Wanderlust Hotel - Little India Hotel Pearl in Singapore

I recently came home from Singapore and had the delighting opportunity to stay in Hotel Wanderlust. A charming boutique design hotel located at Dickson Street 2 in Little India.

Already at arrival the staff were genuinely nice and had none of the fake service mind often found in top-tier hotels. One day I met the manager in the elevator who just wanted to make sure that my visit was to my satisfaction. There are four types of room where of I stayed in the simple version called Pantone. There are 10 pantone rooms and each of them are completely furnished in individual colours. My room was bright orange - my favourite!

The rooms provide just about everything that you need and want such as cool design, a nice shower, an awesome bed, nice linen, comfy toilet paper and a nespresso machine. Meanwhile it has nothing that you do not want to pay for or need. Ok, it has no desk so for the business traveler another place may be to prefer, the semi-exeptionistic bathrooms may not be anything for the easily embarresed new-mets.

Not only are the rooms and the service top class. So is the breakfast buffet! It has an air of home-cooked and things as good bacon, and well made scrambled eggs are not common in South East Asia. The orange-juice was also by far the best I've had for over a month in Singapore, Malaysia and Indonesia.

I had very little time to try out the bar but they do provide the excellent beer Little Creatures Pale Ale. Things like that - attention to details - is what makes Wanderlust Hotel one of the best hotel stays I've had.

//
Lucas

The Liffey - Good food, poor beer selection

Over the last week I have twice visited the Irish pub The Liffey in Stockholm. It is situated in the old town (Gamla Stan) at Stora Nygatan and has in just over a year gained a stable crowd. Every night they play live music and show sports after the well updated weekly schedule available in the pub. At fridays and Saturdays the place gets truly busy as the party people seem to assembly here.

I really enjoy the atmosphere at The Liffey. It is nice and clean and laid back. All of the staff speaks pretty much only English and it feels fairly genuine. The food quality is far above what you can expect from an Irish pub in this style. It is classical pub food but well made and extremely affordable. The fish and chips plate is one of the bigger I've had and the fish is well done. So are the Sizzling-fajitas and the Nacho plate. The gambas starter is also sizzling hot and has a powerful garlic taste which is truly enjoyable. There is also a sweet deal for bbq-ribs and beer.

There seem to be a group of regulars hanging in the bar and I can really understand them coming there repeatedly. The music that starts around 10 pm is not to loud anf the place is hence talk-able even though you can enjoy the atmosphere with live music.

As you may have guessed I really like the place. Anyhow there are things that could be better! Of a gastronomic perspective it lacks some quality. As mentioned the food is really good in relation to what is expected of an Irish pub and especially to the price. But, if you're in Stockholm to have a gastronomic experience you'd better try out Frantzén Lindeberg just around the block. Thus I don't think the food is the problem at this place. The problem is the beer. And the beer is fairly crucial at an Irish pub. The selection is highly commercial with nothing that sticks out. There is Guinness, Kilkenny, Staropramen, Stella Artois, Carlsberg etc. on draught and not a single interesting beer. With the strong beer-trend coming up and growing in Sweden it's not acceptable and I hope they will change it soon!

If you are a budget traveller visiting stockholm for the first time or a thirsty local doesn't matter. You can drop by The Liffey anyway.

//

Lucas Spinnars

Monks Porter House and a Dutch Porter

Today I visited Monks Café Porter House at Munkbron 11 in Stockholm. Thank you Linus and Emma for showing up, I had a great time!

The porterhouse is the third out of three different Monks Café in Stockholm, and being opened in august this year also the one of the more recent addition to the Stockholm pub scene. Eventually it will host not only a beer café restaurant but also a porter/stout brewery.

The entrance is a little odd and I get the feeling of having mistakenly ended up in the stockroom but after finding the staircase down to the basement from the 17'th century I feel a lot better. The brick walls with low vaults are combined with modern lightening and cool led screen menus promoting the current offers. That is actually an unnecessary convenience detail considering the quite impressive range of beers they have on both draught (56 to be exact) and bottles (according to the website the three restaurant together offer 1700 different beers).

The bar is nice but I will have to return at something of a more crowded night than a Monday to properly judge it. Anyhow my first impression is better than the other two Monks Café's (Wallingatan and Sveavägen). I will follow up later with a review and I will also follow with interest how the place settles.

Today, I had a De Molen Hammer & Sikkel from a 330 ml bottle after a great special offer for followers of the Monksevent twitter. 60 SEK for a bottle is a bargain since it usually goes for the double. The Hammer & Sikkel is a classic porter with 5.9 % abv and fairly dry.

The beer has a great head, which lasts for a while but after some five minutes fall down to eventually more or less disappear. The colour is intensely dark brown and opaque and the head has a white-coffee-tone.

On the nose it's a intensive smell of coffee and chocolate with a little bit of Chinese soy. It is highly malty and gives away a strong mineral scent.

The taste is a little off dry and has a little acidic twist. The aromas are mainly coffee, nuts, burnt malt, chocolate and earthy aromas with a little tone of ash in the long end. The nutty character makes the mouth feeling a little fatty.

It is a highly complex beer but I find the acidic twist a little too strong and I grade the the beer 6/10.

Best of regards
Lucas Spinnars

Revisit at Jacobs Krog

About half a year ago I visited Jacobs Krog at Artellerigatan in Stockholm and today it was time for a revisit. The place is genuine and nice with a sparsely decorated interior and quite a few locals coming down for dinner to, just to get away from cooking. One older man even came to pick his dinner up for take-away. The specialities of the house are the Danish starters "smørrebroe" and they are really nice, and worth the visit for.

Today I felt extraordinarily carnivorous so I went for the Steak á la minute, with the green-pepper sauce. The green-pepper sauce was according to the chef the first thing he learnt to cook when he started as a professional chef 30 years ago. It was indeed very good and perfectly balanced so I can imagine he has perfected it for some 30 years now. The meat was just about right cooked and tender just as it should be and along with the sauce the plate just turned up to be empty way too quick!

