpolicella. Recioto di Soave och Recioto di Gambellara är nästan snarlika i stilen men i Gambellara görs också en inte riktigt lika söt mousserande variant som är härligt fräsch med små mandeltoner. Tyvärr finns inte heller något sådant tillgängligt i Sverige. Några Recioto di Soave hittar vi dock i beställningssotrimentet och Aciantum Recioto di Soave 2003 lär vara riktigt bra och stiltypisk. De vita recioto-vinerna har oftast en härlig ton av aprikos och päron med en syrlig underton som, när vinerna är välgjorda, kan göra vinerna betydligt lagringsdugliga.
Det var allt för den här veckan och jag önskar dig en trevlig helg. Leta upp en gammal grymlingsskiva och spela Bär gullvivan blommar så kan vi gemensamt längta efter sommaren!
//
Lucas
No comments:
Post a Comment