Svensk lager till midsommar

Jag ber om ursäkt för ett missat inlägg förra veckan! Jag var på en veckas semester i Kroatien och hade räknat med lite bättre internettillgång än vad som tillhandahölls på hotellet. Det vore lägligt med ett inlägg om Kroatiska viner, som är en ganska spännande historia, men det får vänta någon vecka. Det är nämligen midsommardags och bortsett från snaps, sill och färskpotatis så är midsommar svensk lageröl. Jag har därför gjort ett minitest av fyra svenska lageröl i medelprisklass och hoppas att jag kan bidra med lite vägledning inför helgshoppingen.

Benämningen lageröl används för huvudsakligen ljusa, men stundom även mörka, öl av kornmalt och underjäst typ. Det finns i stora drag två typer av öl, underjästa (lager) och överjästa (ale). De får två ganska olika karaktärer och skiljer sig lite i slutskedet av deras respektive tillverkning. För all öl gäller dock att kornet bötläggs och får gro i stora groningskistor. När kornet precis börjat gro finns maximalt med stärkelse för att det tilltänkta kornstrået skall ha så mycket näring som det behöver för att växa. Efter groningen följer torkning och rostning av det groddade kornet, därmed är hela den process som kallas mältning är slutförd. Den temperatur som malten rostats vid är mycket avgörande för det blivande ölets karaktär, oavsett om det sedermera skall bli underjäst eller överjäst.

Malten krossas sedan till skrot och blandas med hett vatten för att aktivera enzymer som kan omvandla stärkelsen till jäsbara sockerarter, huvudsakligen i form av maltsocker. Även för den här processen som kallas mäskning är temperaturen central för ölets blivande särdrag. Blandningen kallas inledningsvis för mäsk men när mäskningen är färdig kallas den vört. Vörten kokas sedan generellt tillsammans med humle av önskad typ, även om det finns undantag, t.ex. belgiska fruktöler. Det finns många olika typer av humle som alla har sina egna kännetecken.

Sedan är det dags för jäsning och lageröl jäses vid kall temperatur under relativt lång tid, upp emot två veckor, med en jästsort som när den är förbrukad sjunker till ölets botten, därav underjäsning. Ale å andra sidan jäser vid varmare temperatur under bara några dagar med en jästsort som när jäsprocessen är klar flyter upp till ölets yta. Ordet lager kommer av tyskans ord för att lagra i och med att ölet lagrades och jäste under längre tid i kalla källare.

Det är ölbryggning i korta drag; en förenklad beskrivning av ett hantverk smockfullt av små avgörande detaljer och mycket känsligt för bryggarens skicklighet. Svensk lagertillverkning har tradition sedan 1800-talet och idag finns en uppsjö av alternativ av varierande kvalitet, de sämsta ganska dåliga och de bästa riktigt bra. I min miniprovning ingick fyra öl på 33 cl flaskor som med sin smidighet passar utmärkt till midsommarfesten. Jag provade ölen halvblint och visste alltså inte vilken som var vilken.

Först ut var Zeunerts Werde, som bryggs av Kopparbergs / Sofiero bryggeri, gyllengul i färgen med en lätt maltig doft med små inslag av humlig blommighet. Ölet är i mycket okomplicerad stil med bra humleton och någon antydan till dovare toner av smörkola. Allt som allt fick det 6,0 poäng. Zeunterts bryggeri är ett över hundra år gammalt bryggeri från Sollefteå i Ångermanland. Kring år 2000 rönte man betydande framgångar på ölfestivaler runt om i både Skandinavien och resten av Världen men hamnade i ekonomiska svårigheter och blev sedermera uppköpt av Kopparbergs bryggeri. Zeunerts producerar, för den lokala marknaden, även några läskedrycker där den ekfatslagrade julmusten varje år är en höjdpunkt.

Nästa öl blev testets bottennapp, Spendrups Old Gold. Ölet är ljust gult och har en syrlig och lätt doft som känns lite spretig med liten citruston. I smaken finns en liten brödighet och medelstor till stor beska i ett annars lätt öl som tidigt i munnen känns väl syrligt. Humlen som använts är av Saaz-typ, precis samma sort som används i Tjeckien för att göra tjeckisk pilsner. Sammanfattat blev det 4,5 poäng. Old Gold är Spendrups ansats att göra ett pilsneröl av lite bättre kvalitet och den trevliga flaskan lockar visserligen ögat men mycket mer än så blir det inte. Ölet lanserades 1985 och har sedan dess gjorts efter mer eller mindre oförändrat recept. Kanske stod Old Gold bättre pall konkurrensen då det för 20 år sedan kom ut på marknaden med efterföljande braksuccé. Idag är utbudet bättre och jag tror inte att Old Gold hängt med. Det låter som en totalsågning men riktigt så illa är det inte. De 4,5 poäng jag delat ut är inte dåligt, men i prissegmentet finns betydligt bättre alternativ.

Mariestad, också den producerat av Spendrups, visar tillsammans med en gyllengul färg en lätt sötaktig doft, maltig och med inslag av mjölkchoklad. Det är medelfylligt och välbalanserat med en initialt låg beska som tilltar eftersom. Där finns antydan till brödighet men också en lätt metallisk eftersmak som drar ner betyget ett halvt betygsteg till 6,5. Mariestads är en lager av så kallad Dortmundertyp och tog i kategorien hem silvermedaljen i World Beer Cup tidigare i år.

Kanske föga förvånande, sett till pris, så blev Nils Osars God Lager minitestets vinnare. örvånande var dock att det i en blindprovning skulle visa sig så mycket bättre. Färgen är mörkt gyllengul och doften är stor och komplex med tilltagen och välstämd brödighet. Jag finner en dov ton som jag uppskattar men har svårt att placera, jag kan närmast referera till blött sågspån som jag tycker ligger ganska nära. Smakmässigt är det ett fylligt lageröl med stor smak som är aningen fruktigt. Där finns de dova, visserligen små men, väluppskattade tonerna av toffee och mjölkchoklad och en välbalansera beska som aldrig tar överhanden. I avslutningen finns en liten bränd bitterhet som påminner om vikarbröd. Nils Oscars bryggeri kan nog med rättvisa, tillsammans med några aktörer till, hållas ansvariga för att svensk ölproduktion under de senaste tio åren sett ett så stort uppsving. Det är också mig veterligen det enda bryggeri i Sverige som mältar sin egen malt från svenskodlade åkrar. Tärnö Säteri strax utanför Nyköping är enligt dem själva det som utgör navet i Nils Oscars produktion, åkrarna odlas helt i linje med naturens villkor och mälteriet är KRAV-märkt.

Sammanfattningsvis kan man säga att dyrast var bäst men billigast var inte sämst. Nils Oscar blir mitt självklara val till midsommarsillen men framemot kvällen kan jag dock tänka mig att byta ut den mot Zeunerts Werde som är riktigt bra.

Låten som strömmar ur högtalarna imorgon blir helt underbara Sommar i Stockholm av Mauro Scocco. Nu åker jag visserligen till Florens på söndag för att spendera resten av sommaren där men några dagar till lyssnar jag så gärna!

Ha en jättetrevlig midsommar!

//

Lucas

Nämnda drycker:
Följ länken för att komma till Systemblagets infosida:
Zeunerts Werde [nr. 1469] 11,90 kr, 330 ml
Spendrups Old Gold [nr .1441] 13,90 kr, 330 ml
Mariestads [nr. 1200] 12,90, 330 ml
Nils Oscar God Lager [nr. 1305] 17,70, 330 ml