Along with the meat came a little tomato salad, which was nice but slightly standardised, and strips. I have to say something about the strips though. The whole concept with fried potato is something that could, in my eyes, very well be awarded with the nobel prize in chemistry (or peace, ...or something else for that matter), but why do they at such a nice place with such a nice kitchen serve boring thin strips. Come on better up and at least serve me some real French fries, something that I would not get as good at McDonalds.

The prices had also gone up a little since last visit. Today a steak á la minute was priced at 265 SEK giving it a less good price/quality ratio than last time.

Once again the meat was spotless, the place and the staff is really nice, but they haste with the details such as the strips. Last time I questioned their offerings of wine by the glass and even though there is always a good general impression some small things brings it down a little below where it could be.

//
Lucas Spinnars

Check here for my old review (in Swedish)

Reutberg Aegidus-Trunk Kellerbier

Tonight I had the opportunity to try a Reutberg Aegidus-Trunk Kellerbier. It's a seasonal beer from one of my absolute favourite breweries. It's not one of the top-modern experimental craft-brews that has turned increasingly popular during the last decades. This is rather the ultra traditional type of brewery, upholding the 350 year old traditions of the bavarian monestrary-brewcraft. That's half of the charm, but when it comes down to the liquid in the glass it's also downright top quality!

Aegidus-Trunk Kellerbier is a non filtered beer with 5,3 % abv. The colour is medium intense amber and slightly cloudy, with a nice off white head. The nose is malty and full with dried fruits, but not as intense as stronger beers usually possessing the same characteristics. The taste is at first intensely malty and medium sweet with a very low bitterness. Short after there is a full taste of, burned sugar, dried apricots, fudge and sweet rye-bread. In the after taste there is a little bitterness far back in the mouth and the bitter sensation has some similarities with that in coffee.

Over all it's a very good beer offering a little less alcoholic alternative to many of those beers that suit well with the autumn inspired stews. I could also see a potential good match with forest mushrooms! I rate this old-style october-fest beer 7,5/10.

The beer is named after the festivities in honour of the greek Saint Giles (originally Aegidius) who was made saint of the crippled. The story says that he was living as a hermit deep in the forest only in the company of a hind that actually fed him with her milk. He was eventually mistakenly shot by an arrow aimed at the deer.

Reutberg is situated just outside Bad-Tölz in Bavaria and the beer-garden is a must when visiting the area!

//
Lucas Spinnars

Buco Nero - In the borderlads of a tavern and concept dining

A couple of days ago I visited Buco Nero at Roslagsgatan, the sister restaurant of the Stockholm institution Caffe Nero. I was surprised when I saw the actual name of the restaurant since I was convinced that the name was Bocca Nero. Bocca Nero would somewhat incorrect translate to "black mouth" but the name was instead Buco Nero, which translates to to "black hole".

The entrance is also sharing obvious similarities with a black hole. A discrete glass door in a black wall leads straight down into the concrete basement. After finally entering the basement it's not just any basement, it has a great warmth and a nice atmosphere. The huge and open kitchen in the middle together with the rough concrete walls and red furniture details creates really nice foundations for a great restaurant.

The menu is genuinely Italian with a little extra focus on pasta. The beverage list is though somewhat of a disappointment with mainstream wines and beers from all over the world. A little more inspiration would have done well for the over-all impression.

In terms of food we ordered a downright perfect antipasti plate. Some may argue for the lach of vegetables but, I cannot complain when there is such a variety of salamis, hams, and cheeses. It was also very nicely served on a large wooden platter.

Following the antipasti I got a mushroom pasta with pancetta and a mix of fresh herbs. The pasta was excellently boiled and the affective experience was close to perfect. Considering the emphasis on mushrooms in the menu description I would have liked to see the mushrooms come through a little more. They had a little unfortunate been overwhelmed by the pancetta and the herbs. Anyhow, as already mentioned, it was so tasty that I anyway don't want to complain.

The bathrooms was one of the most futuristic installations I have seen in any restaurant in Sweden. The sinks could possible be mistaken for a urinal a late night and I think that form over function was valued by the designer. Anyhow, they are a vivid source of colour and may contribute as a subject of conversation when you dinner companions don't really qualify.

In conclusion, this is a really nice place and with a little more effort on the drink-list this could very well turn into a stable institution in the borderlands of tavern and concept dining.

//

Lucas Spinnars

Bona Sera - Fine Pizza Dining in Helsingborg

Today I was back to have the best pizza on offer in Helsingborg. Officially it's best in Scandinavia and i wouldn't be surprised if it was the best in the world. Last week I took takeaway from La Pizza (read my earlier post) but today i visited the high quality restaurant next doors, offering the same pizzas. Buona Sera is the name of the restaurant at Drottninggatan 124.

The wine list is excellent offering everything from simplier Italian table wines to vintage selections of Sassicaia and Masseto. The Italian selection is then topped up with some French spice such as Château Haut Brion 1990 at the moderate price of 14,995 SEK (approx. 1,600 €) or a bottle of Chateau d'Yquem for the same price... Maybe another day...

The waitress presented herself as new for today, and unfortunately I don't think she was only new to the restaurant. I think she might never have waited tables before. She was stumbling a bit but made it up with good attitude and a nice smile. As a little heads up I'm more concerned about things as some chipped plates.

Nevertheless, the atmosphere in the restaurant is nice and stylish, even though laid back. Today, Sunday it was not very crowded. Swedes have a tendency to stay home Sunday nights for Sunday dinner at home. Other nights of the week I recommend to reserve a table as it's usually packed.

Pizzas were just as delicious as last time and completely impossible to give any bad criticism what so ever!

Don't expect the highest of fine dining service but come here for a nice pizza or a good italian dinner accompanied by good wine. Apart from the interiour which is in a modern swedish-style rather than Italian, the feeling is very Italian; focus on the food and take the rest for what it is!

Don't miss out on trying the Italian microbrew beer Gradisca from the Italain craft brewery Birra Amarcord. It's a great company to most starters that would usually request white wine, or as a starter in itself. Tomorrow I'll post a note specifically on the Birra Amarcord Gradisca.

Best regards
Lucas Spinnars

Zlatý Baznak - Slovakian good everyday lager

For dinner today I enjoyed the Slovakian beer Zlatý Bazant. It's a not-bad typical central European lager. The beer has a light golden colour with a cream white head that last long but finally falls together to small spots of white floating on top of the glass. The nose has a light hint of straw along with hops and on the palate it has a good hoppy bitterness. Anyhow, it is fairly anonymous but not consequently bad. Is it a beer that makes life better? Hardly, but with it's 5,0 % abv it fills a good function as a thirst-quencher. Quite perfect a hot summer day!

The Name Zlatý Bazant translates to the Golden Pheasant and I'm not quite sure if it has anything to do with the beer but the pheasant is clearly visable on the label. Zlatý Bazant has been produced and brewed in the Slovakian town of Hurbanovo and has been done so since 1967. Since 1995 the company is under the wings of the Slovakian Heiniken.

As an anecdote it can be added that Zlatÿ Bazant was the first Czechoslovakian beer to be filled in a can. Anyhow, today it is mainly tapped in half litre bottles priced as a medium price international lager.

Having spent the last couple of days studying one of my lights in the dark has been music. Don't mss out on the Swedish-Iranian blues singing american resident Jasmine Kara. Her songs In the Basement and Try My Love Again are wonderful.

So long

Lucas Spinnars

Best pizza ever with a great beer

I occasionally like to publish restaurant reviews here and yesterday I had the best pizza of my life and felt that obliged to share it with the world. La Pizza in Helsingborg at Drottninggatan 124 sets as their goal to provide humanity with pizza that fills another purpose than merely being junk food.

If they succeed? I would definitely say so. They call all their pizzas gourmet-pizza and if gourmet food is available at the price of 85 SEK I'm all in!

My pizza with real Italian salsiccia, red onion, grilled artichoke and mushrooms was absolutely delicious. I've spent considerable time in Italy and as a big lover of pizza the number of pizzas I've eaten is remarkably high. This one beats 'em all!

La Pizza shows off with having won the Scandinavian championships in pizza-making. It is a title they well deserve!

The pizza-place is mainly for take-away and host only two small outside tables. There is though a really nice Italian restaurant next doors if one is in the mood for finer dining (read another of my posts). I brought my pizza a couple of hundred meters down to the esplanade by the shoreline. There I had one of the best spots for watching the sun-down in Helsingborg just opposing Hamlet's castle Kronborg in Helsingør.

The pizza was in good company with a Brewdog Zeitgeist. A good black lager made of organic goods by the controversial Scottish brewery Brewdog. Controversial in the sense that they recently brewed the strongest beer ever made and having as their marketing attitude to make beers that they don't care if anyone else like - as long as they like it themselves. The Zeitgeist is a very humanely priced beer, fairly full-bodied full with dark bread, chocolate and coffee flavours. The alcohol is quite low, measuring only 4,9% abv, and the sweetness goes hand in hand with that. The sweetness is thus not particularly high and gives a beer that can accompany a wide range of dishes without overpowering them.

All for now! Love pizza from La Pizza Helsingborg and enjoy it with a Zeitgeist Organic Black Lager from BrewDog!

Best regards

Lucas Spinnars

Helsingborg

Beer Tasting in Championship Mode

I'm back in Sweden and I am once again being spoiled with the selection of Systembolaget. Some people may argue about the taxes and the high prices of the lower end wines but I have to express my thankfulness towards the monopoly. Having a Norwegian friend here visiting who is not quite as used to the selection I took him to Systembolaget at Regeringsgatan in Stockholm and we got into a little beer shopping spree.

We bought 16 more or less randomly selected lager beers in order to do a semi-blind lager tasting in championship mode. Semi-blind in the sense that we knew what beers that were represented in the tasting but had no insight in what beer was served each time. Maybe inspired from the world championships in football we decided to have a championship mode of the tasting in order to have a clear winner. We tasted two beers at the time and the winner of each round moved on to the next round.

The matches went as follows, we were three tasters but I've marked my own succession:

Bitburger (winner)
Stella Artois

Breznak (winner)
Becks

Gösser (winner)
Jever

Carlsberg Hof
San Miguel (winner)

St Eriks Pilsner
Brewdog Lager 77 (winner)

Amstel
Staropramen (winner)

Mariestad Prima Lager (winner)
Spendrups Old Gold

Guldkällan Vit
Dugges No 1 Lager (winner)

Quarter finals:

Bitburger
Breznak (winner)

Gösser (winner)
San Miguel

Brewdog Lager 77 (winner)
Staropramen

Mariestad Prima Lager
Dugges Lager no 1 (winner)

Semi finals:

Breznak (winner)
Gösser

Brewdog Lager 77
Dugges Lager No 1 (winner)

The final was consequentiality between the Czech Breznak and the Swedish microbrew Lager No 1 from Dugges. In the final it was not a too difficult victory for Dugges Lager No 1 but the price difference between those is also remarkable. Breznak sells for 10,30 SEK per 330 ml bottle (31,21 SEK / litre) and Dugges Lager no. 1 sells for 24,90 SEK per 500 ml bottle (49,80 SEK / litre). One might argue for that Lager no 1 did have a more difficult way to the final than Breznak but it should anyhow state an example of the quality of the low price Czech lager.

Interesting is that my Norwegian friend ended up with exactly the same final as I did after having chosen partly different winners in the first round. He also chose Lager no 1 as winner.

My girlfriend also participated in the tasting and she ended up with partly different results and a final between St Eriks Pilsner and Breznak. She chose Breznak as winner and with all the three of us having the beer go all the way to the final we concluded it as a winner in our little championship.

The main point of this post is to inspire you readers to a fun evening and a very easy going tasting that leaves little room for nerdy thoughts and tasting notes. Rather it focuses on pure appreciation and what one actually likes the best!

Enjoy a good evening!

"The solution" to the solution of cork defects

The discussion on screw caps on wine has hardly passed anyone, even just remotely interested in wine. The screwed cap for wine were invented in 1959 in France but it took some considerable time before it really made it's way on to the market. Australia and New Zealand have been leading the development towards screw caps and by 2004 around 70 percent of the New Zealand wines were sealed with a screw cap, also known under the trademark Stelvin.

The one and only reason for inventing the screw cap was to get to the bottom with the problem of cork tainted wines. Cork defects are good for no parties involved in wine trade and changing for the aluminium/plastic hat should do everyone nothing but good.

Nevertheless the screw cap has met some resistance. Recently I went to the hairdresser here in Vienna and we started to talk about wine. I found out that she was fairly well oriented with the vast world of wines, at least the Austrian world... Anyhow it didn't take long until she started to talk about the "horrible development towards screw caps". She said I can live with that there are screw caps on cheap whites but for a wine that costs 4 Euro or more and definitely reds you want to have a "plopp". Without "plopp" all the fun was gone! That was her definite opinion and I started to wonder whether she at all considered the content of the bottle in her wine reviews or if it was only the plopping sound. I didn't pay much attention the the fact that she put the quality mark for one around 4 Euro since I've realized that an extremely small part of the wines bought here are actually priced over 4 Euro.

Now my hairdresser and all other "plopp" fanatics have a solution the the problem with non-plopping screw caps: The wine-disc. The wine disc might not give you a "plopp" from a non-plopping seal but it states on the web-page: "With this bottle opener we are aspiring to counteract the cultural loss represented by the screw top". It is simply wooden device with a metal coated whole in the middle. You press the screw cap into the hole and twist the wine-disc until you've opened the bottle.

To read more visit The winedisc homepage.

//

Lucas Spinnars

Links:

A short note on a screw cap wine from Villa Maria (Swedish)

The Wine Economist Writes about Corks and Screw Caps (2008 July 26)

7-Stern a Microbrewey Vienna with some weird beer

Recently I visited the 7stern (siebenstern) brewery pub in Vienna. For beer interested people it is close to an institution in this city even though its commercial focus tend to overwhelm the brewart that obviously is possessed by the brewmaster. With selection of 7 regular beers they occasionally leave room also for seasonal specialities such as a Maibock during the spring.

The pub is way much bigger than it looks from the outside and with the big polished copper mash tuns behind the bar it is a charming place to hang out an evening or two. If you don't feel attracted by the place but are curious about their beers there is a vending machine by the entrance where you can by their beers freshly bottled.

The Märzen is in my opinon the best beer in the selection. In a traditional Märzen style, far from these blonde light lagerbeers that are today sold as märzen (note Zipfer, Murauer, Gösser etc), this is a brown-reddish, cloudy beer, close to opaque with powerful taste. With an alcohol strength of 5,1% it offers a lot of body and lot of taste without being to heavy. There is a hint of sweetness that does not feel caramelly or sticky and a fruity hoppiness reminding strongly of rose hip.

The second most interesting beer represents a category that makes me happy to see around. Rauchbeer (smoke-beer, or smoked beer) is a German forgotten art today being more or less only sold by under the label of Aecht Schenkerla wich is hardly a commercial brew but still widely available all over Europe (in Sweden found at SB with the number 1359). At 7stern they brew and sell a beer with a distinct smell of smoke, as the sort of tone you would get from smoked salmon. It's dry with a little acidic aftertaste and a hint of liquorice. It's without doubt a beer to be accompanied by food, smoked or grilled with quite a lot of fat is probably the best.

Apart from these two they make a lager and a Prager Dunkles (Prague Dark - Černé) of good but not remarkable quality. They also make two less appealing flavoured beers. One is being brewed with hemp giving the beer a greenish taste that appears a little fat and reminds of olive oil. The other one is a chilibeer with a spice that kills everything else. It's a light lager and the burn is overwhelming everything else. Along with a grilled chicken with a mango-lime salsa I could imagine it as a good pair though. These, close to weird and bordering to unserious beers, could in my eyes very well leave space for someting more interesting, maybe a wheat-beer or a Chech Granate.

I have not had time to try their Maibock yet but I will have to go by and taste it before it's out of season!

So long
Lucas Spinnars

Links:

7stern brewery pub (English and German)

Černé (Swedish)
Oktoberfest med hela historien om Märzen (Swedish)

Vievinum

Yesterday I visited the Vieviunum wine fair in Vienna. Hosted in the beautiful and pompous Hofburg in central Vienna the cut-glass chandeliers hanging from the ceiling and with the powerful ceiling paintings it was definitely one of the better scenes for a wine fair. It was not difficult to feel the tide of history flowing through the body when walking through the numerous rooms and tasting wines from the over 500 exhibitors represented. There was though probably one major difference between now and when the Habsburg family resided there - the wines. The upswing of Austrian wine in the last two decades was most definitely obvious in all of the halls.



The fair is without doubt mainly for Austrian wines even though central/south eastern Europe was decently represented as well. Slovenia had an entire room for it's producers as well as Südtirol in Italy and Hungary. Also Abruzzo in Italy had an own room obviously making unionised effort to push the wines from the region in Austria. Apart from that there was Serbian wines along with a few French, Spanish, Italian, Portuguese and South American wine of rather commercial than connoisseur interest.

Nevertheless, Austrian wines was the reason of the fair and they had truly collected the most of the producers in the country and the amount of wines available could almost seem never-ending. The Bernhard Ott Rosenberg 2008 is an old favourite that was as usual absolutely splendid. Showing typical Grüner Veltliner characteristics in a semi-dry wine with powerful attitude it strikes me as nectar of life. It will be available in Sweden from september 2010.

The biodynamic producer Weingut Tauss (certifeid with Demeter) impressed me with atypical Sauvignon Blancs from Styria (Südsteiermark) with hints of tropical fruit and mineral. At the price of only 14,40 € per bottle (or 31 € for a magnum bottle) their vineyard Sauvignon Blanc 2007 from Hohenegg has to be considered a bargain. I will though not neglect their generic Sauvignon Blanc from 2008 showing seriousness and an impressing palate of peaches and mango.


Red wines from Austria has so far not really caught my attention and after Vievinum not so much has changed. Anyhow, with some guidance one may occasionally find right. Weinberghof Fritsch Pinot Noir "P" 2007 shows a complex structure and a body rarely found in Austria.

All in all it was a really nice fair! For a an interested wine-nerd it was difficult to take notes due to lack of free space but one had to be creative and use corners that were available.

So long
Lucas Spinnars

Links:

Vievinum
Weingut Bernhard Ott
Weingut Tauss
Weinberghof Fritsch

If you are interrested in Austrian wine you can read more on my earlier posts here (both in Swedish).

Grüner veltliner och skotsk passion eller Trendspotting om inhemska druvsorter

Nu är det här - Nyttigt öl (på pumpakärnor)

I den alldeles underbara matvarubutiken Julius Meinl am Graben inne i centrala Wien stötte jag nyligen på ett öl jag tyckte jag behövde prova. Core Pumpkinseed Beer (Kürbiskern-bier). Med en blandning av tyskt och österrikiskt ölhantverk försöker man skapa en unik produkt som tar tillvara på hälsoeffekter i pumpafrön. Enligt hemsidan innehåller pumpakärnor en mängd mineraler, E-vitaminer och skall ha positiva effekter på irriterad urinblåsa, prostatan och stressmage. Huruvida dessa faktiskt återfinns i ölet framgår inte rakt ut men undertonen antyder det.

Hur länge har man inte letat efter ett riktigt nyttigt öl? Det finns många studier som tyder på att öl är nyttigt som det är men det här är ju något helt nytt. Hur smakar det då? Nja tyvärr så är det lite si och så med den saken. Färgen är mörkt brun men utan att vara ogenomtränglig är den liten grumlig. Det har en stor intensiv doft som påminner om sirap, russin, gräddkola och lite julmust. Smaken är fyllig och intensiv med en påtaglig men inte sliskig sötma. En relativt påtaglig syra upplevs framförallt i början och aromerna av julmust infinner sig även i den maltiga, brödiga smaken. Snart går smakprofilen över mot hasselnötter och valnötter och en fet känsla som lämnar kvar smaken av pumpakärnsolja länge i munnen. Utan tvekan är det en komplex historia med mycket smak. Tyvärr faller den mig inte alls i smaken och om den inte dricks av hälsoeffekter är det knappast något jag rekommenderar.

Av finaste källvatten och kärnor särskilt utvalda pumpor från Steiermark i Österrike gör producenten i alla fall ett intressant försök. Det tycker jag i sig är värt att uppmuntra! Frågan är nog mer varför just pumpa?

//

Lucas Spinnars

Läs gärna mer på Cores egna hemsida här eller ta en titt på mitt tidigare inlägg om Jacobs krog där man kan få sig en riktigt god öl! Är du intresserad av dryckeskulturen i Wien läs gärna mitt Wien-inlägg eller besök Julius Meinls hemsida.

Tärnö Gin, mer närproducerad och ekologisk sprit

Häromdagen skrev jag och berättade om Gripsholms ekologiska vodka. Självklart finns det fler alternativ för den sprittöstande och miljömedvetne svensken. Sedan aprillanseringen på Systembolaget (som egentligen skedde den 23 mars) finns även den ekologiska produkten Tärnö Gin på Systembolaget. Den finns inte bara i de exklusivaste butikerna eller i beställningssortimenten, nästan alla butiker har utrustats med den här lite exklusivare ginen från Nils Oscar.

Jag är övertygad om att de flesta känner till Nils Oscar som öltillverkare men tvivlar på att alla är bekanta med dem som sprittillverkare också. De börjar dock få en stadig portfölj med sprit som innefattar olika typer av sädesdestillat. Olika typer av vodka, smaksatta och neutrala, som det rört sig om tidigare får nu alltså sällskap av en gin. Jag har vid flera tillfällen haft tillfälle att prova flera av deras produkter och trots att jag är tveksam till hela kategorien smaksatt vodka, är Nils Oscar Vodka Plus Fläder/Lime en riktigt god dryck.

Nu rör det sig dock om Tärnö Gin och när Systembolaget skickade ut offert om en ekologisk gin var det Nils Oscar som drog det vassaste strået hos provningspanelen. 16 andra gin fick visa sig besegrade av den fullkomliga nybörjaren på ginmarknaden. Systembolaget menar att syftet till lanseringen var att bredda utbudet i kategorien.

Nils Oscar Ekologisk Tärnö Gin innehåller förutom den obligatoriska ginkryddan enbär och de mer eller mer standardiserade ginkryddorna koriander och citron även kanel, kardemumma och fläder. Alla kryddorna kommer från den ekologiska leverantören Änga Gård utanför Sala som specialiserat sig på ekologiska kryddor i över 20 år. Givetvis är Tärnö Gin, precis såsom föreskrivs för att i Europa få kalla sin produkt gin, destillerad med kryddorna och inte smaksatt efteråt.

Jag tyckte lanseringen var intressant och bestämde mig för att ställa lite frågor till Nils Oscars själva.

Att utöka portföljen från vodka till gin var kanske inte jättesvårt men ni har valt lite udda kryddor. Inslag av fläder, kanel och kardemumma, hur tänkte ni där?

Tanken var att göra den godaste gin vi kunde tänka oss, därav kryddningen (där en hel del av kryddorna egentligen inte är så märkliga i gin). En gin som passar den sanne finsmakaren helt enkelt. Resultatet är en konventionell gin av typen London Dry. Nils Oscar Tärnö Gin har en mjuk men ändå frisk, krispig och kryddig karaktär av ädlaste ingredienser. God och njutbar.

Ni belyser att era spritdrycker skall kunna stå på egna ben utan att blandas ut. Ser ni ner på den som blandar sig en gin tonic på Tärnö Gin? Finns det kanske någon specialare som passar extra bra för just Tärnö Gin?

Naturligtvis ser vi inte ner på den som blandar sig en gin tonic, men faktum kvarstår att en bra sprit ska inte behövas blandas ut för att vara drickbar. Det är vår bestämda uppfattning. Det finns faktiskt de som verkligen uppskattar en god sprit och vill kunna dricka sin gin eller annan spritdryck i ett aromglas, utan att blandas ut. Dock ser vi gärna att man blandar en klassisk drink som Gin Tonic eller en Dry Martini. Smaken är olika och det är upp till var och en. Man ska dricka det man gillar helt enkelt.

Det här var er första ekologiska produkt. Kommer det fler?

Vi hoppas att vi i framtiden kan lansera fler ekologiska produkter. Nils Oscar Ekologisk Tärnö Gin är ett steg i rätt riktning. Dock handlar det inte nödvändigtvis om att lansera ekologiska produkter för oss, utan att sakta men säkert gå mot en miljövänligare produktion. Ekologiska produkter utgör en del av detta.

Ert spritsortiment börjar bli gediget men de flesta känner säkert till er som öltillverkare. Finns det risk att ni förlorar fokus och hur beter ni er för att sprida Nils Oscars som spritmärke?

Nej, vi anser inte att vi tappar fokus. Vi har arbetat parallellt med Nils Oscar öl och sprit i stort sett sedan starten 1996, och hittills har vi inte tappat fokus. För att sprida informationen om att Nils Oscar Company även tillverkar god sprit arbetar vi i stort sett på samma sätt som med vår öl, vilket innebär PR, mässor, personliga kontakter och öl/sprit-provarkvällar. Dock finns en skiljelinje däremellan (ibland får vi fokusera mer på vår sprit och ibland mer på vår öl). Det handlar inte speciellt mycket om klassisk marknadsföring med annonser etc. Det får man dessutom inte göra med sprit. Varumärket Nils Oscar är välkänt hos allmänheten, vilket naturligtvis hjälper vår nuvarande Gin-försäljning på traven. Vidare finns ju vår ekologiska gin på 90% av Systembolagets butiker, vilket underlättar för kunden då den slipper gå via beställningssortimentet. All annan Nils Oscar Sprit finns att beställa via Systembolagets beställningssortiment (mycket enkelt idag via vår egen hemsida). Alla våra produkter tillverkas med samma stora hantverks skicklighet, entusiasm och fokus.

Jag tackar Karin Wikström på Nils Oscar och jag tycker att det känns lovande att vi kan hoppas på att få se fler ekologiska produkter i deras portfölj i framtiden. En riktigt god ekologisk och svensk öl vore roligt om jag själv får önska. Nynäshamns Bryggeri gör förvisso ett bra alternativ med sin Ekholmen Ale och Slottskällan har några men fler behövs. Från internationellt håll levereras Oxford Gold och utmärkta Lager 77 och Zeitgeist men då har vi samma jag skrev om förra gången gällande transporter.

Vidare är jag en stor beundrare av Nils Oscars filosofi att sprit skall vara drickbar rent! Vodka faller mig inte så väl i smaken men en god gin är utan tvekan god att dricka som den är! Tack Nils Oscar för en intressant produkt!

//

Lucas Spinnars

Besök gärna Nils Oscars websida här eller titta på Tärnö Gin (produknr. 8) i systembolagets produktkatalog här. Ta gärna också en titt på kryddleverantören Änga Gårds hemsida här.

Nya flaskor i Champagne ett steg mot en hållbarare värld?

Det är en intressant diskussion som pågått under en lång tid i hela världen om närproducerad mat. Närproducerad mat som ur ett perspektiv ska vara rikare på näringsämnen och ur ett annat perspektiv skall generera mindre koldioxidutsläpp på grund av minskade transporter. Som boende i Skandinavien kan detta tyckas ställa till med vissa problem. För det första får vi hålla oss till rotfrukter ungefär sex månader av årets tolv men minst lika viktigt är det med drickat. Vi kan visserligen dricka öl från de småbryggerier som dyker upp runt om i landet med allt högre kvalitet men ibland vill vi kanske dricka vin också. Det är därför otroligt roligt att se vin-, öl- och spritproducenter som börjar bry sig om sin produktion.

Försäljningen av ekologiska viner på systemet ökar hela tiden och flera av de stora svenska akvavitmärken är sedan en tid ekologiska. Emellertid kan man fråga sig om inte transporterna av vin från andra sidan världen borde förstöra hela poängen med ekologiskt vin. Om en vin produceras i Australien och med ekologiska metoder, sedan transporteras det till Sverige och säljs som ekologiskt, borde inte de ändå ha förbrukat sin kvot av omvärldspåverkan då?

Men om det nu är så långt till Australien och Argentina. Då är det väl mycket bättre att vi börjar dricka mer franska viner igen. Precis såsom vi gjorde för 15 år sedan men då av den anledningen att vi trodde (kanske med all rätta) att de var bäst. Nja, det är inte riktigt så enkelt. Från Argentina och Australien transporteras vinet med båt till Sverige medan det från Frankrike fraktas i lastbil. Den franska lastbilen släpper ut ganska precis lika mycket utsläpp som den relativt utsläppssnåla båttransporten.

Det är därför glädjande att de franska Champagneproducenterna enats om att börja buteljera sina ädla droppar i en ny, lättare, flaska. Det är inte några enorma skillnader men den gamla standarden på 900 gram blir nu 835 gram och varje gram blir av betydelse i slutändan. Bara till Sverige blir det en inte oviktig skillnad. Det såldes 2,1 miljoner flaskor Champagne till Sverige under 2007 uppger interchampagne.co.uk. Det motsvarar 136,5 ton mindre transport till Sverige årligen. Tittar man på världsexporten så är det nästan 9400 ton som inte behöver fraktas ut ur Frankrike varje år. Frågan är om det är ett trick från champagneproducenterna för att få publicitet i en tid av allt sämre försäljning, mycket tack vare finanskrisen, eller om de faktiskt bryr sig om miljön.

Ett förslag för dig som vill unna dig lite trevligt att dricka och inte behöva oroa dig för vare sig bekämpningsmedel eller koldioxidutsläpp är att leta dig till Vassa Eggen Steakhouse på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Där kan du avnjuta en cocktail baserad på Gripsholms närproducerade och ekologiska vodka tillsammans svenska frukt, bär och kryddor från tillika miljömedvetna odlare.

Självklart måste inte alla sluta dricka vin och börja dricka Gripsholms vodka. Jag dricker själv vin från hela världen både gärna och ofta. Däremot uppmuntrar jag gärna initiativ såsom från de franska champagnetillverkarna (även om jag tvivlar på att deras bakomliggande är till hundra procent miljömedvetenhet). Jag vill också rikta lite kritik mot det fokus som riktas mot marknadsföring av ekologiska produkter där inte helhetsperspektivet vägs in i märkningen.

//

Lucas

Läsa mer och länkar:
Läs gärna mitt inlägg om Nils Oscars Ekologiska Tärnö Gin

Vill du läsa mer om champagneflaskorna läs pressmeddelandet i Daily Mail här.
Intresserar du dig för vintransporternas påverkan på miljön läs Ekovins transportguide här.
Är du sugen på Gripsholms Vodka kan du besöka destilleriets hemsida här eller se den i systembolagets produktkatalog här. Om deras samarbete med Vassa Eggen läser du pressmeddelandet här.

Fyra veckor i Wien

Idag är det fyra veckor sedan jag anlände till Wien. 28 dagar har passerat snabbt och extremt smärtfritt. Att skolan är ett skämt och att jag utan ens antydan till ansträngning redan klarat av en tredjedel av min lektionstid är ett kapitel för sig som inte hör hemma i det här forumet, men det bidrar till min trivsel i en annars högst märklig miljö.

Jag tänkte inte ägna de följande raderna åt att skriva om ett vin eller en god öl såsom jag brukar utan tänkte snarare förmedla lite betraktelser från Wien, en hub i europa som bokstavligen ryker av någon än så länge oidentifierad anledning.

Första dagarna i Wien bjöd inte på något direkt charmerande väder. 2 minusgrader och snöslask var inte vad jag hoppats på när jag satte mig på ett flygplan och flög två timmar direkt söderut från Stockholm. Emellertid skall man väl, uppväxt i Skandinavien, klara av det utan större besvär. Boendet, där jag tillsammans med min flickvän, spenderar nätterna ligger väl inte i stadens sämsta områden. Det är dock inte mer än 100 meter om man känner sig sugen på strippklubb, och vill man röka gräs tror jag att det räcker med att gå in på den aningen märkliga frisersalongen i porten bredvid. Med den starten tog det några dagar innan jag ens såg några delar av Wien som föreföll speciellt trevliga. Det finns nämligen två andra besynnerligheter i det här landet som inte direkt bidrar till någon centraleuropeisk charm.

För det första är det troligtvis det sista landet i Europa som inte har rökförbud på krogen, till och med Grekland har rökförbud. Jaja, så farligt var det väl inte när det var tillåtet att röka i barerna i Sverige, det är ju inte mer än fem år sedan. Det är dock en ofantlig skillnad. Här röker omkring 50 procent, inte några få som puffar lite rök då och då. Här pratar vi om två kedjerökande österrikare vid varje bord för fyra. Men, men, rökare är också människor - fast inte lika länge.

Den andra besynnerligheten är österrikarnas inställning till service och vänlighet. När man först kommer hit kan man lätt tro att det var ett kapitel i uppfostran och utbildning som fullkomligt förbisågs när österrikarna växte upp. Sätter man sig vid ett bord på en bar, en restaurang eller ett café är det inte ovanligt att man får känslan av att man stör friden som servitören funnit i cigaretten som han står och röker bakom baren. När det är dags att beställa möts man av en kylighet som skulle kunna få vodkashots att serveras som isbitar. Efter ett par veckor här börjar jag dock tro att de inte avsiktligt försöker vara otrevliga utan att det är deras uppfattning om hur man ska bete sig. Kanske pratar vi alltså om stor kulturskillnad snarare än uppenbar otrevlighet.

Om jag ska försöka säga några ord om dryckesvärlden gär nere, det är ju ändå det som är det genomgående temat på den här sidan, så är det väldigt upp och ner. Österrikisk öl är gott men inget att höja på näsan åt. Stora internationella märken som Gösser och Zipfer har väl passerat få obemärkt och i liknande internationell lagerstil dricks här Ottakringer, Puntigamer och Stiegl. Den tjeckiska pilsnerölen känns förvånansvärt långt borta med tanke på att det bara än någon timme till landsgränsen. Det finns dock ett mer intressant inslag i den österrikiska ölkulturen, Zwickl. Zwickl är känt som Kellerbier i Tyskland och är en sorts opastöriserad och ofiltrerad öl av mer eller mindre ljus och grumlig karaktär. Alla österrikiska bryggerier gör sin egen Zwickl och ingen är de andra lik. Ottakringer gör nog den i mina ögon bästa, och Stiegl en av de mest frekvent förekommande. Med mycket högre halter av jäst, b-vitamin och mineraler kvar i ölen talar vi alltså om en uppenbart nyttig dryck. Att öl är nyttigt insåg redan Carl von Linne som 1735 skrev:

Öl är däremot vatten som gjorts hälsosammare och bättre med hjälp av örter och frön. Det är en dryck som är långt tjänligare för vår nation än någon annan”. Utländska öler behöfwa icke at förskriwas för wåre Swenska magar; ty det wore at gå öfwer Sjön efter watten. Starka arbetare måste hafwa godt öl, om de skola uthärda; ty utaf watten, Thé och Coffé blifwa de utmärglade

Om de svenska ölerna är bättre än de österrikiska ställer jag mig tveksam, även om jag saknar Oppigårds och Nynäshamns här nere. Vill du läsa mer om vad Carl von Linné sade om öl rekommenderar jag ett inlägg på Ofiltrerat - En öldrickares tankar.

En närmare titt tar vi på österrikisk öl och inte minst vin en annan dag.

Varma hälsningar från Wien

Jacobs krog i Stockholm

Igår var jag och besökte Jacobs krog på Artellerigatan i Stockholm tillsammans med min flickvän och ytterligare ett antal vänner. Smørrebød är deras specialitet och visst är det roligt med den typen av uda restauranger. Smørrebrødet i all ära men min varmrätt var nog snäppet bättre. Smørrebrødet bestod av ankbröst med romansallad och en marmelad på aprikos och russin. Den gick visserligen inte av för hackor och sköljdes ned med en India Pale Ale från det danska bryggeriet Læsø (Läs gärna ett till inlägg om India Pale Ale). Den skummade dåligt och jag var rädd att den inte skulle vara bra men bjöd på härligt humlig blommighet och en alkoholstyrka på beskedliga 5,5 procent. Precis så som jag tycker att en IPA sig bör. Till det en riktigt god snaps vilken blev nästan som en ny försälskelse för mig. Aalborg Porse är härligt karamellig med en lite lagom bitter ton och små inslag av lakrits.

Boueff Bourgignon blev det till varmrätt och köttet var härligt mört och grytan så saftig som den bara blir om man inte sparar på vinet. Sparat på vinet hade de dock gjort vad det gäller viner på glas. Riktigt tråkigt om jag får säga det själv. De var aningen bättre vad det gällde vitt än rött men fortfarande inte bra. Där efterlyser jag bättring.

Emellertid är Jacobs en trelig kvarterskrog av det bättre slaget med mysig inredning och trevlig personal. På det stora ett mycket gott betyg!

//
Lucas

Vin och ostkväll

Hej igen,

Ett av de nya inslagen som jag hoppas kunna upprätthålla här är allt frekventare inlägg, kanske lite kortare men mer personliga och inte nödvändigtvis lika tunga som de varit tidigare. Igår var jag hemma hos en god kamrat på Jungfrugatan och inmundigade lite riktigt smaskig ost och lite minst lika goda viner. Jag vill tacka så mycket för den trevliga tillställningen och framför allt var den tvättade kittosten helt underbar! Vad det gäller viner tog vi oss igenom fyra stycken härliga drycker!

Först blev det två stycken halvtorra tyska trevligheter. Den första var en Saarburger Rasuch Riesling Kabinett 2008. Det är ett mycket delikat men lättsamt vin från Mosel, stiltypiskt med hög syra, 7,5 procent alkohol och en härlig sötma. Det uttrycker en tydlig druvighet, mineralton och lite exotisk frukt med ananas i spetsen.

Ut som vin nummer två kom ytterligare en historia från Mosel som imponerade stort på mig. Graacher Domprost Riesling Kabinett 2008 var med sin fräscha ungdomliga spritsighet och rena mineralton ackompanjerad av grön äpplighet, härlig njutning.

Vin nummer tre är en gammal bekant som inte gjorde någon besviken. A amarone från producenten Alpha Zeta var strålande till den tvättade kittosten. En del ost och vinkännare kanske tycker att jag hädar och borde säga att den typen av ost rimlitgvis bara kan matchas av en Gewurtztraminer eller en Pinot Gris från Alsace. Emellertid tyckte jag att den lockade fram en härlig kryddighet, med inslag av nejlika och en smula kryddpeppar, som visserligen finns i vinet ändå men kom fram väldigt tydligt till osten.

Återigen riskerar jag att begå gastronomiskt självmord med att berömma ytterligare en aningen otippad kombination. Comté brukar paras i ihop med vit Bourgogne och vissa hävdar att det är den enda riktiga kombinationen. Där märks till exempel Michael Jamais som också skrivit den underbara boken Michels Ost och Vin. Jag upplevde dock en härlig kombination med en Barbera d'Alba som var det fjärde och sista vinet ut igår.

Efter att ha fortsatt kvällen på O-baren igår har jag spenderat en sedvanlig avslappnad lördagsförmiddag med att titta på skidåkning. Det är inte långt kvar till OS nu och det känns bra att se att favoriterna står upp emot pressen.

Med vänlig hälsning
Lucas

Nya kläder

Spinyourglass har fått nya kläder!

Bortsett från inlägget om årets glögg har det stått rejält still här men nu är det meningen att det skall ta fart igen. Om två veckor åker jag till Österrike och tänker bli kvar där i drygt fem månader. Destinationen är Wien, men förhoppningsvis blir det mycket "vin" också! Till höger sitter jag på underbara saluhallarna KDW i Berlin och smuttar på en riktigt stabil König Ludwig Dunkel. Den importeras av Krönleins i Sverige men finns tyvärr bara tillgänglig på fat. Den smakar precis så som man vill att en Schwartzbier ska smaka. Med ett uns sötma, lite bränt, massor av malt är det inte märkligt att det är den mest representerade ölen i sitt slag i Tyskland! Ta gärna och läs igenom lite gamla inlägg medan du tar dig en närmare titt på den nya designen!

Med vänlig hälsning om en riktig trevlig helg och kanske lite ordentligt fredagsmys!
Lucas